Program

Sammanfattning

Paradigmskifte – att reflektera över tankemönster och sedan tänka nytt och agera utifrån det.

Vår demokrati och framtid står på spel

Sverige befinner sig i en demokratisk återvändsgränd. Politiker har en maktposition där de kan bryta mot lagar och slösa bort pengar utan konsekvenser. Medborgare saknar insyn och kan varken påverka eller ställa politiker till svars. Vi har brister i välfärd, högt skattetryck och en demokrati i kris.

Partival och politiker är inte lösningen

Problemen blir inte lösta med partival och politiker som fortsätter i samma hjulspår. Vi behöver bygga bort systemfel i demokratin och bana väg för medborgare med insyn, nya politiker och trovärdiga lösningar och stoppa korruption och slöseri.

Ett nytt demokratiskt system

Vi ersätter gamla strukturer med ett nytt demokratiskt system. Det bygger på samverkan mellan medborgare som uppdragsgivare och politiker som uppdragstagare. Vår utgångspunkt är att ge medborgaren som uppdragsgivare insyn, inflytande och möjlighet att utkräva ansvar.

Sammanfattning av lösningar och åtgärder för att få samverkan att fungera:

  • Medborgarna får stöd av en funktion (Nationellt Medborgarkontor) för att som uppdragsgivare få information, granska och ställa den som missköter sig till svars
  • Politiker blir uppdragstagare med leveransansvar och skärpta redovisningskrav
  • Tredjepartsgranskning ger en neutral bedömning av offentlig och politisk verksamhet
  • Nytt kontrollsystem blir medborgarens verktyg som ser till att lagar följs, pengar används effektivt och som hindrar korruption och slöseri
  • Ny informationsplattform ger medborgaren fakta om samhällsutveckling, vart pengar går och nyttan de skapar samt möjlighet att värdera och jämföra politik.
  • En förändringsprocess införs som ger överblick över alla beslut, samhällsnytta och hur de påverkar oss
  • En värdedriven struktur inom offentlig verksamhet gör nyttan tydlig och ger personal rätt förutsättningar
  • Nya uppförandekoder gör att medborgaren kan rikta misstroende mot politiker
  • Värderingar och grundlagar skyddas genom inrättande av författningsdomstol
Bakgrund (kommer inom kort)
Mål och vision
Vi vill se ett öppet och välmående samhälle med mänskliga värderingar.

Vårt mål är att införa en demokratisk plattform som bygger på ett samarbete mellan medborgare och politiker som verkar för en positiv samhällsutveckling.

Den demokratiska plattformen har följande delmål:

Medborgare som uppdragsgivare

Medborgaren är välinformerad, bidrar till förbättring av demokrati och samhällslösningar och känner delaktighet i samhällsutvecklingen. Tack vare lättillgänglig information går det att bilda sig en uppfattning om hur pengar används, samhällsutveckling och vart Sverige är på väg. Undersökningar visar på en tillit för demokrati, rättssystem och politiker. Röstdeltagandet har ökat tack vare bättre underlag att för värdering av partier och konkreta samhällslösningar att ta ställning till.

Politiker som uppdragstagare

Politiker uppfattas som skickliga uppdragstagare med trovärdiga lösningar. Deras leveransansvar är formulerat i avtal som går att följa upp. Den politiska debatten kännetecknas av sakfrågor och respekt för varandras åsikter. Ett sunt politiskt klimat lockar till sig nya politiker som bidrar till Sveriges framtid. Den som tidigare har prioriterat maktspel, röstfiske och egna intressen har insett att beteendet inte har en framtid på den nya demokratiska plattformen.

Ökad välfärd och trygghet

Den offentliga verksamheten är greppbar med tydliga värden. Pengar styrs primärt till kärnuppgifterna och personal har rätt förutsättningar att klara sitt åtagande. Vård, skola, omsorg och ekonomin för pensionärer håller överenskommen servicenivå – och människor känner trygghet och framtidstro. En demokratisk konsekvens av en överblickbar offentlig verksamhet, är att det är lättare att värdera vad politiker faktiskt presterar.

Bättre privat- och samhällsekonomi

Skattemedel hanteras ansvarsfullt av kompetenta politiker med förmåga att skapa samhällsnytta. Tillsammans med minskad korruption och slöseri förbättras ekonomin. Pengar redovisas öppet, både vad som betalas in, hur de används och vad som kommer ut av pengarna.

Kontroll över hantering och skapande av pengar har återgått till medborgaren. Det bidrar till att frigöra stora summor som kan användas för ökad samhällsservice och/eller minskade kostnader för medborgarna.

Medborgaren märker både av mer pengar i plånboken och att välfärden har förbättrats – något som gör att skattenivåerna uppfattas som fullt rimliga.

Stoppat maktmissbruk och korruption

Korruptionen och maktmissbruket har minskat kraftigt genom förebyggande kontrollsystem som tränger in i politiska nätverk, beslut och lobbyism och information. En serie åtgärder som externa granskningar, nya uppförandekoder, ämbetsmannaansvar och en tydlig gräns mellan politik och näringsliv har gett resultat. Det anses numera oacceptabelt att vilseleda medborgaren med information som inte speglar verkligheten. En ny generation politiker växer fram som med hjärtat vill arbeta för medborgaren.

Principer och angreppssätt
Vårt angreppssätt är att särskilja demokrati från partipolitik och bygga lösningar på ett manifest.

Vår utgångspunkt är att separera demokrati från partipolitik. Det är naturligt eftersom demokrati inte är en politisk fråga utan handlar om hur vi medborgare vill styra vårt land och politikerna. Det är till stora delar medborgarens angelägenhet.

Som i andra verksamheter ansvarar den som betalar, i detta fall för offentliga tjänster, att det finns styrning (överenskomna spelregler) som parterna ska följa. Saknas dessa gör politikerna som de själva finner bäst.

Uppdelningen ger möjligheter och öppnar framkomliga vägar som gör att vi kan:

  • Nå alla målgrupper och medborgare över alla partifärger
  • Runda det politiska spelet för att nå fram till en förändring
  • Arrangera systemval om demokratiskt system – parallellt med ett partival

Vi fokuserar på ett nytt demokratiskt system som får relationen mellan medborgare och politiker att fungera anpassat för dagens förutsättningar.

Med demokratiska systemfrågor menar vi allt som påverkar relationen som roller och ansvar, processer och arbetsformer, kontrollsystem och granskningar, valdemokrati, informationsstrukturer, offentlig sektor, leveranser, beslut, politikers anställningsvillkor, redovisningskrav, regelverk etc.

Vi bygger lösningar utifrån demokratins innebörd (folkstyrelse) och grundlagen som säger att ”all offentlig makt utgår från folket”. Det innebär att våra lösningar utgår från medborgaren som huvudman till politiker och tar ansvaret för det demokratiska systemet

Partipolitik är däremot uppdragstagarens (politikernas) ansvar, det vill säga offentlig förvaltning och att utarbeta samhällslösningar som innebär att höja eller sänka skattenivåer, förbättra vården eller genomföra pensionsreformer. Partiernas interna angelägenhet är deras angelägenhet, vi koncentrerar oss på resultatet av deras arbete.

I partival kan vi medborgare ha olika uppfattningar om vilket partis lösning representerar vår uppfattning bäst. Men i systemval tar vi ställning till hur vår gemensamma relation till politiker ska utformas.

Vår strategi är att med ett demokratiskt system driva fram skickliga politiker med trovärdiga samhällslösningar och stoppa dem som ägnar sig åt maktspel och korruption.

