Program

Sammanfattning

Sverige har ett systemfel i demokratin – medborgarna styrs av ett fåtal politiker som tappar nödvändig tillit men kvarstår som makthavare. I en medborgarstyrd demokrati är de valda politikerna uppdragstagare. Medborgarna är uppdragsgivarna och finansiärerna som styr uppdrag, ansvar och villkor.

Vår demokrati och framtid står på spel

Sverige har en politikerstyrd demokrati där politikerna fungerar som makthavare som tar beslut mot gällande lagar och slösar bort skattemedel utan konsekvenser.

Samtidigt saknas en tro på att politikerna kan bryta pågående trend präglad av alltfler problem och brister i offentlig verksamhet, trygghet, vård och andra välfärdstjänster – trots ett högt/högre avgifts- och skattetryck.

Medborgarna betalar men saknar insyn och kan varken påverka eller ställa politiker till svars – medan humöret hos medborgarna försämras.

Partival och politiker är inte lösningen

Vi har ett systemfel i demokratin som förstör vårt dyrbara samhällsbygge. Systemfelet försvinner inte med val av politiska partier som fortsätter i sina egna hjulspår. Förbättringar som sker är personberoende och kortsiktiga.

Lösningen finns i utformningen av det demokratiska systemet. Detta regelverk avgör medborgarnas möjligheter att styra uppdragen till de politiska och offentliga verksamheterna och sedan ha koll på hur de ansvariga klarar dessa. Vi måste alltså skilja demokrati från politik. 

Ett nytt demokratiskt system som styrs av medborgarna

Att konsekvent skilja demokrati från politik öppnar ögonen och en dörr i muren till en faktisk möjlighet: Att i kommande riksdagsval välja införande av ett medborgarstyrt demokratiskt system och politiskt parti enligt egna värderingar.

Att få välja en demokrati som bygger på ett balanserat samarbete där medborgarna i sin roll som uppdragsgivare och finansiär har insyn och inflytande och kan utkräva ansvar – allt med samma självklarhet som i andra branscher. Följande regelverk införs:

  1. Medborgare blir uppdragsgivare med stöd av en funktion (Nationellt medborgarkontor) för att förverkliga samhällskontraktet, få information, initiera granskningar, driva förbättringar och ställa den som missköter sig till svars
  2. Politiker blir utpekade uppdragstagare med leveransansvar enligt avtalat samhällskontrakt med uppföljning och ansvar för resultat av varje offentlig tjänst
  3. Ny etisk uppförandekod gör att politiker kan prickas för sina handlingar och medborgarna rikta misstroende mot politiker
  4. Insyn i anställningsprocessen av nyckelpersoner och veto mot olämpliga förslag och anställningsvillkor utifrån uppdragsgivarnas krav.
  5. Tredjepartsgranskning med professionell och neutral bedömning av all offentlig och politisk verksamhet
  6. Ny informationsplattform ger uppdragsgivarna fakta om samhällsutveckling, hur pengar används, servicenivå/nytta på offentliga tjänster och möjlighet att värdera reformer och jämföra politik
  7. En förändringsprocess införs som ger överblick över alla beslut och hur de påverkar tjänsterna, medborgarna och samhället i stort
  8. Nytt kontrollsystem blir uppdragsgivarnas verktyg som ser till att lagar följs, pengar används effektivt och som hindrar korruption och slöseri
  9. En värdedriven struktur inom offentlig verksamhet sätter kärnleveransen och personalen som skapar tjänstens värde i centrum – och gör nyttan tydlig
  10. Grundlagar och värderingar skyddas genom inrättande av författningsdomstol

Folkstyre handlar om att folket ska bestämma hur de ska styras. Hur demokratin ska utformas när det gäller villkor för att använda skattmedlen och regelverk kring uppdraget. Detta är förutsättningen för att i verklighen utöva den makt som enligt svensk grundlag utgår från folket/medborgarna.

Visionen är ett öppet och harmoniskt samhälle med välmående och ansvarstagande människor – där demokratin är en förebild genom samarbetet mellan alla medborgare och politiker.

Bakgrund

Demokrati handlar om maktdelning och det är ytterst folket självt som avgör hur det ska styras. Ändå har medborgarnas röst tunnats ut till ett betydelselöst partival var fjärde år.

Den representativa demokratin är satt ur spel och därmed grundlagens ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket” och ”Riksdagen är folkets främsta företrädare

Den representativa demokratins mandat avser genomförandet av partiernas valprogram som medborgarna röstar på. Demokratins regelverk, det demokratiska systemet, ligger utanför detta mandat.

De politiska partierna bestämmer, utan att fråga medborgarna, utformningen av det demokratiska regelverket. Därmed bestämmer de fullt ut sina egna uppdrag och villkor för tillgången till våra skattemedel – de har i verkligheten obegränsad makt. Vi har ett demokratiskt systemfel.

Demokratins utformning är medborgarnas enda möjlighet att styra uppdragen som de politiska och offentliga verksamheterna förväntas axla, och sedan ha koll på hur de valda politikerna klarar detta.

Medborgarna har därmed berövats förutsättningar att utöva den makt som enligt svensk grundlag utgår från just folket/medborgarna.

Konsekvenser av denna politikerstyrda demokrati

Istället för att öka närvaron mellan valen har politikerna gjort sig oberoende av väljarna genom att ständigt öka de skattefinansierade partibidragen. Dagens åtta partier delar på runt 6 000 miljoner per valperiod. Detta sker parallellt med att de politiska partierna får färre medlemmar och att medborgarförslagen i allt fler kommuner tas bort.

Istället för att representera sina väljare/medborgare är demokratiskt (namn)valda politiker i riksdag, region, kommun lojala mot sin partiledning.

Politiska partier och politiker anställer kommunikatörer och prioriterar styrning av de etablerade medierna som i sin tur granskar ”makten” i allt mindre utsträckning. Samtidigt får dessa medier statligt stöd.

Fler konsekvenser:

  • Medborgarna hålls ovetande och har hittills aldrig fått ta ställning till demokratins regelverk.
  • Medborgarna existerar inte som en aktör/part inom det demokratiska systemet trots att de ansvarar för att finansiera den offentlig verksamheten. Exempelvis sätter politikerna sina egna löner.
  • Medborgarens möjlighet att påverka har begränsats till en valsedel vart fjärde år – något som de själva inte kan påverka.
    • Medborgarnas beslutsunderlag, partiernas valprogram, är inte bindande. Valet gäller vad som än har sagts i valrörelsen med bristande legitimitet som följd.
  • Det kallas demokratiskt fattade beslut när politikerna beviljar sig själva löneökningar, de egna partierna ekonomiskt partistöd och gör det möjligt att slösa bort medborgarnas pengar utan konsekvenser.
  • Partierna säkerställer sin makt genom att välja partilojala personer till nyckelpositioner i offentlig verksamhet. Skicklighet kan, enligt lag, undantas som grund för anställning.
  • Politiker granskar varandra – regelrätta tredjepartsgranskningar med öppen uppföljning av åtgärder saknas.
    • KU:s granskningar leder vid kritik/prickning till en uppmaning och förhoppning om förbättring – som bara kan upprepas om förbättring uteblir.
  • Medborgarna saknar insyn och anpassad information om vad de får ut av sina pengar. Offentlighetsprincipen avser information på dokumentnivå.
  • Medborgarna saknar möjlighet att ställa politiker till svars.
    • Utan transparens och insyn kan inte ansvar utkrävas.
    • Politiker i beslutande församlingar (riksdag, region, kommun) tar alla beslut utan personligt ansvar. Inte ens lagstridiga beslut är åtalbara – enligt en lag som sätter grundlagens ”allas likhet inför lagen” ur spel.
    • Slarv och slöseri kan fortgå eftersom medborgare inte kan misstroendeförklara politiker. Den möjligheten har bara andra politiker.
  • Medborgare som har fått rätt av JO i sakfrågan lämnas utan juridiskt stöd medan motparten/staten har fullt stöd genom JK. Den felande motparten/staten behöver inte följa JO:s utlåtande – det ses som en rekommendation.
  • Det finns gråzoner som lämnats utan insyn och regelverk. Exempelvis mellan politiska och kommersiella intressen och lobbyverksamhet där det fortsatt förekommer illojalitet mot medborgarna som huvudman. Sverige är nu det sämsta Nordiska landet i återkommande mätningar av korruption.

Politikerna är

  • allt mindre uppdragstagare med tydligt leveransansvar trots att de får använda medborgarnas pengar just för att ansvara för leverans av offentliga tjänster
  • alltmer makthavare som utan tydliga krav på insyn, personligt ansvar och risk använder medborgarnas pengar

Många medborgare är inte medvetna om ovanstående och därmed inte att demokratin är oskyddad och kan skrivas bort på kort tid.

Försämrad välfärd, tilltro och legitimitet

Välfärdstjänsterna uppvisar allt större brister trots fortsatt högt skattetryck. Medborgarna vet inte vad de får ut av pengarna. Medborgarna kan inte påverka politikernas uppdrag, ansvar och befogenheter – trots att de är huvudman, varifrån all makt utgår, för all denna politiska och offentliga verksamhet de betalar för.

Tilltron till att politikerna kommer att lösa den negativa trenden minskar. Problemen blir inte lösta med partival, partier och politiker som fortsätter i sina egna hjulspår. Den nödvändiga tilliten i samhället eroderar tillsammans med legitimiteten för nuvarande demokratiska (o)ordning.

Rätta till systemet – inte symptomen

Vi har ett systemfel i demokratin – och precis som en fabrik som stansar felaktiga skruvar är det bättre att rätta till fabriken än att laga skruvarna.

När det demokratiska systemet rättas till kommer många skevheter och symptom att upphöra eftersom vi medborgare:

  • banar väg för nya lösningar och politiker som på allvar lyssnar, axlar och utför våra uppdrag – och slipper politiker med en annan agenda
  • har koll på vad vi får ut av pengarna
  • tar ansvar istället för att bara kunna protestera

Inte vårt fel, men vårt ansvar

Det som räknas är det vi gör nu. Vårt demokratiska system behöver rättas till och bli just vårt och medborgarstyrt – först då får vi åtaganden och leveranser från politiska och offentliga verksamheter som ökar medborgarnas välmående. Vilket är själva verksamhetsidén och syftet med våra folkvalda partiers/politikers uppdrag.

