Program

Sammanfattning

Paradigmskifte – att reflektera över invanda tankemönster, tänka om och agera utifrån det. Att lämna för att kreera något nytt.

Sverige har en politikerstyrd demokrati med politiker som makthavare – vilka tappar i tilltro. Det är hög tid att införa en medborgarstyrd demokrati med politiker som uppdragstagare där medborgarna är uppdragsgivare med kontroll på former för att styra uppdrag, ansvar och befogenheter.

Vår demokrati och framtid står på spel

Sverige har blivit en politikerstyrd demokrati där politikerna själva fungerar som makthavare och kan bryta mot lagar och slösa bort pengar utan konsekvenser. Medborgare saknar insyn och kan varken påverka eller ställa politiker till svars.
Samtidigt växer misstron att politikerna kan bryta pågående trend präglad av alltfler brister i offentlig verksamhet, trygghet, vård och andra välfärdstjänster kombinerat med subtila höjningar av ett redan högt skattetryck.

Partival och politiker är inte lösningen

Vi behöver skilja demokrati från politik. Problemen blir inte lösta med partival, partier och politiker som fortsätter i sina hjulspår.
Det är utformningen av det demokratiska regelverket som avgör medborgarnas möjligheter att styra uppdraget till de politiska och offentliga verksamheterna och sedan ha koll på hur de klarar dessa.

Ett nytt demokratiskt system som styrs av medborgarna

Att konsekvent skilja demokrati från politik öppnar ögonen och dörren till verklig möjlighet för medborgarna: Att i kommande riksdagsval välja införande av ett medborgarstyrt demokratiskt system och politiskt parti enligt egna värderingar.

En demokrati som bygger på samarbete mellan medborgare som uppdragsgivare och politiker som uppdragstagare.

I sin roll som uppdragsgivare och finansiär ska medborgaren ha insyn, inflytande och kunna utkräva ansvar – allt med samma självklarhet som i andra branscher. Följande införs:

  1. Medborgare som uppdragsgivare får stöd av en funktion (Nationellt medborgarkontor) för att få information, initiera granskningar och ställa den som missköter sig till svars
  2. Politiker blir uppdragstagare med leveransansvar, avtal och uppföljning
  3. Tredjepartsgranskning med neutral bedömning av all offentlig och politisk verksamhet
  4. Nytt kontrollsystem blir medborgarens verktyg som ser till att lagar följs, pengar används effektivt och som hindrar korruption och slöseri
  5. Ny informationsplattform ger medborgaren fakta om samhällsutveckling, vart pengar går, servicenivå och nytta de ger och möjlighet att värdera reformer och jämföra politik
  6. En förändringsprocess införs som ger överblick över alla beslut, samhällsnytta och hur de påverkar oss
  7. En värdedriven struktur inom offentlig verksamhet sätter kärnleveransen och personalen som skapar värdet i centrum – och gör nyttan tydlig
  8. Nya etiska uppförandekoder gör att medborgaren kan rikta misstroende mot politiker
  9. Grundlagar och värderingar skyddas genom inrättande av författningsdomstol

Demokrati ska innebära folkstyrelse och i verkligheten ge medborgarna förutsättningar att utöva den makt som enligt svensk grundlag utgår från just – folket.

Bakgrund

 Den representativa demokratin är satt ur spel och därmed grundlagens ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket” och ”Riksdagen är folkets främsta företrädare”

Ytterst är det medborgarna som själva avgör hur de ska styras – fråga vilken statsvetare som helst. Politikerna ska inte bestämma över folket utan agera på folkets uppdrag enligt ett regelverk som medborgarna i sin roll som huvudman styr. 

De politiska partiernas kontroll och beslut rörande demokratins regelverk – det demokratiska systemet – ligger utanför den representativa demokratins mandat. Mandatet avser politiken som vi också röstar på. Denna kontroll har resulterat i ett regelverk som ger politikerna makt över medborgarna – som medborgarna bekostar.

Demokratiskt valda politiker i beslutande församlingar (riksdag, region/landsting, kommun) toppstyrs av – är lojala mot – sin partiledning istället för att representera sina väljare/medborgare.

De politiska partierna har allt färre betalande medlemmar. Istället för att öka närvaron i samhället har de gjort sig oberoende av väljarna genom att öka de skattefinansierade partibidragen till ca 6 000 miljoner per valperiod.

Politiska partier och politiker prioriterar styrning av medierna som i sin tur granskar ”makten” i allt mindre utsträckning.

Medborgarna har därmed berövats förutsättningar att utöva den makt som enligt svensk grundlag utgår från just – folket/medborgarna.

Konkreta exempel:

  • Medborgarna får aldrig riktigt ta ställning till demokratins regelverk.
  • Medborgarna finns inte inom regelverket i sin roll som finansiär och uppdragsgivare.
  • Det kallas demokratiskt fattade beslut när politikerna beviljar sig själva löneökningar, de egna partierna ekonomiskt partistöd och gör det möjligt att slösa bort pengar utan konsekvenser – trots att det är medborgarnas pengar.
  • Politiker granskar varandra – regelrätta tredjepartsgranskningar med öppen uppföljning av åtgärder saknas.
  • Medborgarens möjlighet att påverka är begränsad till en valsedel vart fjärde år – något som de själva inte kan påverka.
  • Medborgarna saknar insyn. Offentlighetsprincipen avser information på dokumentnivå. Medborgarna, och alla beslutsnivåer, behöver anpassad information och sammanställningar om totala skattenivåer och resultat över tid som underlag för att driva förbättringar.
  • Medborgarna saknar möjlighet att ställa politiker till svars.
    • Utan transparens och insyn kan inte ansvar utkrävas.
    • Politiker i beslutande församlingar (riksdag, region, kommun) tar alla beslut utan personligt ansvar. Inte ens lagstridiga beslut är åtalbara.
    • Obegåvade beslut kan fortgå eftersom medborgare inte kan misstroendeförklara politiker. Den möjligheten har bara andra politiker (KU). Vet då att skicklighet kan, enligt lag, undantas som grund för anställning i offentlig verksamhet – och att KU saknar rättsligt mandat.
  • Medborgare som har fått rätt av JO i sakfrågan lämnas utan juridiskt stöd medan motparten/staten har fullt stöd genom JK. Den felande motparten/staten behöver inte följa JO:s utlåtande – det ses som en rekommendation.
  • Det finns gråzoner som lämnats utan insyn och regelverk. Exempelvis mellan politiska och kommersiella intressen och lobbyverksamhet där det fortsatt förekommer korruption och illojalitet mot medborgarna som huvudman. Sverige är nu det sämsta nordiska landet i återkommande mätningar av korruption.

Politikerna är

  • allt mindre uppdragstagare med tydligt leveransansvar trots att de får använda medborgarnas pengar just för att ansvara för leverans av offentliga tjänster
  • alltmer makthavare som utan tydliga krav på insyn, personligt ansvar och risk använder medborgarnas pengar

Många medborgare är inte medvetna om ovanstående och därmed inte att demokratin är oskyddad och kan skrivas bort på kort tid.

Försämrad välfärd, tilltro och legitimitet

Välfärdstjänsterna uppvisar allt större brister trots fortsatt högt skattetryck. Medborgarna vet inte vad de får ut av pengarna. Medborgarna kan inte påverka politikernas uppdrag, ansvar och befogenheter – trots att de är uppdragsgivare och huvudman för all denna politiska och offentliga verksamhet de betalar för.

Tilltron till att politikerna kommer att lösa den negativa trenden minskar. Problemen blir inte lösta med partival, partier och politiker som fortsätter i sina egna hjulspår. Den nödvändiga tilliten i samhället eroderar tillsammans med legitimiteten för nuvarande demokratiska (o)ordning.

Rätta till systemet – inte symptomen

Vi har ett systemfel i demokratin – och precis som en fabrik som stansar felaktiga skruvar är det bättre att rätta till fabriken än att laga skruvarna.

När det demokratiska systemet rättas till kommer många skevheter och symptom att upphöra eftersom vi medborgare:

  • banar väg för nya lösningar och politiker som på allvar axlar och utför våra uppdrag – och slipper politiker med en annan agenda
  • har koll på vad vi får ut av pengarna
  • tar ansvar istället för att bara kunna klaga

Inte vårt fel, men vårt ansvar

Det som räknas är det vi gör nu. Vårt demokratiska system behöver rättas till och bli just vårt och medborgarstyrt – först då får vi åtaganden och leveranser från politiska och offentliga verksamheter som ökar medborgarnas välmående. Vilket är själva verksamhetsidén och syftet med våra folkvalda partiers/politikers uppdrag.

Sagt av en person som tagit del av detta:
Det är egentligen märkvärdigt att vi ”normala” människor låter oss styras så mycket av ett antal självgoda potentater!