Våra lösningar bygger på ett manifest med ett antal principer:

Demokrati är ett löpande samspel

Demokrati kan inte avgränsas till en valsedel vart fjärde år utan är ett ständigt pågående samspel mellan medborgare och politiker. Det ställer krav på demokratiska strukturer som får ansvarsfördelning, processer, metoder, lagstiftning och regelverk, informationsstrukturer, redovisningskrav, värderingar och offentlig verksamhet att fungera tillsammans.

Politik är enklare än vi tror

Politik är enklare än vi tror. Det bygger på samma principer som i de flesta andra branscher. Om du lämnar in bilen på service är du uppdragsgivare som betalar för en bilservice. Verkstaden är uppdragstagare som utför servicen. Ni är förmodligen överens om kostnad och när du kan hämta bilen. För dig är resultat och att er överenskommelse hålls det viktiga, inte om mekanikern använder en röd eller blå skiftnyckel.

Detsamma gäller politik. Medborgaren är uppdragsgivare. Politiker är uppdragstagare med ansvar att leverera bland annat vård, skola och omsorg. Men i dagens politiska system kan uppdragstagaren använda pengar till annat, de har ansvarsfrihet och det saknas tydliga överenskommelser. Politikerna äger systemet och kan göra vad de vill. Som uppdragsgivare kan vi medborgare varken klaga eller ställa någon till svars. Det spelar ingen större roll om vi byter parti eftersom systemet är detsamma. Därför behöver vi förändra systemet och få samma tydlighet som andra branscher.

Rätten att få veta

Alla har rätt att få veta vad som sker i Sverige, hur pengar används, vilka beslut som fattas och hur de påverkar oss. Det ska finnas lättillgänglig information som gör att politik kan värderas och att bilda sig en uppfattning om samhällsutvecklingen. Det ska gå att förstå vad och vilka som står bakom ett beslut. Tillgång till information är en förutsättning för ett demokratiskt och öppet samhälle.

Samhällsförstörare

Den som på skattebetalarens bekostnad ägnar sig åt maktspel och driver egna agendor betraktas som samhällsförstörare. Det kostar samhället pengar, skapar rädda människor och hindrar kompetens att komma fram. Samhällsförstöring ska inte accepteras.

För medborgarens bästa

Bästa lösning för medborgaren ska gälla oavsett om avsändaren är medborgare, parti, motion, proposition eller ett resultat från en granskning. Värdet och den påverkan som en förändring har på oss medborgare är det centrala. Därför ska beslut och förändringar värderas på samma sätt oavsett avsändare och beslutsorgan (stat, kommun, landsting, EU etc.).

Samhällsnytta

Värdet/nyttan för människor är det centrala. Pengar som fördelas blir bara siffror utan effekt om de inte skapar värde som att förbättra vården, göra så att pensionärer får det bättre eller ökar tryggheten. Ett mått på politisk skicklighet är förmågan att skapa så stor samhällsnytta som möjligt med begränsade medel. Och förstår vi inte nyttan, så förstår vi inte leveransen och kan därmed inte bedöma politikerna och om förd politik är lyckosam eller inte.

Värdet uppstår i mötet

Det är vård- och blåljuspersonal, lärare och liknande yrken som skapar ett direkt värde för medborgaren – inte byråkraten. Värdet uppstår i mötet när de lägger om våra sår, utbildar våra barn eller skapar trygghet. Därför ska skattemedel så långt som möjligt styras till samhällets kärnleveranser där personal får rätt förutsättningar att klara sitt åtagande.

Medborgaren som uppdragsgivare
Demokratin ska utgå från medborgaren som huvudman, uppdragsgivare och finansiär.

Medborgarna betraktas ofta som ”folket”, en anonym massa med likartade behov. Vi behöver istället se oss som individer med flera roller och behov. Vi är huvudman och uppdragsgivare till politiker, beslutsfattare och väljare i samband med val. Vi är både finansiär och användare av samhällsfunktioner – och producent av dem som offentliganställd.

Som uppdragsgivare vill vi ha insyn och vara trygga i att uppdragstagaren sköter sig. Som väljare behöver vi väl underbyggda underlag för att kunna välja parti. Som finansiär vill vi veta hur våra pengar används. Slutligen, som användare av samhällets funktioner, vill vi att de håller förväntad servicegrad. För att tillgodose dessa behov krävs medborgarfokus – annars får vi inte en fungerande demokrati.

Demokrati betyder folkstyre, det vill säga hur medborgarna ska styra politiker som uppdragstagare. Grundlagen säger att ”all offentlig makt ska utgå från folket”. Trots att grundlagen sätter medborgaren i fokus, är vi förminskade till att få rösta en gång vart fjärde år. Sverige befinner sig i en demokratisk kris där politiker har ett maktövertag över sina uppdragsgivare. Medborgaren är demokratiskt kortsluten utan insyn och inflytande eller möjlighet att ställa politiker till svars.

Demokratin behöver utvecklas från en valsedel till löpande styrning av politiker. Den ska utgå från medborgaren som huvudman med lösningar som gör det möjligt att:

  • få insyn i beslut och hur pengar används
  • påverka och vara delaktig i samhällsutvecklingen
  • följa upp politiker och förd politik
  • få underlag att värdera politik och välja parti
  • ställa den som missköter sig till svars
  • påverka hur demokratin ska utformas

Ett av skälen till att det inte fungerar så idag är att vi är splittrade i olika åsikter om S, M, V eller annat parti är bäst för Sverige istället för att fundera på hur styrningen ska gå till. Vi måste därför hålla isär demokratins utformning från partipolitiken som är vår gemensamma angelägenhet oavsett åsikt eller ideologi. Nyckeln ligger i att formera oss som en uppdragsgivarorganisation för att få stöd att styra, granska och följa upp politiker (se avsnitt Nationellt Medborgarkontor).

Nationellt Medborgarkontor

Medborgarkontoret formerar medborgarna som en motpart till politiker och stödjer dem att agera uppdragsgivare på riktigt.

Demokratin är i obalans. Politiker har ett maktövertag över medborgaren. De är välorganiserade och ekonomiskt starka uppdragstagare tack vare våra skattemedel. Medborgarna är splittrade uppdragsgivare utan rimlig chans att inhämta all information vi behöver, granska eller ställa politiker till svars.

Medborgare som uppdragsgivare är en teoretisk konstruktion som måste bli verklighet. Vi måste ha en balans mellan medborgare och politiker för att inte förlora demokratin helt. Och demokratin ska byggas utifrån medborgaren som huvudman, som demokratin är tänkt att fungera. Lösningen är en uppdragsgivarorganisation, ett nationellt Medborgarkontor som inrättas på medborgarens sida – fri från politisk och ekonomisk påverkan. Den består av expertkompetens som hjälper uppdragsgivare att få all den information man behöver, skyddar medborgaren från korruption, samt granskar, följer upp och ställer den som missköter sig till svars.

Målet är en balans mellan uppdragsgivare och uppdragstagare som två tydliga motparter, och flytta kontrollen närmare medborgaren.

Medborgarkontoret agerar för medborgarens räkning med följande arbetsuppgifter och mandat:

  • Tillhandahålla information
  • Teckna och följa upp leveransavtal med politiker
  • Kontroll och översikt över alla samhällsfunktioner och dess status
  • Kontroll och översikt över alla politiska satsningar och beslut
  • Kontroll, tillsyn och granskning av myndigheter och politiker
  • Fånga behov, synpunkter och rapportering om oegentligheter
  • Motverka maktmissbruk och korruption
  • Förvalta det demokratiska systemet (och utveckla det i samråd med motparten)
  • Ställa politiker till svars och rikta missförtroende för medborgarens räkning
  • Stödja medborgaren i anmälningar och skadestånd riktat mot staten
Politiker som uppdragstagare
Politiker blir uppdragstagare med leveransansvar som bedöms på konkreta resultat.