Sagt av en person som tagit del av detta:
Det är egentligen märkvärdigt att vi ”normala” människor låter oss styras så mycket av ett antal självgoda potentater!

Vision och mål

Visionen är ett öppet och harmoniskt samhälle med välmående och ansvarstagande människor – där demokratin är en förebild genom samarbetet mellan alla medborgare och politiker.Vårt mål är att införa en demokratisk plattform som bygger på ett samarbete mellan alla medborgare och politiker som verkar för en positiv samhällsutveckling.

Den demokratiska plattformen har följande delmål:

Medborgare som uppdragsgivare

Medborgaren är välinformerad, bidrar till förbättring av demokrati och samhällslösningar och känner delaktighet i samhällsutvecklingen. Tack vare lättillgänglig information går det att bilda sig en uppfattning om hur pengar används, samhällsutveckling och vart Sverige är på väg. Undersökningar visar på en tillit för demokrati, rättssystem och politiker. Röstdeltagandet har ökat tack vare tydliga underlag för värdering av partier och samhällskontrakt att ta ställning till.

Politiker som uppdragstagare

Politiker är skickliga uppdragstagare med trovärdiga lösningar och strategier för samhällets utveckling. Deras leveransansvar är formulerat i avtal med resultat som följs upp. Den politiska debatten kännetecknas av sakfrågor och respekt för varandras åsikter. Ett sunt politiskt klimat lockar till sig nya politiker som bidrar till Sveriges framtid. Den som tidigare har prioriterat maktspel, röstfiske och egna agendor har insett att beteendet inte fungerar på den nya demokratiska plattformen.

Offentliga tjänster präglade av kontinuerliga förbättringar

Den offentliga verksamheten är nedbruten i tjänster och leveranser med tydliga värden som syftar till ett ökat välmående. Pengar styrs primärt till kärnuppgifterna med fokus på personalens förutsättningar att klara sina uppgifter och därmed kunna leverera värde till medborgarna. Leveranser och tjänster inom trygghet, vård, skola, äldreomsorg, infrastruktur, pensioner, migration e t c håller överenskommen servicenivå och är effektivt genomförda. Människor har stor tillit till det medborgarstyrda demokratiska systemet och framtidstron ökar. Medborgarna får en överblickbar offentlig verksamhet och det går att bedöma vad politiker utlovar och presterar.

Bättre privat- och samhällsekonomi

Skattemedel hanteras omsorgsfullt av skickliga politiker. Tillsammans med minskad korruption, slarv och slöseri förbättras ekonomin. Pengar redovisas öppet, både vad som betalas in, hur de används och vad som kommer ut av pengarna – allt enligt fastställda former.

Kontroll över hantering och skapande av pengar har återgått till medborgaren. Det bidrar till att frigöra stora summor som istället används till att lyfta den offentliga servicen och/eller minskade kostnader för medborgarna.

Medborgaren märker både av mer pengar i plånboken och att välmåendet har förbättrats – något som gör att skattenivåerna ses som rimliga.

Stoppat maktmissbruk och korruption

Korruptionen och maktmissbruket har minskat kraftigt genom förebyggande kontrollsystem som tränger in i politiska nätverk, beslut och lobbyism och information. En serie åtgärder som tredjepartsgranskningar, etiska uppförandekoder, ämbetsmannaansvar och en tydlig gräns mellan politik och näringsliv har gett resultat. Det är oacceptabelt att vilseleda medborgaren med information som inte speglar verkligheten. En ny generation politiker växer fram som på allvar vill arbeta för medborgaren.

Principer och angreppssätt

Vårt angreppssätt är att skilja demokrati från partipolitik och bygga lösningar på ett manifest.Demokrati är inte en politisk fråga. Ytterst handlar det om ansvars-/maktdelning i linje med hur vi medborgare, uppdragsgivarna, vill styra gemensamma angelägenheter och villkoren för att använda skattemedlen.

Bollen ligger alltså på medborgarnas planhalva. Precis som i andra verksamheter ansvarar finansiären för att det finns styrning – överenskomna spelregler – som parterna ska följa.

Vi fokuserar på ett medborgarstyrt demokratiskt system som får relationen mellan medborgare och politiker att fungera – anpassat för dagens förutsättningar och med stöd av etablerade metoder.

Detta öppnar för möjligheter och vägar som gör att vi kan:

  1. Arrangera val av demokratiskt system – parallellt med val av politiskt parti och
    • nå alla medborgare över alla partifärger för att kunna välja en medborgarstyrd demokrati
    • utan att konkurrera med övriga partier få mandat i riksdagen för införande av ett medborgarstyrt demokratiskt system
    • kunna sprida detta koncept till andra länder med demokratiska val
  2. Etablera medborgarna som den styrande parten i det demokratiska systemet och
    • bygga en fast grund för fortsatt utveckling och förbättring av demokratin i medborgarnas regi
    • komma ifrån politikernas maktspel och osunda kontroll av det demokratiska systemet som skadar ekonomin och demokratin
    • kunna avveckla Medborgarresan efter slutfört införande
  3. Undvika att bygga upp ett stort parti som ska lansera och hantera ett politiskt innehåll

Med demokratiska systemfrågor menar vi alla regelverk som påverkar relationen – som roller och ansvar, avtalsutformning, processer och arbetsformer, kontrollsystem och granskningar, demokratiska val, informationsstrukturer, politisk och offentlig verksamhet, anställningsvillkor, leveranser, beslutsordning, redovisningskrav etc.

Vi bygger demokratilösningar utifrån innebörden (folkstyre) och att grundlagens ”all offentlig makt utgår från folket” ska realiseras. Det innebär att våra lösningar utgår från medborgaren som huvudman och ansvariga för det demokratiska systemet.

Partipolitik är uppdragstagarens (politikernas) ansvar, det vill säga organisation av politisk och offentlig verksamhet, utarbeta samhällslösningar, anpassa skattenivåer, förbättra offentliga tjänster och genomföra större ändringar, ex pensionsreform. Partiernas interna angelägenhet är deras angelägenhet, vi koncentrerar oss på resultatet av deras arbete.

I partival kan vi medborgare ha olika uppfattningar om vilket partis lösningar, prioriteringar och inriktning som representerar vår uppfattning bäst.

I systemval tar vi ställning till hur demokratin och relationen till politikerna ska utformas – vilket är en gemensam fråga för medborgarna.

Vår strategi är att med ett demokratiskt system underlätta för skickliga politiker som vill och kan åta sig medborgarnas uppdrag och arbeta fram trovärdiga samhällslösningar och strategier och stoppa dem som ägnar sig åt taktiska utspel och illojalitet mot medborgarna.

Våra lösningar bygger på ett manifest med ett antal principer:

Ansvar och makt i demokratin

Ansvar och makt uppstår när medborgarna lånar ut (delegerar) en del av sin makt till politikerna för att utföra vissa uppgifter för medborgarnas räkning. De valda politikerna får befogenhet, mandat genom val, för att kunna ansvara för leverans av överenskomna offentliga tjänster – och att få använda medborgarnas skattemedel i enlighet med detta.

Den andra delen i överenskommelsen anger ersättning, redovisning, insyn och andra villkor inklusive hur mandatet ska avslutas.

Medborgarna och politikerna är jämställda parter och fastställer överenskommelsen i samhällskontraktet. I överenskommelsens andra del, regelverk och etiska uppförandekoder, är medborgarna i egenskap av finansiär i beslutande ställning.

Tredjepartsgranskare granskar och rapporterar om samhällskontrakt,  regelverk och uppförandekoder följs – och upprättar rapporter med avvikelser och brister som behöver åtgärdas.

Den nuvarande ansvars-/maktdelningen mellan lagstiftande och dömande påverkas inte.

Journalistiken brukar nämnas i en granskande roll. Eftersom de inte tar ansvar som regelrätta tredjepartsgranskare har de inte sin roll bland dessa och därmed inte heller i demokratins ansvars-/maktdelning. Därmed inte sagt att de inte har en roll i demokratin.

Demokrati är ett löpande samspel

Demokrati kan inte avgränsas till en valsedel vart fjärde år utan är ett ständigt pågående samspel mellan medborgare och politiker. Det ställer krav på demokratiska strukturer som får ansvarsfördelning, processer, metoder, lagstiftning, förordningar och regelverk, informationsstrukturer, redovisningskrav, uppföljning och offentlig verksamhet att fungera tillsammans.

Politik är enklare än vi tror

Det handlar om ansvaret för offentliga tjänster och bygger på samma principer som i de flesta andra branscher. Om du lämnar in bilen på service är du uppdragsgivare som betalar för en bilservice. Verkstaden är uppdragstagare som utför servicen. Ni är förmodligen överens om kostnaden och när du kan hämta bilen.

Resultatet och att överenskommelsen hålls det viktiga, inte vilka verktyg mekanikern använder.

Detsamma gäller politik. Medborgaren är uppdragsgivare. Politiker är uppdragstagare med leveransansvar för politiska och offentliga tjänster inom bland annat trygghet, vård, skola och äldreomsorg. Överenskommet resultat i form av ekonomi och servicenivå är avtalat.

De kan, lika lite som en mekaniker, använda pengarna till annat eftersom vi har en tydlig överenskommelse. Om den bryts ställs politikerna till svars enligt gällande demokratiska regelverk.

Information

Alla ska ha tillgång till korrekt information om vad som sker i Sverige, hur skattemedlen används, vilka beslut som är aktuella och hur de påverkar oss. Det ska finnas lättillgänglig information som gör att politik kan värderas och att kunna bilda sig en egen uppfattning om samhällsutvecklingen. Det ska gå att förstå vad och vilka som står bakom ett beslut. Tillgång till information är en förutsättning för ett demokratiskt och öppet samhälle. Utan transparens kan ansvar inte utkrävas.

Samhällsförstörare

Den som är illojal på medborgarnas bekostnad ägnar sig åt maktspel och driver egna agendor betraktas som samhällsförstörare. Det kostar medborgarna pengar, skapar rädda människor och hindrar de med verklig kompetens att komma fram. Samhällsförstöring ska inte accepteras.

För medborgarens bästa

Bästa lösning för medborgaren ska gälla oavsett om avsändaren är medborgare, förening, företag eller en motion, en proposition, ett resultat från en granskning eller information från en skyddad visselblåsare.