Vision och mål

Visionen är ett öppet och harmoniskt samhälle med välmående och ansvarstagande människor – där demokratin är en förebild genom samarbetet mellan alla medborgare och politiker.

Vårt mål är att införa en demokratisk plattform som bygger på ett samarbete mellan alla medborgare och politiker som verkar för en positiv samhällsutveckling.

Den demokratiska plattformen har följande delmål:

Medborgare som uppdragsgivare

Medborgaren är välinformerad, bidrar till förbättring av demokrati och samhällslösningar och känner delaktighet i samhällsutvecklingen. Tack vare lättillgänglig information går det att bilda sig en uppfattning om hur pengar används, samhällsutveckling och vart Sverige är på väg. Undersökningar visar på en tillit för demokrati, rättssystem och politiker. Röstdeltagandet har ökat tack vare bättre underlag att för värdering av partier och konkreta samhällslösningar att ta ställning till.

Politiker som uppdragstagare

Politiker uppfattas som skickliga uppdragstagare med trovärdiga lösningar. Deras leveransansvar är formulerat i avtal med resultat som följs upp. Den politiska debatten kännetecknas av sakfrågor och respekt för varandras åsikter. Ett sunt politiskt klimat lockar till sig nya politiker som bidrar till Sveriges framtid. Den som tidigare har prioriterat maktspel, röstfiske och egna agendor har insett att beteendet inte fungerar på den nya demokratiska plattformen.

Välmående och framtidstro

Den offentliga verksamheten är nedbruten i tjänster och leveranser med tydliga värden och resulterande välmående. Pengar styrs primärt till kärnuppgifterna med fokus på personalens förutsättningar att klara sina uppgifter och därmed kunna leverera värde till medborgarna. Leveranser och tjänster inom trygghet, vård, skola, äldreomsorg, infrastruktur, pensioner, migration e t c håller överenskommen servicenivå. Människor har stor tillit till det medborgarstyrda demokratiska systemet och framtidstron ökar. Medborgarna får en överblickbar offentlig verksamhet och det går att bedöma vad politiker presterar.

Bättre privat- och samhällsekonomi

Skattemedel hanteras ansvarsfullt av skickliga politiker. Tillsammans med minskad korruption, slarv och slöseri förbättras ekonomin. Pengar redovisas öppet, både vad som betalas in, hur de används och vad som kommer ut av pengarna – allt enligt fastställda former.

Kontroll över hantering och skapande av pengar har återgått till medborgaren. Det bidrar till att frigöra stora summor som kan användas för ökad offentlig service och/eller minskade kostnader för medborgarna.

Medborgaren märker både av mer pengar i plånboken och att välmåendet har förbättrats – något som gör att skattenivåerna ses som rimliga.

Stoppat maktmissbruk och korruption

Korruptionen och maktmissbruket har minskat kraftigt genom förebyggande kontrollsystem som tränger in i politiska nätverk, beslut och lobbyism och information. En serie åtgärder som tredjepartsgranskningar, etiska uppförandekoder, ämbetsmannaansvar och en tydlig gräns mellan politik och näringsliv har gett resultat. Det är oacceptabelt att vilseleda medborgaren med information som inte speglar verkligheten. En ny generation politiker växer fram som på allvar vill arbeta för medborgaren.

Principer och angreppssätt

Vårt angreppssätt är att skilja demokrati från partipolitik och bygga lösningar på ett manifest.

Vår utgångspunkt är att separera demokrati från partipolitik. Demokrati inte är en politisk fråga utan handlar om maktdelning och hur vi medborgare vill styra gemensamma angelägenheter och därmed uppdragstagande politiker.

Bollen är på medborgarnas planhalva att spela. Precis som i andra verksamheter ansvarar den som betalar för att det finns styrning (överenskomna spelregler) som parterna ska följa. Ytterst är det mycket riktigt medborgarna som själva avgör hur de ska styras.

Vi fokuserar på ett medborgarstyrt demokratiskt system som får relationen mellan medborgare och politiker att fungera anpassat för dagens förutsättningar. Detta öppnar för möjligheter och vägar som gör att vi kan:

  • Nå alla målgrupper och medborgare över alla partifärger
  • Undvika att hantera och blanda(s) in de politiska innehållet
  • Arrangera val av demokratiskt system – parallellt val av politiskt parti

Med demokratiska systemfrågor menar vi alla regelverk som påverkar relationen – som roller och ansvar, processer och arbetsformer, kontrollsystem och granskningar, demokratiska val, informationsstrukturer, politisk och offentlig verksamhet, anställningsvillkor, leveranser, beslutsordning, redovisningskrav etc.

Vi bygger lösningar utifrån demokratins innebörd (folkstyre) och grundlagens ”all offentlig makt utgår från folket” ska realiseras. Det innebär att våra lösningar utgår från medborgaren som huvudman till politiker och har ansvaret för det demokratiska systemet.

Partipolitik är uppdragstagarens (politikernas) ansvar, det vill säga organisation av politisk och offentlig verksamhet, utarbeta samhällslösningar och anpassa skattenivåer, förbättra vården eller genomföra pensionsreformer. Partiernas interna angelägenhet är deras angelägenhet, vi koncentrerar oss på resultatet av deras arbete.

I partival kan vi medborgare ha olika uppfattningar om vilket partis lösning och prioritering som representerar vår uppfattning bäst. I systemval tar vi ställning till hur demokratin och i förlängningen relationen till politikerna ska utformas.

Vår strategi är att med ett demokratiskt system underlätta för skickliga politiker med trovärdiga samhällslösningar och strategier och stoppa dem som ägnar sig åt taktiska utspel och illojalitet mot medborgarna.

Våra lösningar bygger på ett manifest med ett antal principer:

Demokrati är ett löpande samspel

Demokrati kan inte avgränsas till en valsedel vart fjärde år utan är ett ständigt pågående samspel mellan medborgare och politiker. Det ställer krav på demokratiska strukturer som får ansvarsfördelning, processer, metoder, lagstiftning och regelverk, informationsstrukturer, redovisningskrav, uppföljning, värderingar och offentlig verksamhet att fungera tillsammans.

Politik är enklare än vi tror

Politik är enklare än vi tror. Det bygger på samma principer som i de flesta andra branscher. Om du lämnar in bilen på service är du uppdragsgivare som betalar för en bilservice. Verkstaden är uppdragstagare som utför servicen. Ni är förmodligen överens om kostnaden och när du kan hämta bilen. För dig är resultat och att er överenskommelse hålls det viktiga, inte vilka verktyg mekanikern använder.

Detsamma gäller politik. Medborgaren är uppdragsgivare. Politiker är uppdragstagare med leveransansvar för offentliga tjänster inom bland annat trygghet, vård, skola och äldreomsorg. Överenskommet resultat i form av ekonomi och servicenivå är avtalat.

Mekanikern kan inte använda pengar till annat eftersom vi har en tydlig överenskommelse. Om denna bryts används gällande regelverk i ex konsumentlagar. Politiker ska på samma sätt ställas till svars enligt gällande demokratiska regelverk.

Vi behöver förändra systemet och få samma tydlighet som andra branscher.

Rätten att få veta

Alla har rätt att få veta vad som sker i Sverige, hur pengar används, vilka beslut som fattas och hur de påverkar oss. Det ska finnas lättillgänglig information som gör att politik kan värderas och att bilda sig en egen uppfattning om samhällsutvecklingen. Det ska gå att förstå vad och vilka som står bakom ett beslut. Tillgång till information är en förutsättning för ett demokratiskt och öppet samhälle.

Samhällsförstörare

Den som på skattebetalarens bekostnad ägnar sig åt maktspel och driver egna agendor betraktas som samhällsförstörare. Det kostar samhället pengar, skapar rädda människor och hindrar kompetens att komma fram. Samhällsförstöring ska inte accepteras.

För medborgarens bästa

Värdet och den påverkan som en förändring har på oss medborgare är det centrala. Bästa lösning för medborgaren ska gälla oavsett om avsändaren är medborgare, parti, motion, proposition eller ett resultat från en granskning. Därför ska beslut och förändringar värderas på samma sätt oavsett avsändare och beslutsorgan (stat, kommun, region, EU etc.).

Samhällsnytta

Värdet/nyttan för människor är det centrala. Pengar som ”satsas” blir bara siffror utan effekt om de inte skapar värde som att förbättra vården, göra så att pensionärer får det bättre eller ökar tryggheten. Ett mått på politisk skicklighet är förmågan att skapa så stor samhällsnytta som möjligt med begränsade medel. Och förstår vi inte nyttan, så förstår vi inte leveransen och kan därmed inte bedöma politikerna och om förd politik är lyckosam eller inte.