Politiker är uppdragstagare som har fått ett förtroende och mandat att utföra arbetsuppgifter för medborgarens räkning. De får ta in de skattemedel som behövs för att klara sitt åtagande, inte mer. De förväntas hantera pengar ansvarsfullt, fördela dem rättvist enligt folkviljan och redovisa vad de gjort för pengarna. Politikers ansvar ska inte skilja sig inte nämnvärt från en uppdragtagare i andra branscher.

Dessa grundkrav ska gälla för alla politiker, oavsett riksdagspolitiker, kommunalpolitiker, landstingspolitiker eller EU-parlamentariker.

Problemet i politiken är att uppdragstagaren har ett maktövertag över sin uppdragsgivare genom kontroll över systemet. De kan ge sig förmåner och ansvarsfrihet, bryta mot lagar och domstolsbeslut och slösa bort pengar utan konsekvenser.

Partierna har gjort sig ekonomiskt oberoende av väljarna genom partistöd från skattemedel. De kan styra vilken information de ska ge medborgaren och kan skriva bort grundlagar och demokratin utan att medborgaren får tycka till.

För någon i en maktposition prioriteras oftast makt framför den man arbetar för. Och om uppdragsgivaren uppfattas som besvärlig, kan lagar införas som tystar kritik och yttrandefrihet.

Politiker ska ha rätt förutsättningar att utarbeta lösningar, men inte kontroll över systemet eller granska sig själva.

Politikerrollen renodlas till att förvalta och utveckla samhällslösningar och bedömas på konkreta resultat. Den politiska debatten ska röra sakfrågor och lösningar inte medietränade svar utan innehåll.

Ägarskap för system och demokrati övertas av Medborgarkontoret och tillsyn och granskning utförs av tredjeparter för en oberoende bedömning.

Förändringar av det demokratiska systemet sker i dialog mellan uppdragsgivare och uppdragstagare, två parter som utformar samarbetsformer. Det är dock Medborgarkontoret som äger systemet och som initierar granskningar.

Leveransansvaret medför krav att redovisa visioner, mål och samhällslösningar, något som väljarna röstar fram i val. Hur Sverige ska se ut på tio års sikt, hur vi ska förhålla oss till EU, globalisering och miljön.

Samhällskontrakt bryts ner i avtal som tecknas med vald regering inom alla samhällstjänster som vård, skola och omsorg. De reglerar samhällstjänstens innehåll, budget och vilken servicegrad den ska ha i form av exempelvis vårdköer eller trygghetsnivåer. Inför val tecknas preliminära avtal som permanentas efter val som löpande följs upp och revideras på årsbasis.

Politiker ska ses som förtroendeuppdrag, inte som ett yrke med livslång försörjning. Löne-, pension- och avgångsavtal ska utformas så att de inte kan överutnyttjas och politiker ska kunna ställas till svars för sina handlingar.

Riksdagen är ytterst ansvarig för uppdragstagarna vilket inkluderar styrning, budget och rapportering eftersom det är där formella beslut fattas. Partier är ideella föreningar som organiserar och formar politiker i sin politiska ideologi. Det interna arbetet i riksdag och partier skiljs från arbetet i relationen med uppdragsgivarna.

Vi vill skapa en demokratisk plattform som lockar till sig de politiker som vill och kan bidra till medborgarnas bästa och som motverkar korruption och maktspel.

Politikerrollen formuleras i ett ramverk som omfattar:

  • Roll- och ansvarsbeskrivning (inkl ämbetsmannaansvar)
  • Avtal som reglerar leveransansvar
  • Förstärkta och breddade karensregler för övergångar till och från näringsliv
  • Anställnings-, pensions- och avgångsavtal
  • Kompetensdrivna, öppna och politiskt oberoende tillsättningar
  • Ökade redovisningskrav som omfattar:
    • visioner, mål, handlingsplaner samt budget
    • politiska nätverk, sidoorganisationer, lobbyism och sponsring
    • hur pengar används och kostnader i förhållande till nytta
  • Uppförandekoder (etik och moral) regler för efterlevnad
Tredjepartsgranskning
Tredjepartsgranskning införs för en professionell och oberoende bedömning av uppdragstagaren.

Dagens granskning av myndigheter och politiker sker oftast inom eller nära den politiska sfären, eller till och med av politiker själva. Risken för jäv, korruption och bristande kontroll är överhängande och till och med akut.

Därför behöver kontroll, tillsyn och granskning flyttas till oberoende tredjeparter, fria från politisk och ekonomisk påverkan. De ska garantera att medborgaren får en neutral bedömning av sin uppdragstagare – att de följer sitt uppdrag, verksamhetslagar, att pengar används effektivt och att relationen med medborgaren fungerar.

Medborgarkontoret är den som ger tredjeparter i uppdrag att utföra kontroll, tillsyn och granskningar. Tredjeparten återrapporterar granskningsresultat till Medborgarkontoret som sammanställer och publicerar dem. Föreslagna åtgärder klassas och prioriteras – och genomförda åtgärder följs upp.

Nedan är exempel på förändringar som tredjepartsgranskningar medför.

Riksrevisionen är myndigheten som granskar regering, myndigheter samt statliga bolag och stiftelser. Den är placerad under riksdagen med ett råd (tidigare styrelse) med politiker som avgör vilka delar av Riksrevisionens granskningsrapport som ska förmedlas vidare till riksdagen. En slags filtreringsfunktion.

Riksrevisionen saknar motsvarighet inom den kommunala verksamheten, trots att den hanterar merparten av våra skattemedel. Här råder så kallad kollegial revision som innebär att politiker granskar sig själva med mandat att ge ansvarsfrihet.

Vi vill göra Riksrevisionen till en tredjepart frikopplad från riksdagen med utökat ansvarsområde som omfattar även kommuner och landsting. I samband med detta ska verksamhetslagar stärkas och likformas så långt som möjligt för stat, landsting och kommun.

Läkemedelsverket är en av flera tillsynsmyndigheter som ska skydda vår hälsa. Det kan tyckas förvånande att Läkemedelsverket till stor del finansieras (>75%) genom avgifter från läkemedelsbranschen som den är satt att granska. De betalar en avgift för varje ny ansökan om läkemedel, vilket innebär en beroendeställning. Samma principer råder inom flera andra myndigheter. Med tredjepartsprincipen får det inte finnas gråzoner mellan myndigheter och näringsliv.

Granskningsnämnden består av politiker och icke politiker som ska se till att Public Service följer sitt uppdrag. Deras uppgift är dock inte att bedöma om informationen som förmedlas är korrekt. En fällande dom leder i bästa fall till en ursäkt, en bedömning som sker bakom stängda dörrar. Det finns brister både i beslutskraft och i insyn.

Granskningsnämnden blir därför en tredjepart med ansvar att även granska att sakligheten i det som förmedlas och att resultatet är öppet för insyn. Medvetet vilseledande kan leda till prickning eller vid grova fall även åtal.

Konstitutionsutskottet (KU) är en del av riksdagen med politiker som kan väcka misstroende mot en minister. Det saknas motsvarighet för medborgaren att vända sig till med misstroende eller då det anses att politiker bryter mot författningen.

Den möjligheten öppnas genom att inrätta en författningsdomstol som hanterar ärenden inkomna från enskilda personer. Författningsdomstolen och JO som medborgaren kan vända sig till vid skadeståndskrav blir en tredjepart. Lagrådet är en del av lagstiftningsprocessen och behöver ges en oberoende ställning. Konstitutionsutskottet (KU) och JK (statens jurist) finns kvar hos uppdragstagaren.

Ny informationsplattform
Nya informationsplattformar ger enkla översikter och välinformerade medborgare.