Därför ska beslut och förändringar värderas på samma sätt oavsett avsändare och nivå på beslutsorgan (stat, kommun, region, EU etc.).

Samhällsnytta

Värdet/nyttan för människor är det centrala. Därför är den påverkan som en förändring har på oss medborgare i fokus.

Pengar som ”satsas” blir bara siffror utan effekt om de inte skapar värde som att förbättra vården, göra så att pensionärer får det bättre eller ökar tryggheten. Ett mått på politisk skicklighet är förmågan att skapa så stor samhällsnytta som möjligt med begränsade medel. Förstår vi inte nyttan, så förstår vi inte leveransen och därmed kan vi varken bedöma politikerna eller om genomförd politik är lyckosam eller inte.

Värdet uppstår i mötet

Det är vård- och blåljuspersonal, lärare och liknande yrken som skapar ett direkt värde för medborgaren – inte byråkraten. Värdet uppstår i mötet när de lägger om våra sår, utbildar våra barn eller skapar trygghet. Därför ska skattemedel så långt som möjligt styras till samhällets kärnleveranser där personal får rätt förutsättningar att klara sitt åtagande.

Medborgaren som uppdragsgivare

Demokratin utgår från medborgaren som finansiär, huvudman och uppdragsgivare. Med samhällskontrakt som bas för offentliga tjänster handlar valen om samhällets långsiktiga inriktning och demokratins utveckling.

Medborgarna betraktas ofta som ”folket”, en anonym massa med likartade behov. Vi behöver istället se oss som individer med flera roller, behov och krav.

Medborgarna är

  • finansiärer och den offentliga verksamhetens huvudman från vilka den offentliga makten utgår.
  • uppdragsgivare till valda politiker – det parti som bäst motsvarar väljarnas önskade samhällskontrakt och strategiska samhällsutveckling.
  • användare av offentliga tjänster – och producerar dem som offentliganställd.

Som finansiär vill vi veta resultatet av våra pengar. Som huvudman och uppdragsgivare vill vi ha insyn och vara trygga i att uppdragstagaren sköter sig. Som användare av samhällets tjänster vill vi att de håller håller samhällskontraktet och förväntad servicenivå. Som väljare behöver vi väl underbyggda beslutsunderlag för ett samhällskontrakt med åtaganden och strategiska inriktning. Som producent av offentliga tjänster vill jag ha bra förutsättningar och arbetsmiljö där brister omhändertas.

För att tillgodose dessa behov krävs medborgar-/människofokus – annars får vi inte en fungerande demokrati. Allt handlar i slutändan om människor.

Demokrati ska innebära folkstyre – att medborgarna har kontroll på former för att styra uppdrag, ansvar och befogenheter för uppdragstagande politiker.

Demokratin behöver utvecklas från en valsedel till löpande styrning av politiker. Utgångspunkten är att medborgaren som huvudman och uppdragsgivare:

  • har transparens och önskad insyn i beslut och hur pengar används
  • enkelt kan följa upp politiker och resultatet av förd politik
  • får beslutsunderlag för kunna att värdera partiernas planerade politik och strategier – och sedan välja
  • kan ställa den som är illojal mot medborgarna till svars
  • kan påverka och vara delaktig i samhällsutvecklingen
  • kan påverka hur demokratins regelverk ska utformas

Vi kan ha olika åsikter om vilket politiskt parti som är bäst för Sverige – medan styrningen är densamma oberoende av vilket parti som väljs. Demokratins utformning är vår gemensamma angelägenhet oavsett politiska åsikter.

Nyckeln ligger i att samordna och formera oss som en uppdragsgivarorganisation.  Vi behöver få samordnat stöd att för att styra, granska och följa upp politisk och offentlig verksamhet och ansvariga politiker. Vi behöver gemensamt förbättra och utforma vårt demokratiska system. (se avsnitt Nationellt medborgarkontor).

 

Nationellt medborgarkontor

Medborgarkontoret organiserar medborgarna som en jämbördig motpart till valda politiker och ger service och stöd för att kunna agera uppdragsgivare.

Politikerna är välorganiserade och ekonomiskt starka uppdragstagare med hjälp av skattemedel.

Medborgarna är som uppdragsgivare splittrade utan en rimlig chans att inhämta information, granska eller påverka uppdrag, ansvar och befogenheter och ställa politiker till svars. Medborgare som uppdragsgivare och huvudman är en teoretisk konstruktion som måste bli verklighet.

Lösningen är en uppdragsgivarorganisation, ett Nationellt medborgarkontor som inrättas på medborgarens sida – fri från politisk och ekonomisk påverkan.

Den består av expertkompetens som hjälper uppdragsgivaren att få all den information som behövs och efterfrågas, skyddar medborgaren från illojalitet, initierar granskningar, har koll på förändringar och beslut och ställer den som missköter sig till svars.

Målet är en balans mellan uppdragsgivare och uppdragstagare som två tydliga motparter, flytta kontrollen av det demokratiska regelverket närmare medborgaren och skapa förutsättningar för verkligt samarbete.

Medborgarkontoret agerar för medborgarens räkning med följande arbetsuppgifter och befogenheter:

  • Teckna och följa upp service- och leveransavtal för varje offentlig tjänst med ansvarig politiker – del i samhällskontraktet
  • Kontroll och översikt över alla offentliga tjänster och dess status
  • Kontroll och översikt över små och stora förändringar – från förslag till införande oberoende av källa
  • Förvalta en informationsplattform och tillhandahålla information och faktabaserade underlag som används lika av uppdragsgivare och uppdragstagare
  • Förvalta och utveckla det demokratiska systemet
  • Genomföra systemval vid förändringar av systemets regelverk
  • Stödja medborgaren i anmälningar och skadestånd riktat mot offentlig verksamhet
  • Säkerställa kontroll, tillsyn och granskning av myndigheter och politiker
  • Fånga behov, förslag, synpunkter och stödja medborgarmotioner
  • Skyddad hantering av oegentligheter (visselblåsning)
  • Motverka maktmissbruk och korruption
  • Se till att politiker ställs till svars och rikta misstroende för medborgarens räkning
  • Lägga veto vid tillsättning där det finns risk för illojalitet, bristande kompetens eller andra skäl som påverkar medborgaren negativt
Politiker som uppdragstagare

Politiker blir uppdragstagare med leveransansvar som bedöms på uppnådda resultat utifrån serviceavtal – del i samhällskontraktet.

Politiker är uppdragstagare som har fått ett förtroende, en anställning med mandat att utföra avtalade offentliga tjänster för medborgarens räkning. De får ta in och använda medborgarnas skattemedel för att klara serviceavtalen, inte mer.

De förväntas hantera pengar ansvarsfullt, fördela dem enligt folkviljan och redovisa vad de gjort för pengarna. Politikers ansvar ska inte skilja sig inte nämnvärt från en uppdragstagare i andra branscher.

Ansvaret innebär att hålla avtalad servicenivå och utifrån medborgarnas perspektiv och behov ordna en effektiv tjänst – och redovisa resultat över tid. Ett öppet arbetssätt präglat av ständig förbättring.

Dessa grundkrav ska gälla för alla politiker, oavsett riksdagspolitiker, kommunpolitiker, regionpolitiker eller EU-parlamentariker.

Uppdragstagaren ska ha rätt förutsättningar att utarbeta lösningar, men inte kontroll över systemet, granska sig själva eller göra sig ekonomiskt oberoende av uppdragsgivaren.

Politikerrollen renodlas till att förvalta och utveckla samhällslösningar och bedömas på konkreta resultat. Den politiska debatten ska röra sakfrågor, lösningar och strategier – inte  medietränade svar utan innehåll.

Ägarskap för system och demokrati övertas av medborgarna och fokuseras genom det Nationella medborgarkontoret. Tillsyn och granskning utförs av regelrätta tredjeparter för oberoende genomförande, bedömning och åtgärder.

Förändringar av det demokratiska regelverket sker i dialog mellan uppdragsgivare och uppdragstagare, två parter som utformar samarbetsformer. Det är dock Medborgarkontoret som äger systemet och kan initiera, men inte påverka, granskningar utöver de som tredjeparterna bestämt.

Leveransansvaret medför krav att redovisa visioner, strategier, mål och samhällslösningar, något som väljarna röstar fram i val. Hur Sverige ska se ut på tio års sikt, hur vi ska förhålla oss till EU, globalisering och miljön.

Inför val tecknas preliminära avtal som permanentas efter val som löpande följs upp med sammanställningar av resultat på årsbasis.

Samhällskontrakt bryts ner i serviceavtal som tecknas med aktuell regering för alla offentliga tjänster inom trygghet, vård, skola, pensioner, äldreomsorg, infrastruktur etcetera. De reglerar tjänstens innehåll, budget och vilken servicegrad den ska ha i form av exempelvis tillgänglighet eller trygghetsnivåer.

Politiker ses som förtroendeuppdrag, inte som ett yrke med livslång försörjning. Avtal för anställning, lön, pension och övergång från och till ny verksamhet utformas som ett led i det demokratiska systemet.

Riksdagen är ytterst ansvarig för uppdragstagarna vilket inkluderar styrning, budget och rapportering eftersom det är där formella beslut fattas.

Partier är ideella föreningar som organiserar och formar politiker i sin politiska ideologi. Det interna arbetet i riksdag och partier skiljs från arbetet i relationen med uppdragsgivarna.

Vi inför en demokratisk plattform som lockar till sig och ger stöd till de politiker som vill och kan åta sig uppdraget och bidra till medborgarnas bästa.

Politikerrollen formuleras i ett ramverk som omfattar:

  • Roll- och ansvarsbeskrivning (inkl ämbetsmannaansvar)
  • Avtal som reglerar leveransansvar och budget
  • Ökade redovisningskrav som omfattar:
    • visioner, strategier, mål, handlingsplaner samt budget
    • politiska nätverk, sidoorganisationer, lobbyism och sponsring
    • hur pengar används och kostnader i förhållande till nytta
  • Förstärkta och breddade karensregler för övergångar från och till  näringsliv
  • Anställnings-, pensions-, övergångs- och avgångsavtal
  • Kompetensdrivna, öppna och politiskt oberoende tillsättningar
  • Etiska uppförandekoder och regler för efterlevnad
Tredjepartsgranskning

Tredjepartsgranskning införs för professionell och oberoende bedömning.