Värdet uppstår i mötet

Det är vård- och blåljuspersonal, lärare och liknande yrken som skapar ett direkt värde för medborgaren – inte byråkraten. Värdet uppstår i mötet när de lägger om våra sår, utbildar våra barn eller skapar trygghet. Därför ska skattemedel så långt som möjligt styras till samhällets kärnleveranser där personal får rätt förutsättningar att klara sitt åtagande.

Medborgaren som uppdragsgivare


Demokratin ska utgå från medborgaren som finansiär, huvudman och uppdragsgivare.

Medborgarna betraktas ofta som ”folket”, en anonym massa med likartade behov. Vi behöver istället se oss som individer med flera roller och behov.

Vi är finansiärer och tillika den offentliga verksamhetens huvudman från vilka den offentliga makten utgår. Vi är uppdragsgivare till politiker. Vi är väljare i samband med val. Vi är användare av offentliga tjänster – och producerar dem som offentliganställd.

Som finansiär vill vi veta resultatet av våra pengar. Som huvudman och uppdragsgivare vill vi ha insyn och vara trygga i att uppdragstagaren sköter sig. Som användare av samhällets tjänster vill vi att de håller förväntad servicegrad. Som väljare behöver vi väl underbyggda underlag med åtaganden och partiernas strategiska inriktning. Som producent av offentliga tjänster vill jag ha bra förutsättningar och arbetsmiljö där brister hanteras.

För att tillgodose dessa behov krävs medborgarfokus – annars får vi inte en fungerande demokrati, som i slutändan handlar om människor.

Demokrati innebär folkstyre – att medborgarna har kontroll på former för att styra uppdrag, ansvar och befogenheter för uppdragstagande politiker. Grundlagen säger att ”all offentlig makt ska utgå från folket”. Trots att grundlagen sätter medborgaren i fokus, är vi förminskade till att få rösta en gång vart fjärde år.

Demokratin behöver utvecklas från en valsedel till löpande styrning av politiker . Den ska utgå från medborgaren som huvudman med lösningar som gör det möjligt att:

  • få transparens och insyn i beslut och hur pengar används
  • följa upp politiker och resultatet av förd politik
  • få underlag att värdera politik och göra strategival
  • ställa den som är illojal mot huvudmannen till svars
  • påverka och vara delaktig i samhällsutvecklingen
  • påverka hur demokratin ska utformas

Ett av skälen till att det inte fungerar så idag är att vi är splittrade i olika åsikter om vilket politiskt parti som är bäst för Sverige istället för att fundera på hur styrningen ska gå till. Vi måste därför skilja demokratins utformning från partipolitiken som är vår gemensamma angelägenhet oavsett åsikt eller ideologi.

Nyckeln ligger i att formera oss som en uppdragsgivarorganisation för att få stöd att styra, granska och följa upp politisk och offentlig verksamhet och ansvariga politiker. (se avsnitt Nationellt medborgarkontor).

Nationellt medborgarkontor

Medborgarkontoret formerar medborgarna som en motpart till politiker och ger service och stöd för att kunna agera uppdragsgivare.

Politikerna är välorganiserade och ekonomiskt starka uppdragstagare med hjälp av skattemedel.

Medborgarna är som uppdragsgivare splittrade utan en rimlig chans att inhämta information, granska eller påverka uppdrag, ansvar och befogenheter och ställa politiker till svars. Medborgare som uppdragsgivare och huvudman är en teoretisk konstruktion som måste bli verklighet.

Lösningen är en uppdragsgivarorganisation, ett Nationellt medborgarkontor som inrättas på medborgarens sida – fri från politisk och ekonomisk påverkan.

Den består av expertkompetens som hjälper uppdragsgivaren att få all den information som behövs och efterfrågas, skyddar medborgaren från illojalitet, initierar granskningar, har koll på förändringar och beslut och ställer den som missköter sig till svars.

Målet är en balans mellan uppdragsgivare och uppdragstagare som två tydliga motparter, flytta kontrollen av det demokratiska regelverket närmare medborgaren och skapa förutsättningar för verkligt samarbete.

Medborgarkontoret agerar för medborgarens räkning med följande arbetsuppgifter och befogenheter:

  • Teckna och följa upp service- och leveransavtal för varje offentlig tjänst med ansvarig politiker – del i samhällskontraktet
  • Kontroll och översikt över alla offentliga tjänster och dess status
  • Kontroll och översikt över små och stora förändringar – från förslag till införande oberoende av källa
  • Förvalta en informationsplattform och tillhandahålla information och faktabaserade underlag som används lika av uppdragsgivare och uppdragstagare
  • Förvalta och utveckla det demokratiska systemet
  • Genomföra systemval vid förändringar av systemets regelverk
  • Stödja medborgaren i anmälningar och skadestånd riktat mot offentlig verksamhet
  • Säkerställa kontroll, tillsyn och granskning av myndigheter och politiker
  • Fånga behov, förslag, synpunkter och stödja medborgarmotioner
  • Skyddad hantering av oegentligheter (visselblåsning)
  • Motverka maktmissbruk och korruption
  • Se till att politiker ställs till svars och rikta misstroende för medborgarens räkning
  • Lägga veto vid tillsättning där det finns risk för illojalitet, bristande kompetens eller andra skäl som påverkar medborgaren negativt
Politiker som uppdragstagare

Politiker blir uppdragstagare med leveransansvar som bedöms på uppnådda resultat.

Politiker är uppdragstagare som har fått ett förtroende och mandat att utföra arbetsuppgifter för medborgarens räkning. De får ta in de skattemedel som behövs för att klara sitt åtagande, inte mer. De förväntas hantera pengar ansvarsfullt, fördela dem rättvist enligt folkviljan och redovisa vad de gjort för pengarna. Politikers ansvar ska inte skilja sig inte nämnvärt från en uppdragstagare i andra branscher.

Ansvaret innebär att hålla avtalad service och utifrån medborgarnas perspektiv och behov ordna en effektiv tjänst – och redovisa resultat över tid. Ett arbetssätt präglat av ständig förbättring.

Dessa grundkrav ska gälla för alla politiker, oavsett riksdagspolitiker, kommunpolitiker, regionpolitiker eller EU-parlamentariker.

Uppdragstagaren ska ha rätt förutsättningar att utarbeta lösningar, men inte kontroll över systemet, granska sig själva eller göra sig ekonomiskt oberoende av uppdragsgivaren.

Politikerrollen renodlas till att förvalta och utveckla samhällslösningar och bedömas på konkreta resultat. Den politiska debatten ska röra sakfrågor och lösningar inte medietränade svar utan innehåll.

Ägarskap för system och demokrati övertas av medborgarna och fokuseras genom det Nationella medborgarkontoret. Tillsyn och granskning utförs av regelrätta tredjeparter för oberoende bedömning och åtgärder.

Förändringar av det demokratiska regelverket sker i dialog mellan uppdragsgivare och uppdragstagare, två parter som utformar samarbetsformer. Det är dock Medborgarkontoret som äger systemet och som initierar granskningar.

Leveransansvaret medför krav att redovisa visioner, strategier, mål och samhällslösningar, något som väljarna röstar fram i val. Hur Sverige ska se ut på tio års sikt, hur vi ska förhålla oss till EU, globalisering och miljön?

Samhällskontrakt bryts ner i serviceavtal som tecknas med vald regering för alla offentliga tjänster inom trygghet, vård, skola, pensioner, äldreomsorg, infrastruktur etcetera. De reglerar tjänstens innehåll, budget och vilken servicegrad den ska ha i form av exempelvis tillgänglighet eller trygghetsnivåer.

Inför val tecknas preliminära avtal som permanentas efter val som löpande följs upp med sammanställningar av resultat på årsbasis.

Politiker ses som förtroendeuppdrag, inte som ett yrke med livslång försörjning. Avtal för anställning, lön, pension och övergång från och till ny verksamhet utformas som ett led i det demokratiska systemet.

Riksdagen är ytterst ansvarig för uppdragstagarna vilket inkluderar styrning, budget och rapportering eftersom det är där formella beslut fattas. Partier är ideella föreningar som organiserar och formar politiker i sin politiska ideologi. Det interna arbetet i riksdag och partier skiljs från arbetet i relationen med uppdragsgivarna.

Vi inför en demokratisk plattform som lockar till sig och ger stöd till de politiker som vill och kan åta sig uppdraget och bidra till medborgarnas bästa.

Politikerrollen formuleras i ett ramverk som omfattar:

  • Roll- och ansvarsbeskrivning (inkl ämbetsmannaansvar)
  • Avtal som reglerar leveransansvar och budget
  • Förstärkta och breddade karensregler för övergångar till och från näringsliv
  • Anställnings-, pensions-, övergångs- och avgångsavtal
  • Kompetensdrivna, öppna och politiskt oberoende tillsättningar
  • Ökade redovisningskrav som omfattar:
    • visioner, strategier, mål, handlingsplaner samt budget
    • politiska nätverk, sidoorganisationer, lobbyism och sponsring
    • hur pengar används och kostnader i förhållande till nytta
  • Etiska uppförandekoder och regler för efterlevnad
Tredjepartsgranskning

Tredjepartsgranskning införs för professionell och oberoende bedömning.