Demokratins framtid avgörs av slaget om informationen. Vi behöver därför ta kontrollen över informationen och se till att medborgaren får en korrekt bild av verkligheten.

Nyckeln i en demokrati är rätten att få veta. Det är varje medborgares rätt att ha tillgång till information för att bilda sig en uppfattning om samhällsutveckling, hur våra pengar används och hur beslut påverkar oss. Det är allas rätt att få veta vilka lobbyister, politiska nätverk och kommersiella aktörer som har påverkat ett beslut eller döljer sig bakom information vi matas med.

Den politiska makten bygger på ett informations- och kunskapsövertag över medborgaren. De har kontroll över informationen och kan till vissa delar välja vilken information medborgaren ska få. Det gör att vägen ligger öppen för att vilseleda och dölja information och driva egna agendor utan medborgarens vetskap. Ett samhälle som inte förmår eller saknar vilja att ge medborgaren en korrekt och komplett verklighetsbild är slutet och ger näring till korruption.

Med öppenhet avses ofta offentlighetsprincipen som ger tillgång till allmänna handlingar. Men enskilda dokument skrivna av och för byråkrater ger ingen överblick. Det är omöjligt för en enskild att tränga in i mängden frågor som är spridda över stat, kommun, landsting och överstatliga organ som EU och FN. Att förstå samband och beroenden och dra slutsatser.

Informationssamhället driver på mängden data och aktörer inom såväl ny- och traditionell media och digitala plattformar som Google, Facebook och Twitter. En växande lobbyindustri uppvaktar politiker och skriver underlag för motioner och tidningsartiklar och betalar forskningsrapporter. Sökalgoritmer används för att framhäva eller undanhålla information. Vi kan inte vara säkra på om det döljer sig politiska eller kommersiella intressen bakom informationen vi konsumerar. Det är svårt att sortera vad som är relevant och korrekt i det enorma informationsbruset.

Problemet är större än så. Medborgaren har inte ens tillgång till grundläggande fakta som totalt skattebelopp man betalar och vad som kommer ut av pengarna. Den politiska debatten berör sällan sakfrågor och valen präglas av taktiska utspel och betalda kommunikatörer som säljer in politiska budskap. Det saknas formella krav på partier att redovisa hur de vill lösa samhällsfrågor. Medborgaren saknar insyn och möjlighet att värdera och jämföra partiernas politik eller ens förstå vart Sverige är på väg.

Mediedebatten kretsar kring fake news, trollfabriker, censur på internet och om vilka informationskällor som anses tillförlitliga. Faktagranskare tillsätts, en märklig konstruktion av kommersiella aktörer som betalas med våra skattemedel med uppgift att tala om för medborgaren vad som är sanning. Det kan tyckas oklart om det är för medborgarens bästa eller om det handlar om kontroll över informationen.

Vem ser till medborgarens informationsbehov? Vem ska äga samhällsinformationen? Vem ska ansvara för att den är korrekt? Och vem ser till att medborgaren får tillgång till den på ett enkelt sätt? Medborgaren är i nuläget händerna på ett spagettiliknande virrvarr av information med kommersiella och politiska intressen. Konsekvensen är medborgare som saknar insyn och är i ett demokratiskt underläge så att korruption kan växa fritt.

Vi vill därför flytta kontrollen över samhällsinformation närmare medborgaren. Det ska inte vara politiska eller kommersiella aktörer som avgör vilken information medborgaren ska ha.

Det kräver ett perspektivskifte där utgångspunkten är medborgarens informationsbehov som huvudman, uppdragsgivare, finansiär, väljare och användare av den offentliga verksamheten. Medborgarkontoret får ett ansvar att samla in, sammanställa och tillhandahålla samhällsinformation för medborgarens räkning. Informationen ska vara korrekt och ge enkla översikter som underlag för att fatta beslut och påverka samhällsutvecklingen.

Informationsbärarna är kostnad, nytta, risker och konsekvenser kopplat till politiska beslut och berörda samhällsfunktioner och målgrupper. Till detta kompletteras statistik från bland annat SCB, BRÅ, ESV samt omvärldsanalyser och sammanställningar av politiska nätverk.

En ny informationsplattform etableras med metoder och kompetens som gör komplexa strukturer enkla. Tekniken (business intelligence) är densamma för att ge ledningsgrupper och beslutsfattare tillgång till enkla underlag för komplexa beslut.

Medborgaren ska på ett enkelt sätt kunna få svar på:

  • Det totala skattetrycket, hur skattemedel används och nyttan pengarna skapar
  • Samhällsutveckling och trender i ekonomi, brottslighet och bostadsbyggande etc.
  • Beslut som påverkar pensionär, vårdtagare, elever etc.
  • I vilken grad politiker levererar enligt löften respektive tecknade avtal
  • Partiers vision, strategier och samhällslösningar
  • Vilka satsningar och reformer som har lyckats respektive misslyckats
  • Vilka EU-beslut som påverkar samhällsstruktur
  • Kvalitetsnivå i vård, polis, skola etc.
  • Bistånd utbetalt inom och utanför Sverige – syfte och effekter
  • Vilka oegentligheter har förekommit, prickningar, åtal?
  • Synpunkter, granskningar och förbättringsförslag
  • Politiska och kommersiella nätverk

Det är viktigt att vara överens om begreppsapparaten kring samhällsinformation och att hindra att den förvanskas för att exempelvis frisera statistik. Därför ligger det i uppdraget att definiera och ange användning av nyckelbegrepp som skattetryck och klargöra skillnaden mellan exempelvis sysselsättningsgrad och arbetslöshet, mellan BNP och BNP per Capita och mellan skattetryck som andel av BNP eller totala inkomster.

Det ställs större krav på att information som produceras med skattefinansierade medel är korrekt och neutral, oavsett politiker, myndigheter eller Public Service. Granskningar av tredjepart införs tillsammans med möjligheten att ställa ansvariga till svars om de brister i sitt uppdrag.

Nytt kontroll- och uppföljningssystem
Ett nytt kontroll- och uppföljningssystem blir medborgarens verktyg att granska och följa upp den politiska och offentliga verksamheten.

Det behövs nya angreppssätt och verktyg för att överblicka komplexiteten i beslut och frågor spridda över nationella och internationella organ. Ett nytt kontroll- och uppföljningssystem införs därför hos den nationella Medborgarkontoret med syfte att för medborgarens räkning:

  • säkerställa att verksamhetslagar följs
  • följa upp hur pengar används
  • få överblick över politiska beslut
  • följa upp status i samhällstjänster
  • förebygga korruption och maktmissbruk

Kontroll- och uppföljningssystemet bygger på tre principer:

  • kontroll, granskning och tillsyn initieras från medborgaren (Medborgarkontoret) och utförs av oberoende tredjeparter
  • helhet, att skaffa sig en samlad bild över beslut, satsningar, pengar etc.
  • påverkan på medborgaren är det centrala, inte vem som fattar beslut

Kontroll- och tillsynsmyndigheter 

Kontroll, tillsyn, och granskning utförs av tillsynsmyndigheter som Riksrevisionen, Livsmedelsverket, Läkemedelsverket, Finansinspektionen, Kemikalieinspektioner e t c. De är omvandlade till fristående tredjeparter för att få en neutral bedömning av politiker och myndigheter och är användare av kontrollsystemet (se avsnitt Tredjepartsgranskning).

Ny förändringsprocess som fångar samhällsförändringar

För att överblicka samhällsutvecklingen, behöver alla beslut och satsningar fångas i stat, kommun, landsting och överstatliga organ som EU. Som huvudman vill vi medborgare förstå hur varje enskilt beslut påverkar samhälle och individ, väga kostnad mot samhällsnytta och veta vad beslut syftar till. Vi vill försäkra oss om att lagar följs, att beslut bygger på väl underbyggda konsekvensanalyser, att korruption inte förekommer och att inte beslut smygs in.