Dagens granskning av offentlig verksamhet och politiker sker oftast inom eller nära den politiska sfären – eller till och med av politiker själva. Risken för jäv, illojalitet mot medborgarna och bristande kontroll är överhängande och till och med akut.

Därför behöver kontroll, tillsyn och granskning flyttas till fristående och oberoende tredjeparter som är fria från all politisk och ekonomisk påverkan. De garanterar medborgaren en neutral bedömning av sin offentliga uppdragstagare – att de följer sitt uppdrag, verksamhetslagar, etisk uppförandekod, att pengar används effektivt och att relationen med medborgaren fungerar.

Tredjeparten styr själva vilka granskningar som ska genomföras vilket inkluderar det Nationella medborgarkontoret som är en offentlig verksamhet.

Regelrätta tredjepartsgranskningar innebär också att rapporter, brister och förslag på åtgärder redovisas öppet. Medborgarkontoret sammanställer, klassificerar och prioriterar  åtgärderna – och följer upp genomförande och resultat.

Det Nationella medborgarkontoret kan begära en tredjepart att utföra kontroll, tillsyn och granskning – men inte styra eller påverka genomförandet.

Exempel på förändringar som tredjepartsgranskningar medför

Riksrevisionen är den myndighet som granskar regering, riksdag, myndigheter samt statliga bolag och stiftelser. För att bli en regelrätt tredjepart

  • ska den inte vara placerad under riksdagen utan bli fristående.
  • ska rekrytering till myndighetens ledning inte styras av politiker.
  • ska riksrevisionens råd (tidigare styrelse) avvecklas. Rådet är politiker som påverkar vilka delar av Riksrevisionens granskningsrapporter som ska förmedlas vidare till riksdagen.

Riksrevisionen saknar motsvarighet inom den kommunala verksamheten – detta trots att merparten av våra skattemedel går dit. Här används istället en kollegial revisionen, som innebär att politiker granskar varandra med mandat att ge ansvarsfrihet.

Riksrevisionen som tredjepart granskar även kommuner och regioner. I samband med detta ska de även föreslå vilka verksamhetslagar som bör stärkas och likformas för stat, region och kommun.

Tillsynsmyndigheter. Ex läkemedelsverket som ska skydda vår hälsa. Det kan tyckas förvånande att Läkemedelsverket till stor del finansieras (>75%) genom avgifter från läkemedelsbranschen som den är satt att granska. De betalar en avgift för varje ny ansökan om läkemedel, vilket innebär en beroendeställning.

Samma principer råder inom flera andra tillsynsmyndigheter. Med tredjepartsprincipen försvinner gråzonen mellan myndigheter och näringsliv.

Granskningsnämnden utses av regeringen och ska se till att Public Service följer gällande regler avseende svenskproducerade program. Bedömning bakom stängda dörrar. I uppgiften ingår dock inte att bedöma om informationen som förmedlas är korrekt.

Granskningsnämnden blir nu en tredjepart med ansvar att även granska att sakligheten i det som förmedlas. Vilseledande information får inte förekomma i skattefinansierad verksamhet. Se vidare Korruption och missbruk av offentlig ställning och Etik och moral. 

Det saknas möjlighet för medborgaren att vända sig till med misstroende eller då det anses att politiker bryter mot regeringsformen/författningen.

Den möjligheten öppnas genom att inrätta en författningsdomstol som hanterar ärenden inkomna från enskilda personer. Författningsdomstolen liksom JO (justitieombudsmannen) som medborgaren kan vända sig till blir en tredjepart.

Lagrådet är idag en del av lagstiftningsprocessen och behöver ha en oberoende ställning.

KU (konsitutionsutskott i riksdagen) och JK (statens jurist) finns kvar hos uppdragstagaren.

Ny informationsplattform

Nya informationsplattformar ger enkla översikter och välinformerade medborgare och beslutsfattare.

Princip

Nyckeln till ett öppet och transparent samhälle är information. Det är varje medborgares rätt att ha tillgång till information för att bilda sig en uppfattning om samhällsutveckling, hur våra pengar används och hur  partiprogram och beslut påverkar oss.

Nuläge

Medborgaren har inte tillgång till grundläggande fakta som totalt skattebelopp och vad som kommer ut av pengarna.

Med öppenhet avses ofta offentlighetsprincipen som ger tillgång till allmänna handlingar. Men enskilda dokument ger ingen överblick. Informationen är dessutom spridd över stat, region, kommun och överstatliga organ som EU och FN. Hemligstämplig av dokument fortsätter trots trots kritiserad överanvändning.

Att förstå samband och beroenden och dra slutsatser är närmast omöjligt för en enskild person.

En växande lobbyindustri uppvaktar politiker och skriver underlag för motioner och tidningsartiklar och betalar forskningsrapporter. Sökalgoritmer används för att framhäva eller undanhålla information. Vi kan inte vara säkra på om det är politiska eller kommersiella intressen bakom informationen vi får. Det är svårt att sortera vad som är relevant och korrekt i det enorma informationsbruset.

Den politiska debatten berör sällan sakfrågor och valen präglas av taktiska utspel och betalda kommunikatörer som säljer in politiska budskap. Det saknas formella krav på partier att redovisa hur de vill lösa samhällsfrågor och redovisa beslutsunderlag. Medborgaren saknar insyn och möjlighet att värdera och jämföra partiernas politik eller ens förstå vart Sverige är på väg.

Mediedebatten kretsar kring vilka informationskällor som anses tillförlitliga. Faktagranskare tillsätts. Ex en konstruktion av kommersiella aktörer som betalas med skattemedel med uppgift att tala om för medborgaren vad som är sanning. Det är oklart för vems bästa denna kontroll över informationen skapas.

Konsekvensen är att medborgare befinner sig i ett demokratiskt underläge. Vägen ligger öppen för att vilseleda, dölja information och driva egna agendor utan medborgarens vetskap.

Lösningar

Vem ser till medborgarens informationsbehov? Vem ska äga samhällsinformationen? Vem ska ansvara för att den är korrekt? Och vem ser till att medborgaren får tillgång till den på ett enkelt sätt?

Lösningen är att flytta kontrollen över samhällsinformation närmare medborgaren. Det kräver ett perspektivskifte där utgångspunkten är medborgarens behov av information i alla sina roller. Det vill säga som huvudman, uppdragsgivare, finansiär, väljare, beslutsfattare samt användare och utförare av tjänsterna i offentliga verksamheten.

Det Nationella medborgarkontoret får ansvaret att samla in, sammanställa och tillhandahålla samhällsinformation för medborgarens räkning.

Informationen ska vara faktabaserad och ge enkla översikter och underlag för att fatta beslut och påverka samhällsutvecklingen. Till detta läggs statistik från bland annat SCB, BRÅ, ESV samt omvärldsanalyser och sammanställningar från politiska nätverk.

Informationsbärarna är kostnad, nytta, risker och konsekvenser kopplat till politiska beslut och berörda offentliga tjänster och målgrupper.

En ny informationsplattform etableras med metoder och kompetens som gör komplexa strukturer enkla. Tekniken (beslutsstöd/business intelligence) är densamma för att ge ledningsgrupper och beslutsfattare tillgång till enkla underlag för komplexa beslut.

Nu görs motsvarande information och underlag tillgänglig för samhällets beslutsnivåer som riksdag, regioner, kommuner där den högsta beslutsnivån är medborgarna. Alla aktörer i samhället utgår från och ser samma information.

Medborgaren ska på ett enkelt sätt kunna få svar på:

  • Det totala skattetrycket, hur skattemedel används tillsammans med värdet och nyttan de ger
  • Samhällsutveckling och trender för landet som helhet eller dess delar rörande ekonomi, brottslighet och bostadsbyggande etcetera
  • Beslut som påverkar olika grupper som pensionär, vårdtagare och elever
  • I vilken grad politiker levererar enligt preliminära (vallöften) och tecknade avtal (i regeringsställning)
  • Partiernas respektive vision, strategier och samhällslösningar
  • Utfall på åtgärder, satsningar och reformer – vilka har lyckats eller i olika omfattning misslyckats utifrån förväntade resultat
  • Vilka EU-beslut som påverkar samhällsstruktur
  • Servicenivå och kostnader, direkta och overhead, i kontrakterade tjänster inom trygghet, vård, skola, infrastruktur etcetera
  • Jämförelser av tjänster mellan kommuner och andra länder
  • Bistånd och stöd utbetalt inom och utanför Sverige – syfte och förväntade effekter och faktiskt resultat
  • Oegentligheter inom skattefinansierad verksamhet – allt från prickningar till åtal
  • Synpunkter, granskningar och förbättringsförslag
  • Politiska och kommersiella nätverk

En ensad begreppsapparat kring samhällsinformation etableras för att hindra att information förvanskas, inte kan jämföras eller tolkas godtyckligt. Nyckelbegrepp som sysselsättningsgrad, arbetslöshet, BNP och BNP per huvud, skattetryck som andel av lön, BNP eller totala inkomster och löneutveckling, löneutrymme, penningmängd, räntegap, inkomstkällor och fördelningar.

Självklara krav ställs på att information som produceras med skattefinansierade medel är korrekta och neutrala – oavsett om användaren är politiker, myndigheter eller Public Service. Granskningar av tredjepart införs tillsammans med möjligheten att ställa ansvariga till svars om de brister i sitt uppdrag.

Tillgängligheten till information kan begränsas – men då vara överens om i vilka situationer och vilka fakta som endast utpekade ska kunna ta del av. Processen för denna överenskommelse ska vara helt öppen lagbunden under överinseende av en tredjepart.

Nytt kontroll- och uppföljningssystem

Ett nytt kontroll- och uppföljningssystem blir medborgarens verktyg att granska och följa upp den politiska och offentliga verksamheten.