Dagens granskning av myndigheter och politiker sker oftast inom eller nära den politiska sfären – eller till och med av politiker själva. Risken för jäv, illojalitet mot medborgarna och bristande kontroll är överhängande och till och med akut.

Därför behöver kontroll, tillsyn och granskning flyttas till oberoende tredjeparter som är fria från all politisk och ekonomisk påverkan. De ska garantera att medborgaren får en neutral bedömning av sin offentliga uppdragstagare – att de följer sitt uppdrag, verksamhetslagar, att pengar används effektivt och att relationen med medborgaren fungerar.

Tredjeparten styr själva vilka granskningar som ska genomföras vilket inkluderar det Nationella medborgarkontoret som är en offentlig verksamhet.

Regelrätta tredjepartsgranskningar innebär också att rapporter, brister och förslag på åtgärder redovisas öppet.

Medborgarkontoret sammanställer, klassificerar och prioriterar  åtgärderna – och följer upp genomförande och resultat.

Det Nationella medborgarkontoret kan begära en tredjepart att utföra kontroll, tillsyn och granskning – men inte styra eller påverka genomförandet.

Exempel på förändringar som tredjepartsgranskningar medför

Riksrevisionen är den myndighet som granskar regering, riksdag, myndigheter samt statliga bolag och stiftelser. För att bli en regelrätt tredjepart

  • ska den inte vara placerad under riksdagen utan bli fristående.
  • ska rekrytering till myndighetens ledning inte styras av politiker.
  • ska riksrevisionens råd (tidigare styrelse) avvecklas. Rådet är politiker som påverkar vilka delar av Riksrevisionens granskningsrapporter som ska förmedlas vidare till riksdagen.

Riksrevisionen saknar motsvarighet inom den kommunala verksamheten – detta trots att merparten av våra skattemedel går dit. Istället används en kollegial revisionen, som innebär att politiker granskar varandra med mandat att ge ansvarsfrihet.

Riksrevisionen som tredjepart granskar även kommuner och regioner. I samband med detta ska de även föreslå vilka verksamhetslagar som bör stärkas och likformas för stat, region och kommun.

Tillsynsmyndigheter. Ex läkemedelsverket som ska skydda vår hälsa. Det kan tyckas förvånande att Läkemedelsverket till stor del finansieras (>75%) genom avgifter från läkemedelsbranschen som den är satt att granska. De betalar en avgift för varje ny ansökan om läkemedel, vilket innebär en beroendeställning.

Samma principer råder inom flera andra tillsynsmyndigheter. Med tredjepartsprincipen försvinner gråzonen mellan myndigheter och näringsliv.

Granskningsnämnden utses av regeringen och ska se till att Public Service följer gällande regler avseende svenskproducerade program. Bedömning bakom stängda dörrar. I uppgiften ingår dock inte att bedöma om informationen som förmedlas är korrekt.

Granskningsnämnden blir nu en tredjepart med ansvar att även granska att sakligheten i det som förmedlas. Vilseledande information får inte förekomma i skattefinansierad verksamhet. Se vidare Korruption och missbruk av offentlig ställning och Etik och moral. 

Konstitutionsutskottet (KU) är en fast del av riksdagen. KU kan användas av politiker för väcka misstroende mot en minister. Det saknas motsvarighet för medborgaren att vända sig till med misstroende eller då det anses att politiker bryter mot författningen.

Den möjligheten öppnas genom att inrätta en författningsdomstol som hanterar ärenden inkomna från enskilda personer. Författningsdomstolen liksom JO (justitieombudsmannen) som medborgaren kan vända sig till blir en tredjepart.

Lagrådet är idag en del av lagstiftningsprocessen och behöver ha en oberoende ställning.

KU och JK (statens jurist) finns kvar hos uppdragstagaren.

 

Ny informationsplattform

Nya informationsplattformar ger enkla översikter och välinformerade medborgare och beslutsfattare

Princip

Nyckeln till en öppen demokrati är rätten att få veta. Det är varje medborgares rätt att ha tillgång till information för att bilda sig en uppfattning om samhällsutveckling, hur våra pengar används och hur beslut påverkar oss.

Nuläge

Medborgaren har inte tillgång till grundläggande fakta som totalt skattebelopp man betalar och vad som kommer ut av pengarna.

Med öppenhet avses ofta offentlighetsprincipen som ger tillgång till allmänna handlingar. Informationen är dessutom spridd över stat, region, kommun och överstatliga organ som EU och FN. Men enskilda dokument ger ingen överblick. Att förstå samband och beroenden och dra slutsatser är närmast omöjligt för en enskild person.

En växande lobbyindustri uppvaktar politiker och skriver underlag för motioner och tidningsartiklar och betalar forskningsrapporter. Sökalgoritmer används för att framhäva eller undanhålla information. Vi kan inte vara säkra på om det är politiska eller kommersiella intressen bakom informationen vi får. Det är svårt att sortera vad som är relevant och korrekt i det enorma informationsbruset.

Den politiska debatten berör sällan sakfrågor och valen präglas av taktiska utspel och betalda kommunikatörer som säljer in politiska budskap. Det saknas formella krav på partier att redovisa hur de vill lösa samhällsfrågor. Medborgaren saknar insyn och möjlighet att värdera och jämföra partiernas politik eller ens förstå vart Sverige är på väg.

Mediedebatten kretsar kring fake news, censur på internet och om vilka informationskällor som anses tillförlitliga. Faktagranskare tillsätts, en konstruktion av kommersiella aktörer som betalas med skattemedel med uppgift att tala om för medborgaren vad som är sanning. Det är oklart för vems bästa denna kontroll över informationen skapas.

Konsekvensen är medborgare är i ett demokratiskt underläge. Vägen ligger öppen för att vilseleda, dölja information och driva egna agendor utan medborgarens vetskap.

Lösningar

Vem ser till medborgarens informationsbehov? Vem ska äga samhällsinformationen? Vem ska ansvara för att den är korrekt? Och vem ser till att medborgaren får tillgång till den på ett enkelt sätt?

Lösningen är att flytta kontrollen över samhällsinformation närmare medborgaren. Det kräver ett perspektivskifte där utgångspunkten är medborgarens behov av information i alla sina roller. Det vill säga som huvudman, uppdragsgivare, finansiär, väljare och användare av den offentliga verksamheten.

Det Nationella Medborgarkontoret får ansvaret att samla in, sammanställa och tillhandahålla samhällsinformation för medborgarens räkning.

Informationen ska vara faktabaserad och ge enkla översikter som underlag för att fatta beslut och påverka samhällsutvecklingen. Till detta läggs statistik från bland annat SCB, BRÅ, ESV samt omvärldsanalyser och sammanställningar från politiska nätverk.

Informationsbärarna är kostnad, nytta, risker och konsekvenser kopplat till politiska beslut och berörda samhällsfunktioner och målgrupper.

En ny informationsplattform etableras med metoder och kompetens som gör komplexa strukturer enkla. Tekniken (business intelligence) är densamma för att ge ledningsgrupper och beslutsfattare tillgång till enkla underlag för komplexa beslut.

Nu görs motsvarande information och underlag tillgänglig för samhällets beslutsnivåer som riksdag, regioner, kommuner där den högsta beslutsnivån är medborgarna. Alla utgår från och ser samma information.

Medborgaren ska på ett enkelt sätt kunna få svar på:

  • Det totala skattetrycket, hur skattemedel används tillsammans med värdet och nyttan de ger
  • Samhällsutveckling och trender för landet som helhet eller dess delar rörande ekonomi, brottslighet och bostadsbyggande etcetera
  • Beslut som påverkar olika grupper som pensionär, vårdtagare och elever
  • I vilken grad politiker levererar enligt preliminära (vallöften) och tecknade avtal (i regeringsställning)
  • Partiernas respektive vision, strategier och samhällslösningar
  • Utfall på åtgärder, satsningar och reformer – vilka har lyckats eller i olika omfattning misslyckats utifrån förväntade resultat
  • Vilka EU-beslut som påverkar samhällsstruktur
  • Servicenivå och kostnader, direkta och overhead, i kontrakterade tjänster inom trygghet, vård, skola, infrastruktur etcetera
  • Jämförelser av tjänster mellan kommuner och andra länder
  • Bistånd och stöd utbetalt inom och utanför Sverige – syfte och förväntade effekter och faktiskt resultat
  • Oegentligheter inom skattefinansierad verksamet – allt från prickningar till åtal
  • Synpunkter, granskningar och förbättringsförslag
  • Politiska och kommersiella nätverk

En ensad begreppsapparat kring samhällsinformation etableras för att hindra att information förvanskas, inte kan jämföras eller tolkas godtyckligt. Nyckelbegrepp som sysselsättningsgrad, arbetslöshet, BNP och BNP per huvud, skattetryck som andel av BNP, lön eller totala inkomster och löneutveckling, löneutrymme, penningmängd, inkomstkällor och fördelning.