En förändringsprocess införs och blir grundbulten i systemet. Den är kapabel att hantera och värdera stora volymer beslut oberoende av beslutsinstans – och oavsett om beslut innefattar en lagändring, förändring i vården eller större reformer. Det bygger på ett enhetligt regelverk och en avgränsad rapportering med uppgifter som:

  • vem som har fattat/fattar beslut och varför
  • mål och syfte
  • påverkan på samhälle, målgrupper och samhällsfunktioner
  • kostnader, effekter och samhällsnytta
  • prioritet (tvingande, hög, medel, låg)
  • status för var beslutet befinner sig

 

Förändringsprocessen är medborgarens vy in mot samhällsförändringen som ger en klar bild över vilka konsekvenser beslut har. Rutiner, arbetssätt och beslutsförfarande inom de olika organen är något förändringsprocessen inte behöver känna till. Det är leveransen som är det centrala, vad som kommer ut av ett beslut.

Projektportfölj 

Planerade, pågående och avslutade satsningar lagras i en nationell projektportfölj (databas) hos Medborgarkontoret. Löpande portföljanalyser ger en överblick över beslut, kostnader, risker, lyckade/misslyckade satsningar, samhällsnytta etc.

Tjänsteportfölj 

I en nationell tjänsteportfölj (databas) hos Medborgarkontoret lagras uppgifter om alla samhällsfunktioner som vård, skola och omsorg. Den innehåller beskrivningar om bland annat budget, ansvarig politiker och myndighet samt servicegrad/nytta. Löpande uppföljning sker av servicegrad/nytta, kostnader och eventuella problem i förhållande till de avtal som tecknas med politiker.

Pengar och samhällsnytta

Genom att sortera upp den offentliga verksamheten i vilka funktioner som skapar värde för medborgaren, går det att följa hur stor andel skattemedel som går tillbaka till medborgaren. Det räcker inte med att redovisa en kostnadspost för exempelvis vården, utan den behöver brytas ner i operation, hälsokontroll, rehabilitering – respektive administrativa funktioner som indirekt bidrar värdet (så kallad overhead).

Uppföljningen ska även visa hur stor del av satsade skattemedel som går till att förbättra vården respektive att vidmakthålla servicenivån. Vidmakthållande åtgärder kan krävas för att man ligger efter med underhåll, kompensera personalbortfall eller att befolkningsmängden ökat. Det krävs mer pengar men ger noll mervärde för vårdtagare. Det tydliggör att när politiker utlovar mer pengar till vården, är det inte säkert att vården förbättras.

Generellt ska regelverk för pengar som inte går tillbaks till medborgarna ses över med specifika krav på beslut och uppföljning. Exempelvis ska rutiner för bistånd till länder och organisationer ses över med krav på att följa upp att pengar används rätt och inte för egna intressen eller avviker från etiska regelverk.

Påverkansanalyser 

Påverkansanalyser är en metod för att bedöma konsekvensen av beslut och som kan kopplas till vilka målgrupper (ex pensionärer, elever, förälder) och samhällsfunktioner som påverkas.

Visselblåsarfunktioner

Nya visselblåsarfunktioner gör det enklare och säkrare för enskilda att rapportera om missförhållanden och oegentligheter inom den offentliga verksamheten. Det ska gå att rapportera direkt till den nationella Medborgarkontoret istället för till närmaste chefen för att hindra eventuella repressalier och skydda den som rapporterar. Visselblåsare ses som en viktig del av kontrollsystemet med skillnaden att inrapportering sker från enskilda personer.

Maktmissbruk och korruption

Kontrollsystemet blir ett viktigt verktyg för att förebygga, upptäcka och stoppa korruption. Ett mandat finns att lägga medborgarens/huvudmannens veto vid tillsättningar där det föreligger risk för vänskapskorruption, bristande kompetens eller andra skäl som påverkar medborgaren negativt.

Kontinuerliga förbättringar

Förbättringsförslag fångas och värderas lika oavsett om de kommer från medborgare, offentliganställda, motion/proposition eller är ett resultat från en granskning. De publiceras i en databas och är ett stöd för kontinuerliga förbättringar.

Problemhantering

Problem kan uppstå i den offentliga verksamheten som långa vårdköer beroende på personaltapp, tåg som inte kommer i tid eller pensioner som inte räcker till. Problemen samlas och nationell databas och prioriteras för problemhantering. De kan rapporteras från medborgare, offentliganställda eller vara en brist identifierad vid en granskning. Syftet är också att följa upp hur mycket pengar som går åt för problemhantering och se till att de inte sopas under mattan.

Rapportering

Rapportering sker till Medborgarkontoret som sammanställer all data och försörjer den nya informationsplattformen med relevant information. Eventuella åtalbara oegentligheter som identifieras bereds för en domstol för prövning alternativt för ett etik- och ansvarsråd vid omoraliskt beteende.

Förankring och inflytande
Medborgarens inflytande ökar med lättillgänglig information, kortare beslutscykler och nya kanaler att påverka.

När politiker uttrycker att beslut är tagna i demokratisk anda, menar de oftast att de är överens sinsemellan. Samsyn är bra, men förankring med medborgaren och möjligheten att påverka behöver stärkas.

Tillgång till information är en förutsättning för medborgarens inflytande, något som byggs in i nya informationsplattformar (se avsnitt Nya informationsplattformar).

Riksdagsval och beslut däremellan

Svensk demokrati kretsar kring valdemokrati, att få rösta på ett parti vart fjärde år. Tidsintervallet är inte anpassat för dagens snabba samhällsutveckling med mängder av viktiga frågor som hanteras mellan valen. Ett fast valdatum vart fjärde år ska inte uteslutande styra när medborgaren får tycka till. Det är en frågas betydelse som ska vara styrande, oavsett när i tiden den aktualiseras.

Vi vill därför dela in beslut i två kategorier. Dels strategiska beslut som fattas genom riksdagsval, det vill säga val av parti. Partivalet ska även omfatta strategisk samhällsinriktning för hur vård, skola, omsorg e t c ska utformas på fyra års sikt.

Det ställer krav på att partier beskriver sina mål, strategier och lösningar för väljarna – som också blir ett underlag för väljaren att rösta. Dessa underlag omformuleras i avtal med partier som följs upp (se avsnitt Politiker som uppdragstagare).

Mellan riksdagsval hanteras stora mängder operativa beslut som förväntas ligga i linje med strategierna. Bland dessa beslut kan finnas frågor som bedöms ha stor påverkan, exempelvis förändrade grundlagar eller större reformer. De fångas med processer och regelverk som klassar dem utifrån vilken utsträckning de påverkar samhället.

Folkomröstningar och direktdemokrati

Beslut med mycket stor påverkan kan leda till en folkomröstning. Regelverket styr detta till skillnad mot idag när politiker själva avgör om beslutande och vägledande folkomröstningar.

Beslutsinstans och mandat

Medborgaren ska i sin roll som huvudman ses som den högsta beslutsinstansen, inte den som befinner sig längst ner på beslutstrappan. Huvudmannen delegerar beslutsmandat till politiker att fatta beslut i frågor som inte behöver lyftas till medborgaren.

Systemval respektive partival

Medborgarens möjlighet att rösta är avgränsad till partival men kan inte ta ställning till förändringsförslag som berör det demokratiska systemet. Politiker kan själv ändra i systemet utan att medborgaren får tycka till. Det gör att politiker kan göra större ingrepp i systemet som till exempel ge sig själva ansvarsfrihet.

Ansvar för systemfrågor med regelverk när systemval ska hållas hanteras av Medborgarkontoret.