Det behövs nya angreppssätt och verktyg för att överblicka komplexiteten i beslut och frågor spridda över nationella och internationella organ. Ett nytt kontroll- och uppföljningssystem införs därför hos det Nationella medborgarkontoret med syfte att för medborgarens räkning:

  • säkerställa att verksamhetslagar följs
  • följa upp hur pengar används
  • få överblick över politiska beslut
  • följa upp status i offentliga tjänster
  • förebygga korruption, illojalitet och maktmissbruk

Kontroll- och uppföljningssystemet bygger på tre principer:

  • kontroll, granskning och tillsyn initieras från medborgaren (Medborgarkontoret) och utförs av oberoende tredjeparter
  • helhet, att skaffa sig en samlad bild över beslut, satsningar, pengar etc.
  • påverkan på medborgaren är det centrala, inte vem som fattar beslut

Kontroll- och tillsynsmyndigheter

Kontroll, tillsyn, och granskning utförs av tillsynsmyndigheter som Riksrevisionen, Livsmedelsverket, Läkemedelsverket, Finansinspektionen, Kemikalieinspektionen e t c. De är omvandlade till fristående tredjeparter för att få en neutral bedömning av politiker och myndigheter och är användare av kontrollsystemet (se avsnitt Tredjepartsgranskning).

Ny process som fångar samhällsförändringar

För att överblicka samhällsutvecklingen, behöver alla beslut och satsningar fångas i stat, kommun, region och överstatliga organ som EU.

Som huvudman vill vi medborgare förstå hur varje enskilt beslut påverkar samhälle och individ, väga kostnad mot samhällsnytta och veta vad beslut syftar till. Vi vill försäkra oss om att lagar följs, att beslut bygger är väl underbyggda med risk- och konsekvensanalyser, att illojalitet mot medborgarna inte förekommer och att beslut inte smygs in.

En förändringsprocess införs och blir grundbulten i systemet. Den är kapabel att hantera och värdera stora volymer beslut oberoende av beslutsinstans – och oavsett om beslut innefattar en lagändring, förändring i vården eller större reformer. Det bygger på ett enhetligt regelverk och en snäv rapportering med ett fåtal data:

  • vem som har fattat/fattar beslut och varför
  • mål och syfte
  • påverkan på samhälle, målgrupper och offentliga tjänster
  • kostnader, effekter och samhällsnytta
  • prioritet (tvingande, hög, medel, låg)
  • status för var beslutet befinner sig

Förändringsprocessen är medborgarens vy in mot samhällsförändringen som ger en klar bild över vilka konsekvenser beslut har. Rutiner, arbetssätt och beslutsförfarande inom de olika organen är något förändringsprocessen inte behöver känna till. Det är leveransen som är det centrala, vad som kommer ut av ett beslut.

Projektportfölj

Planerade, pågående och avslutade satsningar lagras i en nationell projektportfölj (databas) hos Medborgarkontoret. Löpande portföljanalyser ger en överblick över beslut, utgifter, risker, lyckade/misslyckade satsningar, samhällsnytta etc.

Tjänsteportfölj

I en nationell tjänsteportfölj (databas) hos Medborgarkontoret lagras uppgifter om alla offentliga tjänster inom trygghet, vård, skola, omsorg, infrastruktur etcetera. Den innehåller beskrivningar om bland annat budget, ansvarig politiker och myndighet samt servicegrad/nytta. Löpande uppföljning sker av servicegrad/nytta, kostnader och eventuella problem i förhållande till de serviceavtal som tecknas med politiker.

Pengar och samhällsnytta

Genom att sortera den offentliga verksamheten utifrån funktioner som skapar värde för medborgaren, går det att följa hur stor andel skattemedel som går tillbaka till medborgaren. Det räcker inte med att redovisa en kostnadspost för exempelvis vården, utan den behöver brytas ner i exempelvis akutvård, planerade operationer/insatser, hälsokontroll, rehabilitering – respektive administrativa stödfunktioner som indirekt bidrar värdet (så kallad overhead).

Uppföljningen ska även visa hur stor del av satsade skattemedel som går till att förbättra vården respektive att vidmakthålla servicenivån. Vidmakthållande åtgärder kan krävas för att man ligger efter med underhåll, kompensera personalbortfall eller att befolkningsmängden ökat. Det krävs mer pengar men ger noll mervärde för vårdtagare. Det tydliggör att när politiker utlovar mer pengar till vården, är det inte säkert att vården förbättras.

Här avslöjas också tricks som att förbättra vården medan vidmakthållande av järnvägar minskas. Det ser ut som en förbättring men järnvägarnas vidmakthållande måste efter kanske flera år öka med samma belopp – innan tågen börjar spåra ur.

Generellt ska regelverk för pengar som inte går tillbaks till medborgarna ses över med specifika krav på beslut och uppföljning. Exempelvis ska rutiner för bistånd till länder och organisationer ses över med krav på att följa upp att pengar används rätt och inte för egna intressen eller avviker från etiska regelverk.

Påverkansanalyser

Påverkansanalyser är en metod för att bedöma konsekvensen av beslut och som kan kopplas till vilka målgrupper (ex pensionärer, elever, förälder) och offentliga tjänster som påverkas.

Visselblåsarfunktioner

Nya visselblåsarfunktioner gör det enklare och säkrare för enskilda att rapportera om missförhållanden och oegentligheter inom den offentliga verksamheten. Det ska gå att rapportera direkt till det Nationella medborgarkontoret istället för till närmaste chefen för att hindra eventuella repressalier och skydda den som rapporterar. Visselblåsare ses som en viktig del av kontrollsystemet med skillnaden att inrapportering sker från enskilda personer.

Maktmissbruk och korruption

Kontrollsystemet blir ett viktigt verktyg för att förebygga, upptäcka och stoppa korruption. Ett mandat finns att lägga medborgarens/huvudmannens veto vid tillsättningar där det föreligger risk för vänskapskorruption, bristande kompetens eller andra skäl som påverkar medborgaren negativt.

Kontinuerliga förbättringar

Förbättringsförslag fångas och värderas lika oavsett om de kommer från medborgare, offentliganställda, motion/proposition eller är ett resultat från regelrätta tredjeparts. eller journalisters granskningar. De publiceras i en databas och är ett stöd för kontinuerliga förbättringar.

Problemhantering

Problem kan uppstå i den offentliga verksamheten som långa vårdköer beroende på personaltapp, tåg som inte kommer i tid eller pensioner som inte räcker till. Problemen samlas och nationell databas och prioriteras för problemhantering. De kan rapporteras från medborgare, offentliganställda eller vara en brist identifierad vid en granskning. Syftet är också att följa upp hur mycket pengar som går åt för problemhantering och se till att de inte sopas under mattan.

Rapportering

Rapportering sker till Medborgarkontoret som sammanställer all data och försörjer den nya informationsplattformen med relevant information. Eventuella åtalbara oegentligheter som identifieras bereds för en domstol för prövning alternativt för ett etik- och ansvarsråd vid omoraliskt beteende utifrån etisk uppförandekod.

Förankring och inflytande

Medborgarens inflytande ökar med lättillgänglig information, kortare beslutscykler och nya kanaler att påverka.

När politiker uttrycker att beslut är tagna i demokratisk anda, menar de oftast att de är överens sinsemellan. Samsyn är bra, men förankring med medborgaren och möjligheten att påverka behöver stärkas.

Tillgång till information är en förutsättning för medborgarens inflytande, något som byggs in i nya informationsplattformar (se avsnitt Nya informationsplattformar).

Riksdagsval och beslut däremellan

Svensk demokrati kretsar kring valdemokrati, andelen av väljarna som röstar på ett parti vart fjärde år. Tidsintervallet är inte anpassat för dagens snabba samhällsutveckling med mängder av viktiga frågor som hanteras mellan valen. Ett fast valdatum vart fjärde år ska inte uteslutande styra när medborgaren får tycka till. Det är en frågas betydelse som ska vara styrande, oavsett när i tiden den aktualiseras.

Vi vill därför dela in beslut i två kategorier. Dels strategiska beslut som fattas genom riksdagsval, det vill säga val av parti. Partivalet ska även omfatta strategisk samhällsinriktning för hur tjänster inom trygghet, vård, skola, äldreomsorg, migration etcetera ska utformas på fyra års och längre sikt.

Det ställer krav på att partier beskriver sina mål, strategier och lösningar för väljarna – som också blir ett underlag för väljaren att rösta. Dessa underlag omformuleras i avtal med partier som följs upp (se avsnitt Politiker som uppdragstagare).

Mellan riksdagsval hanteras stora mängder operativa beslut som förväntas ligga i linje med strategierna. Bland dessa beslut kan finnas frågor som bedöms ha stor påverkan, exempelvis förändrade grundlagar eller större reformer. De fångas med processer och regelverk som klassar dem utifrån vilken utsträckning de påverkar samhället.

Beslutsinstans och mandat

Medborgaren ska i sin roll som huvudman ses som den högsta beslutsinstansen, inte den som befinner sig längst ner på beslutstrappan. Huvudmannen delegerar beslutsmandat till politiker att fatta beslut i frågor som inte behöver lyftas till medborgaren.

Folkomröstningar och direktdemokrati

Beslut med mycket stor påverkan kan leda till en folkomröstning. Regelverket styr detta till skillnad mot idag när politiker själva avgör om beslutande och vägledande folkomröstningar.

Politiska frågor respektive demokratiska

Vi skiljer på medborgarens möjlighet att rösta på politiskt parti och ta ställning till politiska förslag och att rösta på demokratiskt system och förändringsförslag som berör det demokratiska systemet.

Ansvar för demokratiska frågor med regelverk när systemval ska hållas hanteras av Medborgarkontoret.

Påverkan genom partier

Den som vill engagera sig politiskt märker ofta att det är svårt att påverka i praktiken. Partier är toppstyrda och förväntar sig att partiledningens budskap följs och säljs in på väljarna. Det är tvärtemot den representativa demokratins tanke att fånga medborgarnas behov för att därefter ta fram lösningar.

Det förekommer också att partiledningar över partigränser fattar beslut över riksdagens huvud. Eller att EU-kommissionen går emot EU-parlamentets demokratiskt fattade beslut. Detta förfarande gör att en liten klick människor utgör en maktelit utan förankring.

Vi kopplar partistödet till nytta/värde för medborgarna – partier ska inte vara oberoende av sina väljare och föreningsmedlemmar utan måste lyssna på dem. Och genom att styra politiken mot sakfrågor och motverka maktspel, vill vi göra det möjligt för nya politiker att få sin röst hörd.

Ett regelverk måste hindra att släkt- och vänskapsband är avgörande för politisk påverkan eller att maktsökare använder politik som en språngbräda till lukrativa tjänster inom näringslivet.