Självklara krav ställs på att information som produceras med skattefinansierade medel är korrekta och neutrala – oavsett om användaren är politiker, myndigheter eller Public Service. Granskningar av tredjepart införs tillsammans med möjligheten att ställa ansvariga till svars om de brister i sitt uppdrag.

Tillgängligheten till information kan begränsas då vara överens om i vilka situationer och vilka fakta som endast utpekade ska kunna ta del av. Processen för denna överenskommelse ska vara helt öppen lagbunden under överinseende av en tredjepart.

Nytt kontroll- och uppföljningssystem

Ett nytt kontroll- och uppföljningssystem blir medborgarens verktyg att granska och följa upp den politiska och offentliga verksamheten.

Det behövs nya angreppssätt och verktyg för att överblicka komplexiteten i beslut och frågor spridda över nationella och internationella organ. Ett nytt kontroll- och uppföljningssystem införs därför hos den nationella Medborgarkontoret med syfte att för medborgarens räkning:

  • säkerställa att verksamhetslagar följs
  • följa upp hur pengar används
  • få överblick över politiska beslut
  • följa upp status i offentliga tjänster
  • förebygga korruption, illojalitet och maktmissbruk

Kontroll- och uppföljningssystemet bygger på tre principer:

  • kontroll, granskning och tillsyn initieras från medborgaren (Medborgarkontoret) och utförs av oberoende tredjeparter
  • helhet, att skaffa sig en samlad bild över beslut, satsningar, pengar etc.
  • påverkan på medborgaren är det centrala, inte vem som fattar beslut

Kontroll- och tillsynsmyndigheter

Kontroll, tillsyn, och granskning utförs av tillsynsmyndigheter som Riksrevisionen, Livsmedelsverket, Läkemedelsverket, Finansinspektionen, Kemikalieinspektionen e t c. De är omvandlade till fristående tredjeparter för att få en neutral bedömning av politiker och myndigheter och är användare av kontrollsystemet (se avsnitt Tredjepartsgranskning).

Ny process som fångar samhällsförändringar

För att överblicka samhällsutvecklingen, behöver alla beslut och satsningar fångas i stat, kommun, region och överstatliga organ som EU. Som huvudman vill vi medborgare förstå hur varje enskilt beslut påverkar samhälle och individ, väga kostnad mot samhällsnytta och veta vad beslut syftar till. Vi vill försäkra oss om att lagar följs, att beslut bygger på väl underbyggda konsekvensanalyser, att illojalitet mot medborgarna inte förekommer och att inte beslut smygs in.

En förändringsprocess införs och blir grundbulten i systemet. Den är kapabel att hantera och värdera stora volymer beslut oberoende av beslutsinstans – och oavsett om beslut innefattar en lagändring, förändring i vården eller större reformer. Det bygger på ett enhetligt regelverk och en avgränsad rapportering med uppgifter som:

  • vem som har fattat/fattar beslut och varför
  • mål och syfte
  • påverkan på samhälle, målgrupper och samhällsfunktioner
  • kostnader, effekter och samhällsnytta
  • prioritet (tvingande, hög, medel, låg)
  • status för var beslutet befinner sig

Förändringsprocessen är medborgarens vy in mot samhällsförändringen som ger en klar bild över vilka konsekvenser beslut har. Rutiner, arbetssätt och beslutsförfarande inom de olika organen är något förändringsprocessen inte behöver känna till. Det är leveransen som är det centrala, vad som kommer ut av ett beslut.

Projektportfölj

Planerade, pågående och avslutade satsningar lagras i en nationell projektportfölj (databas) hos Medborgarkontoret. Löpande portföljanalyser ger en överblick över beslut, kostnader, risker, lyckade/misslyckade satsningar, samhällsnytta etc.

Tjänsteportfölj

I en nationell tjänsteportfölj (databas) hos Medborgarkontoret lagras uppgifter om alla samhällsfunktioner inom trygghet, vård, skola, omsorg, infrastruktur etcetera. Den innehåller beskrivningar om bland annat budget, ansvarig politiker och myndighet samt servicegrad/nytta. Löpande uppföljning sker av servicegrad/nytta, kostnader och eventuella problem i förhållande till de avtal som tecknas med politiker.

Pengar och samhällsnytta

Genom att sortera den offentliga verksamheten utifrån funktioner som skapar värde för medborgaren, går det att följa hur stor andel skattemedel som går tillbaka till medborgaren. Det räcker inte med att redovisa en kostnadspost för exempelvis vården, utan den behöver brytas ner i exempelvis akutvård, planerade operationer/insatser, hälsokontroll, rehabilitering – respektive administrativa stödfunktioner som indirekt bidrar värdet (så kallad overhead).

Uppföljningen ska även visa hur stor del av satsade skattemedel som går till att förbättra vården respektive att vidmakthålla servicenivån. Vidmakthållande åtgärder kan krävas för att man ligger efter med underhåll, kompensera personalbortfall eller att befolkningsmängden ökat. Det krävs mer pengar men ger noll mervärde för vårdtagare. Det tydliggör att när politiker utlovar mer pengar till vården, är det inte säkert att vården förbättras.

Här avslöjas också tricks som att förbättra vården medan vidmakthållande av järnvägar minskas. Det ser ut som en förbättring men järnvägarnas vidmakthållande måste efter kanske flera år öka med samma belopp – innan tågen börjar spåra ur.

Generellt ska regelverk för pengar som inte går tillbaks till medborgarna ses över med specifika krav på beslut och uppföljning. Exempelvis ska rutiner för bistånd till länder och organisationer ses över med krav på att följa upp att pengar används rätt och inte för egna intressen eller avviker från etiska regelverk.

Påverkansanalyser

Påverkansanalyser är en metod för att bedöma konsekvensen av beslut och som kan kopplas till vilka målgrupper (ex pensionärer, elever, förälder) och samhällsfunktioner som påverkas.

Visselblåsarfunktioner

Nya visselblåsarfunktioner gör det enklare och säkrare för enskilda att rapportera om missförhållanden och oegentligheter inom den offentliga verksamheten. Det ska gå att rapportera direkt till det Nationella medborgarkontoret istället för till närmaste chefen för att hindra eventuella repressalier och skydda den som rapporterar. Visselblåsare ses som en viktig del av kontrollsystemet med skillnaden att inrapportering sker från enskilda personer.

Maktmissbruk och korruption

Kontrollsystemet blir ett viktigt verktyg för att förebygga, upptäcka och stoppa korruption. Ett mandat finns att lägga medborgarens/huvudmannens veto vid tillsättningar där det föreligger risk för vänskapskorruption, bristande kompetens eller andra skäl som påverkar medborgaren negativt.

Kontinuerliga förbättringar

Förbättringsförslag fångas och värderas lika oavsett om de kommer från medborgare, offentliganställda, motion/proposition eller är ett resultat från en granskning. De publiceras i en databas och är ett stöd för kontinuerliga förbättringar.

Problemhantering

Problem kan uppstå i den offentliga verksamheten som långa vårdköer beroende på personaltapp, tåg som inte kommer i tid eller pensioner som inte räcker till. Problemen samlas och nationell databas och prioriteras för problemhantering. De kan rapporteras från medborgare, offentliganställda eller vara en brist identifierad vid en granskning. Syftet är också att följa upp hur mycket pengar som går åt för problemhantering och se till att de inte sopas under mattan.

Rapportering

Rapportering sker till Medborgarkontoret som sammanställer all data och försörjer den nya informationsplattformen med relevant information. Eventuella åtalbara oegentligheter som identifieras bereds för en domstol för prövning alternativt för ett etik- och ansvarsråd vid omoraliskt beteende.

Förankring och inflytande

Medborgarens inflytande ökar med lättillgänglig information, kortare beslutscykler och nya kanaler att påverka.

När politiker uttrycker att beslut är tagna i demokratisk anda, menar de oftast att de är överens sinsemellan. Samsyn är bra, men förankring med medborgaren och möjligheten att påverka behöver stärkas.

Tillgång till information är en förutsättning för medborgarens inflytande, något som byggs in i nya informationsplattformar (se avsnitt Nya informationsplattformar).

Riksdagsval och beslut däremellan

Svensk demokrati kretsar kring valdemokrati, andelen av väljarna som röstar på ett parti vart fjärde år. Tidsintervallet är inte anpassat för dagens snabba samhällsutveckling med mängder av viktiga frågor som hanteras mellan valen. Ett fast valdatum vart fjärde år ska inte uteslutande styra när medborgaren får tycka till. Det är en frågas betydelse som ska vara styrande, oavsett när i tiden den aktualiseras.