Påverkan genom partier 

Den som vill engagera sig politiskt märker ofta att det är svårt att påverka i praktiken. Partier är toppstyrda och förväntar sig att partiledningens budskap följs och säljs in på väljarna. Det är tvärtemot den representativa demokratins tanke att fånga medborgarnas behov för att därefter ta fram lösningar.

Det förekommer också att partiledningar över partigränser fattar beslut över riksdagens huvud. Eller att EU-kommissionen går emot EU-parlamentets demokratiskt fattade beslut. Detta förfarande gör att en liten klick människor utgör en maktelit utan förankring.

Vi tar bort partistödet så att inte partier gör sig oberoende av sina föreningsmedlemmar och väljare utan måste lyssna på dem. Och genom att styra politiken mot sakfrågor och motverka maktspel, vill vi göra det möjligt för nya politiker att få sin röst hörd.

Ett regelverk måste hindra att släkt- och vänskapsband är avgörande för politisk påverkan eller att maktsökare använder politik som en språngbräda till lukrativa tjänster inom näringslivet.

Synpunkter, förbättringsförslag och visselblåsare

En ny digital kanal öppnas som ger medborgaren möjlighet att lämna synpunkter och förbättringsförslag, så kallade medborgarmotioner. Det sker enligt standardformulär som gör det lättare att klassificera och prioritera ärenden. Syftet är underlätta dialogen mellan medborgare och politiker och ge politikerna ett stöd att fånga medborgarnas behov.

På samma sätt kan visselblåsare rapportera in missförhållande och oegentligheter via digitala kanaler.

Medborgarkontoret hanterar kanalerna och samlar informationen i en nationell databas som är öppen.

 

Värdedriven offentlig verksamhet (kommer inom kort)

Lösningarna är klara. Vi håller på att paketera dem för publicering här.

Rättssystem och ansvarsutkrävande
Vi stärker rättssystemet, skyddar grundlagar och gör det möjligt att ställa politiker till svars.

Sverige har brister i rättssystem och likhetsprinciper inför lagar. Politiker har gjort sig åtalsimmuna genom att ledamöter i beslutande församlingar (riksdag, landsting, kommun) inte kan åtalas för felaktiga beslut. Det gör att lagar och domstolsbeslut kan nonchaleras utan konsekvenser och tjänstemän bedriva aktivism i strid mot fattade beslut.

Många uppfattar felaktigt KU (Konstitutionsutskottet) som en domstol med mandat att åtala politiker som missköter sig. KU används av politiker som ett instrument för att väcka misstroende mot en minister. Det är inte kopplat till lagar och förordningar, och det är inte ens obligatoriskt att inställa sig till ett KU-förhör.

Lagförslag granskas av Lagrådet, en myndighet som bedömer om föreslagna lagändringar är tekniskt korrekta, genomförbara och följer grundlagarna. De är ett rekommenderande led i lagstiftningsprocessen utan beslutskraft. Det gör att politiker kan köra över Lagrådet, något som sker och som försämrar tilltron till rättssystemet.

Sverige saknar en författningsdomstol som skyddar våra grundlagar. De är öppna för förändring och många inser inte att politiker kan skriva bort såväl yttrandefrihet som demokrati.

Konsekvensen är att demokratin är oskyddad och likhetsprinciper satta ur spel. En författningsdomstol införs för att värna om grundlagarna. Om Lagrådets rekommendation skiljer från politikers åsikt, avgörs frågan i författningsdomstolen med mandat att avslå lagförslag om de hotar grundlagarna. Lagrådet blir en del av författningsdomstolen och byggs in i granskningen av lagstiftningen där större grundlags- och samhällsförändringar kan bli föremål för folkomröstning.

Ämbets- och tjänstemannaansvar återinförs så att politiker i beslutande församlingar och högre tjänstemän kan åtalas eller prickas vilket påverkar förtroendet.

Medborgare som anser sig tagit skada av beslut eller hantering inom staten kan idag vända sig till Justitieombudsmannen (JO). Justitiekanslern (JK) är statens advokat. Vi vill se dessa som två parter där JO företräder medborgaren och JK företräder staten i tvistemål.

JO flyttas ut från riksdagen och blir en oberoende tredjepart som återrapporterar till Medborgarkontoret. JK återrapporterar till riksdagen där politiker företräds.

KU ses som uppdragstagarnas interna angelägenhet, d v s möjligheten att väcka misstroende för varandra.

I civilmål har Sverige ett system med yrkesdomare och nämndemän i lägsta instans (tingsrätten) som ska ge medborgarens syn på civilmål. Nämndemännen består av politiker som utses av sina partier, något vi vill ändra. Dels för att politiker inte kan sägas företräda medborgarna som är tanken, då partierna har blivit alltmer toppstyrda. Och dessutom ska det inte finnas misstanke om att en specifik partilinje har påverkat en dom.

Korruption och missbruk av offentlig ställning
Vi inför kontroll, regelverk och metoder som förebygger och hindrar korruption riktad mot medborgaren som huvudman och finansiär.

Transparency International definierar korruption som ”att utnyttja sin ställning för att uppnå otillbörlig fördel för egen eller annans vinning”. Vi ser korruption som ett agerande riktat mot medborgaren som huvudman – ett perspektiv som gör huvudmannen till ägare av problemet och ansvaret.

Korruption är ett brett begrepp som omfattar mutbrott, vänskapskorruption till all form av påverkan på beslut inom offentlig verksamhet. Det gemensamma är huvudmannens (skatte)finansierade offentliga verksamhet och okunskap om det som sker. Fundamentet för vårt samhällsbygge är tillit vilket korruptionen förstör tillsammans med huvudmännens ekonomi.

Vare sig agerandet är medvetet eller omedvetet (aningslöst/inkompetent) förstör detta vårt samhälle och måste tas på största allvar.

Utgångspunkter

Medborgaren som huvudman ger politiker mandatet och förtroendet att hantera skattepengarna för att utföra överenskomna uppdrag i enlighet med (grund)lagarna. Uppdragsgivaren kräver uppföljning och transparens för uppdragen som utförs i den offentliga verksamheten.

Politikerna är ytterst ansvariga för all offentlig verksamhet – oberoende av organisationsform (myndighet, verk, ideellt eller vinstdrivande bolag). Den politiska utövningen ska alltid ske med medborgarens bästa för ögonen med ett ansvar att ge en korrekt bild av verkligheten – och vid förändringar redovisa bästa möjliga beslutsunderlag utifrån de fakta som kan uppbringas.

Uppdragstagare ska inte missbruka sitt förtroende och/eller mandat. Medborgarnas pengar ska hanteras ansvarsfullt och gå till det de är avsedda ex sjukvård, skola, pensioner, sjukförsäkringar.

Skattepengar ska inte användas för maktspel, partitaktik eller att driva egna agendor och karriärvägar. Inte heller ge partikollegor som har misskött sig reträttplatser. Eller tillsätta strategiska positioner för att behålla kontroll istället för den som är bäst lämpad. Eller sälja ut statlig/kommunal egendom till underpriser mot förväntade motprestationer.

Eller ge privatägda företag tillgång till marknader eller fördelaktiga avtal på medborgarnas bekostnad eller ändra förutsättningar för offentliga verksamheter utan villkor som säkerställer värdet för medborgarna.

Eller att medborgarna vilseleds, inte får korrekt information eller att beslutsunderlag undanhålls. Eller att politiska åtaganden inte följs upp, smyga in åtgärder eller beslut utan att alla fakta eller konsekvenser redovisas eller sekretessbeläggs.

Eller att politikerna i en jävsituation tillåts ta beslut som berör dem själva eller sina politiska partier.