Synpunkter, förbättringsförslag och visselblåsare

En ny digital kanal öppnas som ger medborgaren möjlighet att lämna synpunkter och förbättringsförslag, så kallade medborgarmotioner. Det sker enligt standardformulär som gör det lätt att klassificera och prioritera ärenden. Syftet är underlätta dialogen mellan medborgare och politiker och ge politikerna ett stöd att fånga medborgarnas behov.

På samma sätt kan visselblåsare under skydd rapportera in missförhållande och oegentligheter via säkra digitala kanaler.

Medborgarkontoret hanterar kanalerna och samlar informationen i en nationell databas som är öppen.

Värdedriven offentlig verksamhet

Nuläge – Samhällets svarta låda

Den offentliga verksamheten består av cirka 750 enheter – myndigheter, verk, kommuner, regioner, offentliga bolag, domstolar, universitet och politiska beslutsnivåer.

I vårt samhälle har vi en svårgenomtränglig svart låda som förbrukar skattemedel utan koppling till vad som kommer ut. Som medborgare märks bara att allt mer pengar går åt samtidigt som den offentliga servicenivån försämras. Den uppföljning som sker är enbart intern (NPM) utan koppling till värdet för medborgaren.

Det går varken att bedöma leveranserna, värdera nyttan eller politikerna utifrån de fakta vi får. När politiker tydligt uttalar exempelvis – Vi satsar 500 miljoner på vården …

  • … förväntas vi tro att vården per automatik förbättras. Frågan är dock hur stor andel av pengarna som faktiskt når hela vägen fram till de som skapar värdet och nyttan – till vårdpersonalens möte med medborgaren. 
  • … styrs inte satsningen genom ange förväntat resultat som också ska följas upp. Att inte ge denna styrning är att svika berörd myndighet och medborgarna som finansiär, producent och användare av tjänsten.
  • … försvinner mer skattepengar i den svarta lådan.
  • … satsar politikerna ingenting eftersom det är medborgarnas pengar.

Vi saknar också en sammanställning över alla kostnader och beslut i stat, region, kommun och EU som berör ex vården (tjänsteportfölj). Det gör att vi inte har helhetskostnaden eller grepp över hur vården påverkas av alla beslut (projektportfölj). Se även Nytt kontroll- och uppföljningssystem.

Det blir därför också en en demokratisk fråga där uppdragstagarna/politikerna har ett informationsövertag. Medborgarna behöver stöd för att fungera som uppdragsgivare och huvudman med koll på hur deras pengar används – vad som kommer ut av dem.

Vi behöver tänka om

 

Ett perspektivskifte i den offentliga och politiska verksamheten utgår från där värdet uppstår. Det ger transparens, gör att pengar styrs dit värdet och nyttan finns, och att politikers förslag och resultat blir tydliga.

Ett perspektivskifte som bygger på att beskriva den offentliga verksamheten som medborgaren möter den. Att lägga en värdedriven struktur, ett skyltfönster som synliggör värdet för tjänster inom ex ”vård”, ”skola”, ”infrastruktur”, ”trygghet i vardagen”, ”pension”.

Dessa tjänster finns i en katalog som man kan zooma in och ut i. Vård delas upp i ex hälsokontroll, akutvård, mödravård, tandvård, äldrevård, planerade behandlingar/operationer.

Vi måste börja där värdet uppstår. Hos vård- och blåljuspersonal och lärare – alla de som utför tjänsternas olika kärnuppgifter och möter medborgarna.

Vi behöver

  • se till att pengar styrs dit där värdet uppstår – och följa upp hur mycket och andel av pengarna som går direkt respektive indirekt till att producera tjänsten. 
  • få helhetskostnader redovisade och en samlad bild över alla planerade beslut i nationella och internationella beslutande instanser och hur de påverkar pengar och värde.
  • prioritera och styra pengar till de verksamheter/tjänster som ger värde till medborgarna. De som ger ett lågt värde för pengarna behöver bli synliga och diskuterade.

Effektivitet

Stabs-, löne- och ekonomienheter ses som interna stödfunktioner. Sedan tillkommer övergripande stödfunktioner som ex Skatteverket, Riksrevionen, MSB och politiska verksamheter. De skapar inte ett direkt värde för medborgaren men behövs för att de offentliga tjänsterna ska fungera.

Om de interna eller övergripande stödfunktionerna inte skapar ett värde eller underlättar för dem som utför kärnuppgifterna minskar effektiviteten.

Målet är att upprätthålla avtalad servicenivå och utifrån medborgarnas perspektiv och behov ordna en effektiv tjänst. Effektiviteten styrs till stor del av skickligheten hos våra politiker.

Det innebär att varje skattekrona som inte går till de avtalade offentliga tjänsterna – till kärnverksamheterna eller dess stödfunktioner – försämrar effektiviteten.

Varje skattekrona som inte går tillbaks till medborgarna måste därför ingå i samhällskontraktet, vare sig det handlar om direkt stöd till politiska partierna eller stöd som ges via exempelvis FN-organ, statsbidrag, Migrationsverket eller SIDA.

Förväntad nytta och resultatet av detta stöd ska redovisas som för alla tjänster och åtaganden – speciellt som de försvinner från ”systemet”.

Servicenivå

För medborgarna är servicenivån det centrala, inte vem som utför den eller antal kronor. Vi vill möta en vård, skola, äldreomsorg som fungerar som avsett, att känna trygghet – och skickliga politiker klarar av att hålla planerad servicenivå och budget – eller bättre.

Vi måste börja med att bestämma den servicenivå vi vill ha i Sverige, ett politiskt åtagande som ska kunna utläsas i partiernas program. Och därifrån definieras pengar och lösningar som krävs för att hålla nivån. Förutsättningarna kan förändras över tid och då kan mer/mindre pengar och åtgärder behöva tillföras – men dessa fakta ska framgå.

Förbättra eller vidmakthålla

Satsningar behöver ange om de syftar till att förbättra eller vidmakthålla servicegraden.

Vidmakthålla kan behövas för att täcka exempelvis personalbortfall, för att möta en ökad befolkningsmängd – och för att hantera det nödvändiga underhållet. Pengarna behövs, men förbättrar inte servicenivån i vården utan krävs för att behålla aktuell nivå. Detta kallas även noll-förvaltning.

Andelen som går till förbättring berättar om verksamhetens strategiska beslutsförmåga och trend. Smarta vägval och att i tid planera för att ersätta lösningar med kostsam noll-förvaltning ökar utrymmet för förbättringar.

Skyltfönster

Servicenivån och effektiviteten ger en snabb känsla för den offentliga verksamhetens utveckling – med medborgarens ögon.

Det ger nya sätt ha bedöma och ha koll på hur den offentliga verksamheten fungerar med medborgarens ögon sett. Exempelvis:

  • Offentlig verksamhet betraktas totalt eller uppdelat per region, kommun eller tjänst i tjänsteportföljen.
  • Samma tjänster jämförs mellan kommuner och regioner.
  • Samma tjänster jämförs med ”liknande” länder.
  • Reformer och satsningar värderas genom påverkan på berörda tjänsters effektivitet (pengar, servicegrad) – förstå/ta ställning partiernas olika förslag.
  • Reformer och satsningar följs upp. Löften utan substans framgår.
  • Utvecklingen för en tjänst kan följas och jämföras över tid.
  • Jämförelser i effektivitet mellan utbildning som köps av av privatägda friskolor eller kommunägda skolor.
  • Information/fakta till medborgarna är alltid tillgängliga och i önskvärda former former – likt annan verksamhet.

Politik på en högre nivå

Detta klargör kärnuppgifterna, politikers ansvar och samhällskontraktet för de tjänster som vi har valt att finansiera gemensamt via skattemedel.

Vi kan koppla politikers/partiernas ansvar till serviceavtal. Serviceavtalen är komponenter i ett samhällskontrakt som nu är ett verkligt avtal – inte ett svepande ord utan ansvar.

Partiets valprogram är preliminära samhällskontrakt som blir verkliga utifrån det mandat som ges i de demokratiska valen och efterföljande regeringsbildning.

Och med denna struktur i botten kommer den politiska debatten att gälla sakfrågor, lösningar och servicenivå.

Partiernas långsiktiga strategier är ett nödvändigt underlag som grund för val av politiskt parti. Fokus är åt vilket håll vi vill att Sverige ska utvecklas.

Rättssystem och ansvarsutkrävande

Vi stärker rättssystemet, skyddar grundlagar och gör det möjligt att ställa politiker till svars.

Sverige har brister i rättssystem och likhetsprinciper inför lagar. Politiker har gjort sig immuna genom att ledamöter i beslutande församlingar (riksdag, region, kommun) inte kan åtalas för lagstridiga beslut. Det gör att lagar och domstolsbeslut kan nonchaleras utan konsekvenser och tjänstemän bedriva aktivism i strid mot fattade domstolsbeslut.

Många uppfattar felaktigt KU (Konstitutionsutskottet) som en domstol med mandat att åtala politiker som missköter sig. KU granskar regering/ministrar årligen där kritik innebär förhoppning om förbättring. Inget är tvingande och kritiken kan återkomma år efter år. Det är inte ens obligatoriskt att inställa sig till ett KU-förhör.

Lagförslag granskas av Lagrådet, en myndighet som bedömer om föreslagna lagändringar är tekniskt korrekta, genomförbara och följer grundlagarna. De är ett rådgivande led i lagstiftningsprocessen utan beslutskraft. Det gör att politiker kan köra över Lagrådet, något som sker och som försämrar tilltron till rättssystemet.

Sverige saknar en författningsdomstol som skyddar våra grundlagar och dess efterlevnad. De är öppna för förändring och många inser inte att politiker kan skriva bort såväl yttrandefrihet som demokrati.

Konsekvensen är att demokratin är oskyddad och likhetsprinciper satta ur spel. En författningsdomstol införs för att värna om grundlagarna i sig och säkerställa att ny lagstiftning är  i linje med grundlag. Om Lagrådets rekommendation skiljer från politikers åsikt, avgörs frågan i författningsdomstolen med mandat att avslå lagförslag om de hotar grundlagarna. Lagrådet blir en del av författningsdomstolen och byggs in i granskningen av lagstiftningen där större grundlags- och samhällsförändringar kan bli föremål för folkomröstning.