Vi vill därför dela in beslut i två kategorier. Dels strategiska beslut som fattas genom riksdagsval, det vill säga val av parti. Partivalet ska även omfatta strategisk samhällsinriktning för hur tjänster inom trygghet, vård, skola, äldreomsorg, migration etcetera ska utformas på fyra års och längre sikt.

Det ställer krav på att partier beskriver sina mål, strategier och lösningar för väljarna – som också blir ett underlag för väljaren att rösta. Dessa underlag omformuleras i avtal med partier som följs upp (se avsnitt Politiker som uppdragstagare).

Mellan riksdagsval hanteras stora mängder operativa beslut som förväntas ligga i linje med strategierna. Bland dessa beslut kan finnas frågor som bedöms ha stor påverkan, exempelvis förändrade grundlagar eller större reformer. De fångas med processer och regelverk som klassar dem utifrån vilken utsträckning de påverkar samhället.

Beslutsinstans och mandat

Medborgaren ska i sin roll som huvudman ses som den högsta beslutsinstansen, inte den som befinner sig längst ner på beslutstrappan. Huvudmannen delegerar beslutsmandat till politiker att fatta beslut i frågor som inte behöver lyftas till medborgaren.

Folkomröstningar och direktdemokrati

Beslut med mycket stor påverkan kan leda till en folkomröstning. Regelverket styr detta till skillnad mot idag när politiker själva avgör om beslutande och vägledande folkomröstningar.

Politiska frågor respektive demokratiska

Vi skiljer på medborgarens möjlighet att rösta på politiskt parti och ta ställning till politiska förslag och att rösta på demokratiskt system och förändringsförslag som berör det demokratiska systemet.

Ansvar för demokratiska frågor med regelverk när systemval ska hållas hanteras av Medborgarkontoret.

Påverkan genom partier

Den som vill engagera sig politiskt märker ofta att det är svårt att påverka i praktiken. Partier är toppstyrda och förväntar sig att partiledningens budskap följs och säljs in på väljarna. Det är tvärtemot den representativa demokratins tanke att fånga medborgarnas behov för att därefter ta fram lösningar.

Det förekommer också att partiledningar över partigränser fattar beslut över riksdagens huvud. Eller att EU-kommissionen går emot EU-parlamentets demokratiskt fattade beslut. Detta förfarande gör att en liten klick människor utgör en maktelit utan förankring.

Vi kopplar partistödet till nytta/värde för medborgarna – partier ska inte vara oberoende av sina väljare och föreningsmedlemmar utan måste lyssna på dem. Och genom att styra politiken mot sakfrågor och motverka maktspel, vill vi göra det möjligt för nya politiker att få sin röst hörd.

Ett regelverk måste hindra att släkt- och vänskapsband är avgörande för politisk påverkan eller att maktsökare använder politik som en språngbräda till lukrativa tjänster inom näringslivet.

Synpunkter, förbättringsförslag och visselblåsare

En ny digital kanal öppnas som ger medborgaren möjlighet att lämna synpunkter och förbättringsförslag, så kallade medborgarmotioner. Det sker enligt standardformulär som gör det lätt att klassificera och prioritera ärenden. Syftet är underlätta dialogen mellan medborgare och politiker och ge politikerna ett stöd att fånga medborgarnas behov.

På samma sätt kan visselblåsare under skydd rapportera in missförhållande och oegentligheter via säkra digitala kanaler.

Medborgarkontoret hanterar kanalerna och samlar informationen i en nationell databas som är öppen.

Värdedriven offentlig verksamhet

Nuläge – Samhällets svarta låda

Den offentliga verksamheten består av cirka 750 enheter – myndigheter, verk, kommuner, regioner, offentliga bolag, domstolar, universitet och politiska beslutsnivåer.

I vårt samhälle har vi en svårgenomtränglig svart låda som förbrukar skattemedel utan koppling till vad som kommer ut. Som medborgare märks bara att allt mer pengar går åt samtidigt som den offentliga servicenivån försämras. Den uppföljning som sker är enbart intern (NPM) utan koppling till värdet för medborgaren.

Det går varken att bedöma leveranserna, värdera nyttan eller politikerna utifrån de fakta vi får. När politiker tydligt uttalar exempelvis – Vi satsar 500 miljoner på vården …

  • … förväntas vi tro att vården per automatik förbättras. Frågan är dock hur stor andel av pengarna som faktiskt når hela vägen fram till de som skapar värdet och nyttan – till vårdpersonalens möte med medborgaren. 
  • … styrs inte satsningen genom ange förväntat resultat som också ska följas upp. Att inte ge denna styrning är att svika berörd myndighet och medborgarna som finansiär, producent och användare av tjänsten.
  • … försvinner mer skattepengar i den svarta lådan.
  • … satsar politikerna ingenting eftersom det är medborgarnas pengar.

Vi saknar också en sammanställning över alla kostnader och beslut i stat, region, kommun och EU som berör ex vården (tjänsteportfölj). Det gör att vi inte har helhetskostnaden eller grepp över hur vården påverkas av alla beslut (projektportfölj). Se även Nytt kontroll- och uppföljningssystem.

Det blir därför också en en demokratisk fråga där uppdragstagarna/politikerna har ett informationsövertag. Medborgarna behöver stöd för att fungera som uppdragsgivare och huvudman med koll på hur deras pengar används – vad som kommer ut av dem.

Vi behöver tänka om

Ett perspektivskifte i den offentliga och politiska verksamheten utgår från där värdet uppstår. Det ger transparens, gör att pengar styrs dit värdet och nyttan finns, och att politikers förslag och resultat blir tydliga.

Ett perspektivskifte som bygger på att beskriva den offentliga verksamheten som medborgaren möter den. Att lägga en värdedriven struktur, ett skyltfönster som synliggör värdet för tjänster som ex ”vård”, ”skola”, ”infrastruktur”, ”trygghet i vardagen”, ”pension”.

Dessa tjänster finns i en katalog som man kan zooma in och ut i. Vård delas upp i ex hälsokontroll, akutvård, mödravård, tandvård, äldrevård, planerade behandlingar/operationer.

Vi måste börja där värdet uppstår. Hos vård- och blåljuspersonal och lärare – alla de som utför tjänsternas olika kärnuppgifter och möter medborgarna.

Vi behöver

  • se till att pengar styrs dit där värdet uppstår – och följa upp hur mycket och andel av pengarna som går direkt respektive indirekt till att producera tjänsten. 
  • få helhetskostnader redovisade och en samlad bild över alla planerade beslut i nationella och internationella beslutande instanser och hur de påverkar pengar och värde.
  • prioritera och styra pengar till de verksamheter/tjänster som ger värde till medborgarna. De som ger ett lågt värde för pengarna behöver bli synliga och diskuterade.

Effektivitet

Stabs-, löne- och ekonomienheter ses som interna stödfunktioner. Sedan tillkommer övergripande stödfunktioner som ex Skatteverket, Riksrevionen, MSB och politiska verksamheter. De skapar inte ett direkt värde för medborgaren men behövs för att de offentliga tjänsterna ska fungera.

Om de interna eller övergripande stödfunktionerna inte skapar ett värde eller underlättar för dem som utför kärnuppgifterna minskar effektiviteten.

Målet är att upprätthålla avtalad servicenivå och utifrån medborgarnas perspektiv och behov ordna en effektiv tjänst. Effektiviteten styrs till stor del av skickligheten hos våra politiker.

Det innebär att varje skattekrona som inte går till de avtalade offentliga tjänsterna – till kärnverksamheterna eller dess stödfunktioner – försämrar effektiviteten.

Varje skattekrona som inte går tillbaks till medborgarna måste därför ingå i samhällskontraktet, vare sig det handlar om direkt stöd till politiska partierna eller stöd som ges via exempelvis FN-organ, statsbidrag, Migrationsverket eller SIDA.

Förväntad nytta och resultatet av detta stöd ska redovisas som för alla tjänster och åtaganden – speciellt som de försvinner från ”systemet”.

Servicenivå

För medborgarna är servicenivån det centrala, inte vem som utför den eller antal kronor. Vi vill möta en vård, skola, äldreomsorg som fungerar som avsett, att känna trygghet – och skickliga politiker klarar av att hålla planerad servicenivå och budget – eller bättre.

Vi måste börja med att bestämma den servicenivå vi vill ha i Sverige, ett politiskt åtagande som ska kunna utläsas i partiernas program. Och därifrån definieras pengar och lösningar som krävs för att hålla nivån. Förutsättningarna kan förändras över tid och då kan mer/mindre pengar och åtgärder behöva tillföras – men dessa fakta ska framgå.