Eller att public service och massmedia skriver artiklar om den ”bästa taktikern” istället för att driva fram transparens och öppna agendor som självklarheter.

Grundläggande problem

Att politiker/politiska partier ses som ”makthavare” har etablerat attityder, beteenden och vanor som kan blockera andra synsätt – hos medborgare, politikerna, massmedia etc.

Våra politiker i beslutande församlingar (riksdag, landsting, kommuner), kan enligt lag, inte åtalas för något beslut de tar – även olagliga beslut kan tas utan personlig risk.

Politikerna kan rekrytera personer utan kompetens även till nyckelpositioner, ex GD, och bestämmer sina egna anställningsvillkor med ex reträttplatser när opinionen kräver åtgärd.

De politiska partierna finansierar sig med huvudmännens skattemedel (partistöd på 1000-tals miljoner) – och är ekonomiskt oberoende. Medborgarna har anställda heltidspolitiker som kontrollerar både det politiska och det demokratiska systemet och som inte behöver lyssna på sin huvudman – eller vara kompetenta.

När lagar och regelverk inte är perfekta krävs perfekta människor – och därmed eroderar tilliten till politikerna och det system de företräder.

Grundläggande förändringar och åtgärder

Det räcker inte med några åtgärder. Det krävs en serie förändringar som samverkar och bygger på förändrade synsätt, insyn i all verksamhet, oberoende granskningar, ändringar i regelverk och ansvarstagande.

Punkterna 1-7  finns utförligt beskrivna i programmet – här beskrivs endast kopplingen till korruption.

  1. Nationellt Medborgarkontor agerar huvudman för medborgarna gentemot uppdragstagande politiker/politiska partier och myndigheter. Maktspel och maktstrukturer ersätts med öppet samspel, tydliga åtaganden med ansvar och balanserad samverkan.
  2. Tredjepartsgranskningar säkerställer att lagar, regelverk och uppförandekod efterlevs. Brister och avvikelser rapporteras med åtgärder som följs upp –  inget ”sopas under mattan”. Avvikelser som inte ska lagföras hanteras av Medborgarkontoret. Speciellt viktigt är beslutsprocesser, public service, annan media med skattestöd och tillsynsmyndigheter, ex Livsmedelsverket, som bevakar medborgarnas bästa. Granskningar som avser Medborgarkontoret offentliggörs och följs upp på samma sätt.
  3. Tredjeparter godkänner sekretess och klassificering av dokument som offentlig handling. Sekretess överanvänds trots ständig kritik. Utgångspunkten är ”medborgarens rätt att få veta”.
  4. Medborgarens insyn och inflytande ökar med lättillgängliga fakta och beslutsunderlag, kortare beslutscykler och nya kanaler att påverka. Att undanhålla eller vilseleda medborgaren med information som inte speglar verkligheten ses som korruption – ett svek mot huvudmannen.
  5. Politiska beslut blir transparenta och beslutsmandatet begränsas. Varje förändring klassificeras utifrån samhällspåverkan och regelverk för krav på beslutsunderlag, kontrollpunkter, granskningar och godkännande av tredjepart, medborgarforum, intressenter etc – och som ytterst kan leda till folkomröstning.
  6. Uppföljning av medborgarnas pengar blir enkel med en offentlig verksamhet med definierade tjänster och ”skyltfönster”. Varje tjänst har en utpekad politiker med det yttersta leveransansvaret för det medborgarna får ut av sin finansiering (kärnleveranser, overhead och värde/nytta). Ändringar i faktiskt skattetryck redovisas – att det idag är långt över 50 % av både den årliga inkomsten och livsinkomsten är svårt att få fram. Nya skatteuttag och engångsuttag från pensionsfonder och liknande kräver beslut enligt punkt 5.
  7. Etik genom uppförandekod etableras inom all offentlig verksamhet och är ett ledningsansvar. Denna kod är normerande för bedömning av klandervärd moral och misstroende.
  8. ”Svängdörrar” mellan beslutsfattare på alla nivåer inom politiken och näringslivet hindras genom reglerad redovisning av möten, agendor, dokumentation och resultat. Redovisning ska ske av bisysslor, ägar- och vänskapsintressen samt av politiska nätverk, sidoorganisationer och kommersiella nätverk. Skärpta karens-/övergångsregler till och från näringsliv för alla nyckelpositioner – lagen som gäller från juli 2018 är begränsad till statsråd- och -sekreterare under ett år och utan sanktioner (rådgivande).

Kompletterande åtgärder:

  • Lagstiftningen kring korruption samordnas med en definierad begreppsapparat och följer internationell standard.
  • Garanterat skydd och säkra kanaler för visselblåsare.
  • Felande politiker/höga tjänstemän anmäls av Medborgarkontoret för tredjepartsbedömning. Ett prickningssystem införs.
  • Medborgare kan rikta misstroende mot politiker via Medborgarkontoret.
  • Ett kommunalt rättssystem som utgår från motsvarande statliga ordning.
  • Säkerställ demokratisk tillämpning av kommunalt självstyrelse – medborgarnas specifikt beslutade, inte politikernas beslutade.
  • Felaktigheter begångna av ledamöter i offentliga beslutande församlingar görs åtalbara (undantag i lag tas bort).
  • Ämbetsmanna- och tjänstemannaansvar avtalas vid rekrytering och lagfästs som princip.
  • Att åsidosätta kompetens/meriter/skicklighet som kriterium vid rekrytering omöjliggörs (undantag i lag tas bort).
  • Medborgarkontoret har vetorätt vid rekrytering av uppdragstagande nyckelpersoner.
  • Tidsbundna anställningsavtal med lön efter avsättning upphör..
  • Skärpt regelverk kring beslut, redovisning och kontroller där skattmedel ”läcker” dvs inte återförs till medborgarna. Ex vinstuttag, internationellt bistånd, överföring/försäljning av offentlig verksamhet. Även statsstöd följs upp på samma sätt – syfte, användning och resultat.
  • Redovisning av den juridiska form politiska partier använder, dvs ”allmännyttiga ideella föreningar” sker likt ekonomiska föreningar.
  • Redovisning av anonym sponsring, även inom partier.
  • Det ska vid behov vara möjligt att spåra betalningar mellan berörda aktörer.

 

Överstatliga beslut

Kommersiella aktörer är alltmer centrerade till ett fåtal multinationella företag inom finans, läkemedel, livsmedel, jordbruk, vapenindustri och media.

Kommersiella eliter bjuder in i den politiska som träffas bakom lyckta dörrar. För vems skull dessa möten hålls framgår inte. Inga frågor besvaras. Detta finns inte inom politikernas mandat men fortgår år efter år.

Med samma ägarintressen kan synergier skapas för att generera intäkter som betalas av medborgarna. Media kan användas för att driva fram otrygghet och kriser som kräver dyrbara åtgärder – oräknat det mänskliga lidandet. Ett exempel är beslutet att vaccinera befolkningen mot ”svininfluensa” 2009 där 300 ungdomar drabbades av narkolepsi. Danmark tog ett annat beslut.

Båda dessa exempel kan mötas med förändringar och åtgärderna ovan – och genom att fler nationer har ett nytt demokratiskt system med samma manifest bas.

 

Sedan inträdet 1995 har vi under relativ tystnad överfört beslutskraft till Europeiska unionen. Uppskattningar anger att riksdagen tar mindre än 50 % av besluten idag jämfört med EU-inträdet (66 % och nu 33 %).

EU:s totala budget och beslutskraft gör att lobbyindustrin runt EU är enorm. Därför är de korruptionsproblem, som EU sedan många år rapporterar, en pågående storskalig samhällsförstöring.