Ämbets- och tjänstemannaansvar återinförs så att politiker i beslutande församlingar och ansvariga politiker för offentliga tjänster tillsammans med tjänstemän inom aktuella myndigheter kan åtalas. Oberoende av åtal kan berörda prickas enligt etisk uppförarandekod.

Medborgare som anser sig tagit skada av beslut eller hantering inom staten kan idag vända sig till Justitieombudsmannen (JO). Justitiekanslern (JK) är statens advokat. Vi vill se att JO säkerställer stöd till medborgaren när en felande myndighet inte följer JO:s utlåtande.

JO flyttas ut från riksdagen och blir en oberoende tredjepart som återrapporterar till Medborgarkontoret. JK återrapporterar till riksdagen när politiker företräds.

KU ses som uppdragstagarnas interna angelägenhet, d v s möjligheten att väcka misstroende för varandra.

I civilmål har Sverige ett system med yrkesdomare och nämndemän i lägsta instans (tingsrätten) som ska ge medborgarens syn på civilmål. Nämndemännen består av politiker som utses av sina partier, något vi vill ändra. Politiker inte kan sägas företräda medborgarna som är tanken – de har allt färre medlemmar och och politikerna är alltmer toppstyrda. Det ska inte finnas misstanke om att en specifik partilinje har påverkat en dom.

Korruption och missbruk av offentlig ställning

Vi inför kontroll, regelverk och metoder som förebygger och hindrar korruption riktad mot medborgaren som huvudman och finansiär.

Transparency International definierar korruption som ”att utnyttja sin ställning för att uppnå otillbörlig fördel för egen eller annans vinning”. Vi ser korruption som ett illojalt agerande riktat mot medborgaren som huvudman – ett perspektiv som gör huvudmannen till ägare av problemet och ansvaret.

Korruption är ett brett begrepp som omfattar allt från mutbrott, vänskapskorruption och utnyttjande av informationsövertag till all form av påverkan på beslut inom offentlig verksamhet. Det gemensamma är huvudmannens (skatte)finansierade offentliga verksamhet och okunskap om det som sker. Fundamentet för vårt samhällsbygge är tillit vilket korruptionen förstör tillsammans med huvudmännens ekonomi.

Vare sig agerandet är medvetet eller omedvetet (aningslöst/inkompetent) förstör detta vårt samhälle och måste tas på största allvar.

Utgångspunkter

Medborgaren som huvudman ger politiker mandatet och förtroendet att hantera skattepengarna för att utföra överenskomna uppdrag i enlighet med (grund)lagarna och uppdragsgivaren villkor.

Politikerna är ytterst ansvariga för all offentlig verksamhet – oberoende av organisationsform (myndighet, verk, ideellt eller vinstdrivande bolag). Den politiska utövningen ska alltid ske med medborgarens bästa för ögonen med ett ansvar att ge en korrekt bild av verkligheten – och vid förändringar redovisa bästa möjliga beslutsunderlag utifrån de fakta som kan uppbringas.

Uppdragstagare ska inte missbruka sitt förtroende och/eller mandat. Medborgarnas pengar ska hanteras ansvarsfullt och gå till det de är avsedda ex sjukvård, skola, pensioner, sjukförsäkringar.

Skattepengar ska inte användas för maktspel, partitaktik eller att driva egna agendor och karriärvägar. Inte heller ge partikollegor som har misskött sig reträttplatser. Eller tillsätta strategiska positioner för att behålla kontroll istället för den som är bäst lämpad. Eller sälja ut statlig/kommunal egendom till underpriser mot förväntade motprestationer.

Eller ge privatägda företag tillgång till marknader eller fördelaktiga avtal på medborgarnas bekostnad eller ändra förutsättningar för offentliga verksamheter utan villkor som säkerställer värdet för medborgarna.

Eller att medborgarna vilseleds, inte får korrekt information eller att beslutsunderlag undanhålls. Eller att politiska åtaganden inte följs upp, smyga in åtgärder eller beslut utan att alla fakta eller konsekvenser redovisas eller sekretessbeläggs.

Eller att politikerna i en jävsituation tillåts ta beslut som berör dem själva eller sina politiska parter.

Eller att public service och massmedia skriver artiklar om den ”bästa taktikern” istället för att driva fram transparens, ansvar och öppna agendor som självklarheter.

Grundläggande problem

Att politiker/politiska partier ses som ”makthavare” har etablerat attityder, beteenden och vanor som kan blockera andra synsätt – hos medborgare, politiker, massmedia etc. Det krävs nya tankemönster, ett paradigmskifte.

Politiker i beslutande församlingar (riksdag, regioner, kommuner), kan enligt lag, inte åtalas för något beslut de tar – även olagliga beslut kan tas utan personlig risk.

Politikerna kan rekrytera personer utan kompetens även till nyckelpositioner, ex GD, och bestämmer sina egna anställningsvillkor med ex reträttplatser när opinionen kräver åtgärd.

De politiska partierna finansierar sig med huvudmännens skattemedel (partistöd på 6 000 miljoner per valperiod) – och är därmed oberoende av sina väljare och medborgare. De är anställda heltidspolitiker, i medborgarnas tjänst, som kontrollerar både det politiska och det demokratiska systemet och som inte behöver lyssna på någon – eller vara kompetenta.

När lagar och regelverk inte är perfekta krävs perfekta människor – och vem kan ens på skämt sägas vara perfekt? Ett dilemma som bara kan lösas med ett system av åtgärder som syftar till ett verkligt ansvarsutkrävande. 

Grundläggande förändringar och åtgärder

Utan transparens kan inget ansvar utkrävas. Det räcker inte med några åtgärder. Det krävs en serie förändringar som samverkar och bygger på förändrade synsätt, insyn i all verksamhet, oberoende granskningar, ändringar i regelverk och ansvarstagande.

Punkterna 1-7 är beskrivna i programmet – här redovisas kopplingen till korruption.

  1. Nationellt medborgarkontor agerar huvudman för medborgarna gentemot uppdragstagande politiker/politiska partier och myndigheter. Maktspel och maktstrukturer ersätts med åtaganden, ansvar och balanserat samarbete.
  2. Tredjepartsgranskningar säkerställer att lagar, regelverk och etisk uppförandekod efterlevs. Brister och avvikelser rapporteras med åtgärder som följs upp – inget ”sopas under mattan”. Avvikelser som inte ska lagföras hanteras av Medborgarkontoret. Speciellt viktigt är beslutsprocesser, public service, annan media med skattestöd och tillsynsmyndigheter, ex Livsmedelsverket, som bevakar medborgarnas bästa. Granskningar som avser Medborgarkontoret offentliggörs och följs upp på samma sätt.
  3. Tredjeparter godkänner sekretess och klassificering av dokument som offentlig handling. Utgångspunkten är ”medborgarens rätt att få veta”. Sekretess överanvänds trots ständig kritik.
  4. Medborgarens insyn och inflytande ökar med lättillgängliga fakta och beslutsunderlag, kortare beslutscykler och nya kanaler att påverka. Att undanhålla eller vilseleda medborgaren med information som inte speglar verkligheten ses som korruption – ett svek mot huvudmannen.
  5. Politiska beslut blir transparenta och beslutsmandatet begränsas. Varje förändring klassificeras utifrån samhällspåverkan och regelverk för krav på beslutsunderlag, kontrollpunkter, granskningar och godkännande av tredjepart, medborgarforum, intressenter etc – och som ytterst kan leda till folkomröstning.
  6. Uppföljning av medborgarnas pengar blir enkel med en offentlig verksamhet med definierade tjänster och ”skyltfönster”. Varje tjänst har en utpekad politiker med det yttersta leveransansvaret för det medborgarna får ut av sin finansiering (kärnleveranser, overhead, servicenivå och värde/nytta). Ändringar i faktiskt skattetryck redovisas – att det idag är långt över 50 % av både den årliga inkomsten och livsinkomsten är svårt att få fram. Nya skatteuttag och engångsuttag från pensionsfonder och liknande kräver beslut enligt punkt 5.
  7. Etik genom uppförandekod etableras inom all offentlig verksamhet och är ett ledningsansvar. Denna kod är normerande för bedömning av klandervärd moral och misstroende.
  8. Lobbyverksamhet med svängdörrar mellan beslutsfattare på alla nivåer inom politiken och näringslivet hindras genom reglerad redovisning av möten, agendor, dokumentation och resultat. Redovisning ska ske av bisysslor, ägar- och vänskapsintressen samt av politiska nätverk, sidoorganisationer och kommersiella nätverk. Skärpta karens-/övergångsregler till och från näringsliv för alla nyckelpositioner – lagen som gäller från juli 2018 är begränsad till statsråd- och -sekreterare under ett år och utan sanktioner (rådgivande).

Kompletterande åtgärder:

  • Lagstiftningen kring korruption samordnas med en definierad begreppsapparat och följer internationell standard.
  • Garanterat skydd och säkra kanaler för visselblåsare.
  • Felande politiker/höga tjänstemän anmäls av Medborgarkontoret för tredjepartsbedömning. Ett prickningssystem införs.
  • Medborgare kan rikta misstroende mot politiker via Medborgarkontoret.
  • Ett kommunalt rättssystem som utgår från motsvarande statliga ordning.
  • Säkerställ demokratisk tillämpning av kommundernas självstyrelse – medborgarnas specifikt beslutade, inte politikernas beslutade.
  • Felaktigheter begångna av ledamöter i offentliga beslutande församlingar görs åtalbara (undantag i lag tas bort).
  • Ämbetsmanna- och tjänstemannaansvar avtalas vid rekrytering och lagfästs som princip.
  • Att åsidosätta kompetens/meriter/skicklighet som kriterium vid rekrytering omöjliggörs (undantag i lag tas bort).
  • Medborgarkontoret har vetorätt vid rekrytering/anställning av uppdragstagande nyckelpersoner i politisk/offentlig verksamhet.
  • Tidsbundna anställningsavtal med lön efter avsättning upphör.
  • Skärpt regelverk kring beslut, redovisning och kontroller där skattmedel lämnar systemet – dvs inte återförs till medborgarna. Ex partibidrag, vinstuttag, internationellt bistånd, överföring/försäljning av offentlig verksamhet. Även statsstöd följs upp på samma sätt – syfte, användning och resultat.
  • Redovisning av den juridiska form politiska partier använder, dvs ”allmännyttiga ideella föreningar” sker likt ekonomiska föreningar.
  • Redovisning av anonym sponsring, även inom partier.
  • Det ska vid behov vara möjligt att spåra betalningar mellan berörda aktörer.