Förbättra eller vidmakthålla

Satsningar behöver ange om de syftar till att förbättra eller vidmakthålla servicegraden.

Vidmakthålla kan behövas för att täcka exempelvis personalbortfall, för att möta en ökad befolkningsmängd – och för att hantera det nödvändiga underhållet. Pengarna behövs, men förbättrar inte servicenivån i vården utan krävs för att behålla aktuell nivå. Detta kallas även noll-förvaltning.

Andelen som går till förbättring berättar om verksamhetens strategiska beslutsförmåga och trend. Smarta vägval och att i tid planera för att ersätta lösningar med kostsam noll-förvaltning ökar utrymmet för förbättringar.

Skyltfönster

Servicenivån och effektiviteten ger en snabb känsla för den offentliga verksamhetens utveckling – med medborgarens ögon.

Det ger nya sätt ha bedöma och ha koll på hur den offentliga verksamheten fungerar med medborgarens ögon sett. Exempelvis:

  • Offentlig verksamhet betraktas totalt eller uppdelat per region, kommun eller tjänst i tjänsteportföljen.
  • Samma tjänster jämförs mellan kommuner och regioner.
  • Samma tjänster jämförs med ”liknande” länder.
  • Reformer och satsningar värderas genom påverkan på berörda tjänsters effektivitet (pengar, servicegrad) – fakta när medborgare tar ställning partiernas förslag.
  • Reformer och satsningar följs upp. Löften utan substans framgår.
  • Utvecklingen för en tjänst kan följas och jämföras över tid.
  • Jämförelser i effektivitet mellan utbildning som köps av av privatägda friskolor eller kommunägda skolor.
  • Information/fakta till medborgarna är alltid tillgängliga och i önskvärda former former – likt annan verksamhet.

Politik på en högre nivå

Detta klargör kärnuppgifterna, politikers ansvar och samhällskontraktet för de tjänster som vi har valt att finansiera gemensamt via skattemedel.

Vi kan koppla politikers/partiernas ansvar till serviceavtal. Serviceavtalen är komponenter i ett samhällskontrakt som nu är ett verkligt avtal – inte ett svepande ord utan ansvar.

Partiprogrammen är därmed preliminära samhällskontrakt som blir verkliga utifrån det mandat som ges i de demokratiska valen och efterföljande regeringsbildning.

Och med denna struktur i botten kommer den politiska debatten att gälla sakfrågor, lösningar, service- och kvalitetsnivå.

Partierna tvingas ta fram långsiktiga strategier – ett verkligt behov som grund för val av politiskt parti. Åt vilket håll vill vi att Sverige ska utvecklas är den stora frågan.

Rättssystem och ansvarsutkrävande

Vi stärker rättssystemet, skyddar grundlagar och gör det möjligt att ställa politiker till svars.

Sverige har brister i rättssystem och likhetsprinciper inför lagar. Politiker har gjort sig immuna genom att ledamöter i beslutande församlingar (riksdag, region, kommun) inte kan åtalas för lagstridiga beslut. Det gör att lagar och domstolsbeslut kan nonchaleras utan konsekvenser och tjänstemän bedriva aktivism i strid mot fattade domstolsbeslut.

Många uppfattar felaktigt KU (Konstitutionsutskottet) som en domstol med mandat att åtala politiker som missköter sig. KU används av politiker som ett instrument för att väcka misstroende mot en minister. Det är inte kopplat till lagar och förordningar, och det är inte ens obligatoriskt att inställa sig till ett KU-förhör.

Lagförslag granskas av Lagrådet, en myndighet som bedömer om föreslagna lagändringar är tekniskt korrekta, genomförbara och följer grundlagarna. De är ett rådgivande led i lagstiftningsprocessen utan beslutskraft. Det gör att politiker kan köra över Lagrådet, något som sker och som försämrar tilltron till rättssystemet.

Sverige saknar en författningsdomstol som skyddar våra grundlagar. De är öppna för förändring och många inser inte att politiker kan skriva bort såväl yttrandefrihet som demokrati.

Konsekvensen är att demokratin är oskyddad och likhetsprinciper satta ur spel. En författningsdomstol införs för att värna om grundlagarna. Om Lagrådets rekommendation skiljer från politikers åsikt, avgörs frågan i författningsdomstolen med mandat att avslå lagförslag om de hotar grundlagarna. Lagrådet blir en del av författningsdomstolen och byggs in i granskningen av lagstiftningen där större grundlags- och samhällsförändringar kan bli föremål för folkomröstning.

Ämbets- och tjänstemannaansvar återinförs så att politiker i beslutande församlingar och högre tjänstemän kan åtalas eller prickas vilket påverkar förtroendet.

Medborgare som anser sig tagit skada av beslut eller hantering inom staten kan idag vända sig till Justitieombudsmannen (JO). Justitiekanslern (JK) är statens advokat. Vi vill se dessa som två parter där JO företräder medborgaren och JK företräder staten i tvistemål.

JO flyttas ut från riksdagen och blir en oberoende tredjepart som återrapporterar till Medborgarkontoret. JK återrapporterar till riksdagen där politiker företräds.

KU ses som uppdragstagarnas interna angelägenhet, d v s möjligheten att väcka misstroende för varandra.

I civilmål har Sverige ett system med yrkesdomare och nämndemän i lägsta instans (tingsrätten) som ska ge medborgarens syn på civilmål. Nämndemännen består av politiker som utses av sina partier, något vi vill ändra. Dels för att politiker inte kan sägas företräda medborgarna som är tanken, då partierna har blivit alltmer toppstyrda. Och dessutom ska det inte finnas misstanke om att en specifik partilinje har påverkat en dom.

Korruption och missbruk av offentlig ställning

Vi inför kontroll, regelverk och metoder som förebygger och hindrar korruption riktad mot medborgaren som huvudman och finansiär.

Transparency International definierar korruption som ”att utnyttja sin ställning för att uppnå otillbörlig fördel för egen eller annans vinning”. Vi ser korruption som ett agerande riktat mot medborgaren som huvudman – ett perspektiv som gör huvudmannen till ägare av problemet och ansvaret.

Korruption är ett brett begrepp som omfattar mutbrott, vänskapskorruption till all form av påverkan på beslut inom offentlig verksamhet. Det gemensamma är huvudmannens (skatte)finansierade offentliga verksamhet och okunskap om det som sker. Fundamentet för vårt samhällsbygge är tillit vilket korruptionen förstör tillsammans med huvudmännens ekonomi.

Vare sig agerandet är medvetet eller omedvetet (aningslöst/inkompetent) förstör detta vårt samhälle och måste tas på största allvar.

Utgångspunkter

Medborgaren som huvudman ger politiker mandatet och förtroendet att hantera skattepengarna för att utföra överenskomna uppdrag i enlighet med (grund)lagarna. Uppdragsgivaren kräver uppföljning och transparens för uppdragen som utförs i den offentliga verksamheten.

Politikerna är ytterst ansvariga för all offentlig verksamhet – oberoende av organisationsform (myndighet, verk, ideellt eller vinstdrivande bolag). Den politiska utövningen ska alltid ske med medborgarens bästa för ögonen med ett ansvar att ge en korrekt bild av verkligheten – och vid förändringar redovisa bästa möjliga beslutsunderlag utifrån de fakta som kan uppbringas.

Uppdragstagare ska inte missbruka sitt förtroende och/eller mandat. Medborgarnas pengar ska hanteras ansvarsfullt och gå till det de är avsedda ex sjukvård, skola, pensioner, sjukförsäkringar.

Skattepengar ska inte användas för maktspel, partitaktik eller att driva egna agendor och karriärvägar. Inte heller ge partikollegor som har misskött sig reträttplatser. Eller tillsätta strategiska positioner för att behålla kontroll istället för den som är bäst lämpad. Eller sälja ut statlig/kommunal egendom till underpriser mot förväntade motprestationer.

Eller ge privatägda företag tillgång till marknader eller fördelaktiga avtal på medborgarnas bekostnad eller ändra förutsättningar för offentliga verksamheter utan villkor som säkerställer värdet för medborgarna.

Eller att medborgarna vilseleds, inte får korrekt information eller att beslutsunderlag undanhålls. Eller att politiska åtaganden inte följs upp, smyga in åtgärder eller beslut utan att alla fakta eller konsekvenser redovisas eller sekretessbeläggs.

Eller att politikerna i en jävsituation tillåts ta beslut som berör dem själva eller sina politiska parter.

Eller att public service och massmedia skriver artiklar om den ”bästa taktikern” istället för att driva fram transparens, ansvar och öppna agendor som självklarheter.

Grundläggande problem

Att politiker/politiska partier ses som ”makthavare” har etablerat attityder, beteenden och vanor som kan blockera andra synsätt – hos medborgare, politiker, massmedia etc. Det krävs nya tankemönster, ett paradigmskifte.