Handelsavtal förhandlas och beslutas bakom lyckta dörrar. När underlaget sprids kallas det ”läckage” – ex TTIP som stoppades av medborgarrörelser. Både politiker och media är ganska förtegna. CETA med ett liknande upplägg har redan beslutats och ska nu godkännas av alla EU-länder. Det har godkänts i Sverige trots påpekade brister i konsekvensanalysen både vad gäller ekonomi, nyttan för medborgarna och företagens rätt att stämma staten i ett separat upprättat rättssystem. Ansvarigt statsråd lämnar riksdagen – frågor från övriga parlamentariker besvaras alltså inte.

EU:s demokratiskt valda parlament och EU-rådet (jämför vår riksdag med regering) ”körs över” av EU-komissionen som ger ett demokratiskt vakuum som inte kan överbryggas – ex Monsanto (glyfosat/roundup) där inte EU:s egna försiktighetsprincip iakttas.

De 751 EU-parlamentarikerna får ca € 5 000 per månad för att täcka kostnader för telefon, post och internet. När en grupp journalister (från varje EU-land) vill se redovisningen av hur dessa pengar används sade till slut även EU-domstolen ”Nej” – av parlamentarikernas privata/integritetsskäl.

Vi måste kunna lita, inte bara på svenska EU-parlamentariker, utan även politiker från andra länder. Kan vi lita på att de arbetar för medborgarna? Hur får vi insyn? Hur kan vi påverka?

Flera av punkterna ovan bidrar till att mota dessa beteenden, exempelvis kontrollsystem (pkt 5) och kompletta beslutsunderlag (pkt 4). Idealt möts detta proaktivt innan skattepengar förbrukas – inte hindra felaktigheter som redan utförts. Uppenbarligen har vi en lång väg att gå, men Sverige kan visa vägen med ett nytt demokratiskt system.

Etik och moral
Nya uppförandekoder införs för politiker och högre tjänstemän i sitt agerande gentemot medborgaren.

Politiker är uppdragstagare som fått medborgarens förtroende att med deras pengar utföra arbetsuppgifter. Därför ska de moraliska kraven vara högt ställda på politiker och högre tjänstemän i sin utövning. Det får rättsliga följder om lagar bryts, något som förstärks med tjänstemanna- och ämbetsmannasvar.

Men även ett omoraliskt beteende ska få konsekvenser. På samma sätt som politiker kan rikta misstroendeförklaringar mot varandra inom ramen för KU, ska medborgarna kunna göra det mot politiker och högre tjänstemän.

För medborgaren som huvudman ska det exempelvis inte accepteras att bli vilseledd med felaktig information. Det är omoraliskt att på skattebetalarnas bekostnad bedriva maktspel och egna agendor. Eller att avtala om reträttplatser och generösa avgångsvederlag för den som misskött sig. Det kan handla om tjänstemannaaktivism, domstolstrots, slöseri med pengar eller att dölja verkligheten.

Därför införs en uppförandekod för den moral vi kan förvänta oss av politikers och högre tjänstemäns beteende riktad mot medborgaren. Den förvaltas av Medborgarkontoret och ett etik-och ansvarsråd införs som tredjepart med mandat att pricka eller i allvarliga fall avsätta den som har förbrukat medborgarnas förtroende.

Våra pengar
Det är självklart med ansvarsfull hantering och öppen redovisning av skattemedel samt att stoppa slöseri.

Varken stat, kommun eller politiker har egna pengar. Det är medborgaren som finansierar den offentliga verksamheten genom att betala skatt på intjänade pengar. Oavsett om politiker tar in skattemedel, lånar upp pengar eller säljer ut statliga egendomar och mark, är det medborgarnas pengar. Därför är det självklart att pengar ska hanteras varsamt, användas till sådant de är avsedda för och att redovisningen är öppen.

Det finns otaliga exempel på slöseri som kostar skattebetalaren miljardbelopp utan att någon ställs till svars. De handlar om alltifrån ogenomtänkta beslut utan konsekvensanalyser, bistånd utan uppföljning till att pengar använts för sådant som inte tillhör kärnverksamheten. Vi vill införa bättre kontroll- och uppföljningssystem och lagändringar som gör det möjligt att pricka den som hanterar pengar vårdslöst eller väcka åtal vid grov försumlighet.

Det är svårt att få en överblick över hur pengar används. Kostnader är spridda över stat, landsting, kommun och EU. Redovisning av skatt döljs bakom rubriker som avgifter, moms och arbetsgivaravgifter. Det går inte att veta vad vi får ut för pengarna. Politiker kan uttala att exempelvis statens finanser är goda utan att nämna att det beror på överförda kostnader till kommunerna. Det är samma plånbok. Medborgarens plånbok. Det måste finnas redovisningskrav på det totala skattetrycket, vad vi betalar för stat, landsting och kommun och vad som kommer tillbaka till medborgaren.

Våra skattemedel ska finansiera riksdagsledamöters arvoden och kanslistöd för att de ska kunna bedriva sin verksamhet. Men det är oacceptabelt att politiker har beslutat att ge sina egna riksdagspartier 1,5 miljarder per år av medborgarnas pengar i partistöd utan att be medborgarna om lov. Eftersom partierna inte är redovisningsskyldiga, är det oklart för en utomstående vad de används till. De har i praktiken gjort sig oberoende av medborgaren med deras egna pengar.

Partistödet ska upphöra och avtal om löner, förmåner och andra ekonomiska ersättningar blir en förhandlingsfråga med medborgarna genom Medborgarkontoret. Vi inför en tydlig skiljelinje mellan vad skattebetalaren betalar för att politiska systemet ska fungera respektive vad som är en partiintern angelägenhet som finansieras med exempelvis egna medlemsavgifter.

Enligt lag är det endast Riksbanken som har rätt att ge ut svenska kronor som betalningsmedel. Idag i form av kontanter. Det som har hänt är att affärsdrivande banker har tagit över skapande av pengar genom digitaliserade betalningssystem som har ersatt kontanter. Bankerna har kontroll över betalningsmedel, betalningssystem och är nu på väg att sluta med kontanthantering.

Medborgarna betalar miljardbelopp för att använda bankens digitala pengar – utan att längre ha något alternativ. Vi stödjer därför Riksbankens förslag om införande av e-krona (digital krona) för att få tillbaka kontrollen över skapandet av pengar och i en förlängning även betalningar. Hanteringen av pengar är en angelägen offentlig infrastruktur med alla krav detta för med sig.

Värderingar och grundlagar
Ett samhälles värderingar speglas i dess lagar och behöver därför skyddas.

Sverige är ett demokratiskt land med fri åsiktsbildning byggt på yttrandefrihet och tryckfrihet. Enligt likabehandlingsprincipen är vi lika inför lagen och ska behandlas på samma sätt oberoende av kön, sexualitet, etnicitet och religion. Våra värderingar och grundlagar speglar varandra och är ett fundament vårt demokratiska samhälle.

Men det faktum att politiker kan ta olagliga beslut utan att kunna åtalas och att grundlagar inte skyddas av en författningsdomstol gör att likhetsprincipen är satt ur spel. Våra förtroendevalda kan sätta sig över lagar, göra inskränkningar i vår frihet och till och med skriva bort demokratin utan att medborgaren får tycka till.

En författningsdomstol behöver därför inrättas som skyddar grundlagar och därigenom våra värderingar. Den som bryter mot grundlagen ska kunna ställas till svars. Och det demokratiska systemet skyddas även av att ägarskapet flyttas närmare medborgaren (nationella Medborgarkontoret) som kan ta ställning till eventuella förändringar.

Kontakta oss

  • Jag medger att personuppgifter får användas för att förmedla information från föreningen som är relevant med föreningens ändamål. Personuppgifter tas bort när medlemskap, enligt föreningens stadgar, upphör (se stadgar)