Överstatliga beslut

Kommersiella aktörer är alltmer centrerade till ett fåtal multinationella företag inom finans, läkemedel, livsmedel, jordbruk, vapenindustri och media.

Kommersiella eliter bjuder in i den politiska som träffas bakom lyckta dörrar. För vems skull dessa möten hålls framgår inte. Inga frågor besvaras. Detta finns inte inom politikernas mandat att medverka men fortgår år efter år.

Med samma ägarintressen kan synergier skapas för att generera intäkter som betalas av medborgarna. Media kan användas för att driva fram otrygghet och kriser som kräver dyrbara åtgärder – oräknat det mänskliga lidandet. Ett exempel är beslutet att vaccinera befolkningen mot ”svininfluensa” 2009 där 300 ungdomar drabbades av narkolepsi. Danmark tog ett annat beslut.

Båda dessa exempel kan mötas med förändringar och åtgärderna ovan – och genom att fler nationer har motsvarande demokratiska system med samma manifest bas.

Sedan inträdet 1995 har vi under relativ tystnad överfört beslutskraft till Europeiska unionen. Uppskattningar anger att riksdagen tar mindre än en tredjedel av lagstiftande beslut idag jämfört med EU-inträdet (66 % och nu 20-30 %).

… i EU:s regi
EU:s totala budget och beslutskraft gör att lobbyindustrin runt EU är enorm. Korruptionsproblemen som EU själva rapporterar om är en pågående storskalig samhällsförstöring. Rapporterna följs inte upp av åtgärder – bara fler rapporter.

Handelsavtal förhandlas och beslutas bakom lyckta dörrar. När underlaget sprids kallas det ”läckage” – ex TTIP som stoppades av oroade medborgarrörelser. Både politiker och media är ganska förtegna. Bara månader senare kom CETA – ett liknande upplägg har redan beslutats och ska nu godkännas av alla EU-länder. Det har godkänts i Sverige trots påpekade brister i konsekvensanalysen både vad gäller ekonomi, nyttan för medborgarna och företagens rätt att stämma staten i ett separat upprättat rättssystem. Ansvarigt statsråd lämnar riksdagen – frågor från övriga parlamentariker besvaras alltså inte.

EU:s demokratiskt valda parlament och EU-rådet (jämför vår riksdag med regering) ”körs över” av EU-komissionen som ger ett demokratiskt vakuum som inte kan överbryggas – ex Monsanto (glyfosat/roundup) där inte EU:s egna försiktighetsprincip iakttas.

De 751 EU-parlamentarikerna får ca € 5 000 per månad för att täcka kostnader för telefon, post och internet. När en grupp journalister (från varje EU-land) vill se redovisningen av hur dessa pengar används sade till slut även EU-domstolen ”Nej” – av parlamentarikernas privata/integritetsskäl.

Vi måste kunna lita, inte bara på svenska EU-parlamentariker, utan även politiker från andra länder. Kan vi lita på att de arbetar för medborgarna? Hur får vi insyn? Hur kan vi påverka? Vem bedömer tansparens vs sekretess?

Flera av punkterna ovan bidrar till att mota dessa beteenden, exempelvis kontrollsystem (pkt 5), kompletta beslutsunderlag (pkt 4) och lobbyverksamhet (pkt 8). Idealt möts detta proaktivt innan skattepengar förbrukas – inte hindra felaktigheter som redan utförts. Uppenbarligen har vi en lång väg att gå, men Sverige kan visa vägen med ett nytt demokratiskt system.

Etik och moral

Nya etiska uppförandekoder införs för politiker och högre tjänstemän i sitt agerande.

Politiker är uppdragstagare som fått medborgarens förtroende att med deras pengar ansvara för avtalade leveranser – där den sista raden handlar om medborgarnas välmående.

Därför ska de moraliska kraven vara högt ställda på politiker och högre tjänstemän i sin utövning. Det får rättsliga följder om lagar bryts, något som förstärks med tjänstemannaansvar och ämbetsmannasvar.

Men även omoraliskt beteende ska få konsekvenser. Politiker kan idag rikta misstroendeförklaringar mot varandra, vilket fortsatt är deras ensak. Medborgarna ska kunna rikta sina misstroendeförklaringar mot politiker och högre tjänstemän, men nu via en oberoende tredjepart.

För medborgaren som huvudman ska det exempelvis inte accepteras att bli vilseledd med felaktig information. Det är omoraliskt att på skattebetalarnas bekostnad bedriva maktspel och egna agendor. Eller att avtala om reträttplatser och generösa avgångsvederlag för de som misskött sig. Det kan handla om tjänstemannaaktivism, domstolstrots, slöseri med pengar eller att dölja verkligheten.

Därför införs en etisk uppförandekod för den moral vi kan förvänta oss av politikers och högre tjänstemäns beteende inför huvudmannen – medborgarna.

Koden införs i alla offentliga och politiska enheter och är ett ledningsansvar. Kodens innehåll förvaltas av Medborgarkontoret och ett etik- och ansvarsråd införs som tredjepart med mandat att pricka eller avsätta den som har missbrukat eller förbrukat medborgarnas förtroende.

Våra pengar

Det är självklart med ansvarsfull hantering och öppen redovisning av skattemedel samt att stoppa slöseri.

Varken stat, kommun eller politiker har egna pengar. Det är medborgaren som finansierar den offentliga verksamheten genom att betala skatter och avgifter på intjänade pengar. Oavsett om politiker beslutar om skattemedel, avgifter, lånar upp pengar eller säljer ut statliga egendomar och mark, är det medborgarnas pengar. Därför är det självklart att samtliga resurser och pengar ska hanteras varsamt, användas enligt samhällskontrakt och serviceavtal med en öppen att redovisning av resultatet.

Det finns otaliga exempel på slöseri som kostar skattebetalaren miljardbelopp utan att någon ställs till svars. De handlar om alltifrån ogenomtänkta beslut utan konsekvensanalyser, bistånd utan uppföljning till att pengar använts för sådant som inte tillhör kärnverksamheten. Vi vill införa bättre kontroll- och uppföljningssystem och regelverk som gör det möjligt att pricka den som hanterar pengar vårdslöst eller väcka åtal vid grov försumlighet.

På sikt kan delar av detta demokratiska regelverk  lagstadgas – men det är inte nödvändigt.

Det är svårt att få en överblick över hur pengar används. Kostnader är spridda över stat, region, kommun och EU. Redovisning av skatt döljs bakom rubriker som avgifter, moms och arbetsgivaravgifter. Det går inte att veta vad vi får ut för pengarna. Politiker kan uttala att exempelvis statens finanser är goda utan att nämna att det beror på överförda kostnader till kommunerna. Det är samma plånbok. Medborgarens plånbok. Det måste finnas redovisningskrav på det totala skattetrycket, vad vi betalar för stat, region och kommun och vad som kommer tillbaka till medborgaren.

Våra skattemedel ska finansiera riksdagsledamöters arvoden och kanslistöd för att de ska kunna bedriva sin verksamhet. Men det är oacceptabelt att politiker har beslutat att ge sina egna riksdagspartier 1,5 miljarder per år av medborgarnas pengar i partistöd utan att be medborgarna om lov. Eftersom partierna inte är redovisningsskyldiga, är det oklart för en utomstående vad pengarna används till. De har i praktiken gjort sig oberoende av medborgaren med deras egna pengar.

Partistödet ska upphöra och avtal om anställningsvillkor med löner, förmåner och andra ekonomiska ersättningar blir en förhandlingsfråga med medborgarna genom Medborgarkontoret. Vi inför en tydlig skiljelinje mellan vad skattebetalaren betalar för att det politiska systemet ska generera ett värde för medborgarna respektive vad som är partiinterna angelägenheter som finansieras med exempelvis egna medlemsavgifter.

Enligt lag är det endast Riksbanken som har rätt att ge ut svenska kronor som betalningsmedel – hittills i form av kontanter. Det som har hänt är att affärsdrivande banker har tagit över skapande av pengar genom digitaliserade betalningssystem som har ersatt kontanter. Bankerna har kontroll över betalningsmedel, betalningssystem och är nu på väg att sluta med kontanthantering.

Medborgarna betalar numera miljardbelopp för att använda bankernas digitala pengar – utan att längre ha något alternativ. Medborgarna behöver en ersättare till kontanterna som ges ut av Riksbanken. Vi stödjer därför Riksbankens förslag om införande av e-krona (digital krona) för att få tillbaka kontrollen över skapandet av pengar och i en förlängning även betalningar. Hanteringen av pengar är en angelägen offentlig infrastruktur med de krav detta för med sig.

Värderingar och grundlagar

Ett samhälles värderingar speglas i dess lagar och behöver därför skyddas.

Sverige är ett demokratiskt land med fri åsiktsbildning byggt på yttrandefrihet och tryckfrihet. Enligt likabehandlingsprincipen är vi lika inför lagen och ska behandlas på samma sätt oberoende av kön, sexualitet, etnicitet och religion. Våra värderingar och grundlagar speglar varandra och är ett fundament vårt demokratiska samhälle.

Men det faktum att politiker kan ta olagliga beslut utan att kunna åtalas och att grundlagar inte skyddas av en författningsdomstol gör att likhetsprincipen är satt ur spel. Våra förtroendevalda kan sätta sig över lagar, göra inskränkningar i vår frihet och till och med skriva bort demokratin utan att medborgaren får tycka till.

En författningsdomstol behöver därför inrättas som skyddar grundlagar och därigenom våra värderingar. Den som bryter mot grundlagen ska kunna ställas till svars. Det demokratiska systemet skyddas även av att ägarskapet flyttas närmare medborgaren (Nationella medborgarkontoret) som kan ta ställning till eventuella förändringar.

Kontakta oss

  • Jag medger att personuppgifter får användas för att förmedla information från föreningen som är relevant med föreningens ändamål. Personuppgifter tas bort när medlemskap enligt föreningens stadgar upphör (se stadgar).