Politiker i beslutande församlingar (riksdag, regioner, kommuner), kan enligt lag, inte åtalas för något beslut de tar – även olagliga beslut kan tas utan personlig risk.

Politikerna kan rekrytera personer utan kompetens även till nyckelpositioner, ex GD, och bestämmer sina egna anställningsvillkor med ex reträttplatser när opinionen kräver åtgärd.

De politiska partierna finansierar sig med huvudmännens skattemedel (partistöd på 6 000 miljoner per valperiod) – och är därmed oberoende av sina väljare och medborgare. De är anställda heltidspolitiker som kontrollerar både det politiska och det demokratiska systemet och som inte behöver lyssna på någon – eller vara kompetenta.

När lagar och regelverk inte är perfekta krävs perfekta människor – och vem kan ens på skämt sägas vara perfekt? Ett dilemma som inte kan lösas med högljudda krav på avgång och utlovad bättring.

Utan transparens kan inget ansvar utkrävas.

Grundläggande förändringar och åtgärder

Det räcker inte med några åtgärder. Det krävs en serie förändringar som samverkar och bygger på förändrade synsätt, insyn i all verksamhet, oberoende granskningar, ändringar i regelverk och ansvarstagande.

Punkterna 1-7 finns utförligt beskrivna i programmet – här beskrivs endast kopplingen till korruption.

  1. Nationellt medborgarkontor agerar huvudman för medborgarna gentemot uppdragstagande politiker/politiska partier och myndigheter. Maktspel och maktstrukturer ersätts med öppet samspel, tydliga åtaganden med ansvar och balanserad samverkan.
  2. Tredjepartsgranskningar säkerställer att lagar, regelverk och uppförandekod efterlevs. Brister och avvikelser rapporteras med åtgärder som följs upp – inget ”sopas under mattan”. Avvikelser som inte ska lagföras hanteras av Medborgarkontoret. Speciellt viktigt är beslutsprocesser, public service, annan media med skattestöd och tillsynsmyndigheter, ex Livsmedelsverket, som bevakar medborgarnas bästa. Granskningar som avser Medborgarkontoret offentliggörs och följs upp på samma sätt.
  3. Tredjeparter godkänner sekretess och klassificering av dokument som offentlig handling. Sekretess överanvänds trots ständig kritik. Utgångspunkten är ”medborgarens rätt att få veta”.
  4. Medborgarens insyn och inflytande ökar med lättillgängliga fakta och beslutsunderlag, kortare beslutscykler och nya kanaler att påverka. Att undanhålla eller vilseleda medborgaren med information som inte speglar verkligheten ses som korruption – ett svek mot huvudmannen.
  5. Politiska beslut blir transparenta och beslutsmandatet begränsas. Varje förändring klassificeras utifrån samhällspåverkan och regelverk för krav på beslutsunderlag, kontrollpunkter, granskningar och godkännande av tredjepart, medborgarforum, intressenter etc – och som ytterst kan leda till folkomröstning.
  6. Uppföljning av medborgarnas pengar blir enkel med en offentlig verksamhet med definierade tjänster och ”skyltfönster”. Varje tjänst har en utpekad politiker med det yttersta leveransansvaret för det medborgarna får ut av sin finansiering (kärnleveranser, overhead, servicenivå och värde/nytta). Ändringar i faktiskt skattetryck redovisas – att det idag är långt över 50 % av både den årliga inkomsten och livsinkomsten är svårt att få fram. Nya skatteuttag och engångsuttag från pensionsfonder och liknande kräver beslut enligt punkt 5.
  7. Etik genom uppförandekod etableras inom all offentlig verksamhet och är ett ledningsansvar. Denna kod är normerande för bedömning av klandervärd moral och misstroende.
  8. Lobbyverksamhet med svängdörrar mellan beslutsfattare på alla nivåer inom politiken och näringslivet hindras genom reglerad redovisning av möten, agendor, dokumentation och resultat. Redovisning ska ske av bisysslor, ägar- och vänskapsintressen samt av politiska nätverk, sidoorganisationer och kommersiella nätverk. Skärpta karens-/övergångsregler till och från näringsliv för alla nyckelpositioner – lagen som gäller från juli 2018 är begränsad till statsråd- och -sekreterare under ett år och utan sanktioner (rådgivande).

Kompletterande åtgärder:

  • Lagstiftningen kring korruption samordnas med en definierad begreppsapparat och följer internationell standard.
  • Garanterat skydd och säkra kanaler för visselblåsare.
  • Felande politiker/höga tjänstemän anmäls av Medborgarkontoret för tredjepartsbedömning. Ett prickningssystem införs.
  • Medborgare kan rikta misstroende mot politiker via Medborgarkontoret.
  • Ett kommunalt rättssystem som utgår från motsvarande statliga ordning.
  • Säkerställ demokratisk tillämpning av kommunalt självstyrelse – medborgarnas specifikt beslutade, inte politikernas beslutade.
  • Felaktigheter begångna av ledamöter i offentliga beslutande församlingar görs åtalbara (undantag i lag tas bort).
  • Ämbetsmanna- och tjänstemannaansvar avtalas vid rekrytering och lagfästs som princip.
  • Att åsidosätta kompetens/meriter/skicklighet som kriterium vid rekrytering omöjliggörs (undantag i lag tas bort).
  • Medborgarkontoret har vetorätt vid rekrytering av uppdragstagande nyckelpersoner.
  • Tidsbundna anställningsavtal med lön efter avsättning upphör..
  • Skärpt regelverk kring beslut, redovisning och kontroller där skattmedel ”läcker” dvs inte återförs till medborgarna. Ex vinstuttag, internationellt bistånd, överföring/försäljning av offentlig verksamhet. Även statsstöd följs upp på samma sätt – syfte, användning och resultat.
  • Redovisning av den juridiska form politiska partier använder, dvs ”allmännyttiga ideella föreningar” sker likt ekonomiska föreningar.
  • Redovisning av anonym sponsring, även inom partier.
  • Det ska vid behov vara möjligt att spåra betalningar mellan berörda aktörer.

Överstatliga beslut

Kommersiella aktörer är alltmer centrerade till ett fåtal multinationella företag inom finans, läkemedel, livsmedel, jordbruk, vapenindustri och media.

Kommersiella eliter bjuder in i den politiska som träffas bakom lyckta dörrar. För vems skull dessa möten hålls framgår inte. Inga frågor besvaras. Detta finns inte inom politikernas mandat men fortgår år efter år.

Med samma ägarintressen kan synergier skapas för att generera intäkter som betalas av medborgarna. Media kan användas för att driva fram otrygghet och kriser som kräver dyrbara åtgärder – oräknat det mänskliga lidandet. Ett exempel är beslutet att vaccinera befolkningen mot ”svininfluensa” 2009 där 300 ungdomar drabbades av narkolepsi. Danmark tog ett annat beslut.

Båda dessa exempel kan mötas med förändringar och åtgärderna ovan – och genom att fler nationer har ett nytt demokratiskt system med samma manifest bas.

Sedan inträdet 1995 har vi under relativ tystnad överfört beslutskraft till Europeiska unionen. Uppskattningar anger att riksdagen tar mindre än en tredjedel av lagstiftande beslut idag jämfört med EU-inträdet (66 % och nu 20-30 %).

… i EU:s regi
EU:s totala budget och beslutskraft gör att lobbyindustrin runt EU är enorm. Korruptionsproblemen som EU själva rapporterar om är en pågående storskalig samhällsförstöring. Rapporterna följs inte upp av åtgärder – bara fler rapporter.

Handelsavtal förhandlas och beslutas bakom lyckta dörrar. När underlaget sprids kallas det ”läckage” – ex TTIP som stoppades av oroade medborgarrörelser. Både politiker och media är ganska förtegna. Bara månader senare kom CETA – ett liknande upplägg har redan beslutats och ska nu godkännas av alla EU-länder. Det har godkänts i Sverige trots påpekade brister i konsekvensanalysen både vad gäller ekonomi, nyttan för medborgarna och företagens rätt att stämma staten i ett separat upprättat rättssystem. Ansvarigt statsråd lämnar riksdagen – frågor från övriga parlamentariker besvaras alltså inte.

EU:s demokratiskt valda parlament och EU-rådet (jämför vår riksdag med regering) ”körs över” av EU-komissionen som ger ett demokratiskt vakuum som inte kan överbryggas – ex Monsanto (glyfosat/roundup) där inte EU:s egna försiktighetsprincip iakttas.

De 751 EU-parlamentarikerna får ca € 5 000 per månad för att täcka kostnader för telefon, post och internet. När en grupp journalister (från varje EU-land) vill se redovisningen av hur dessa pengar används sade till slut även EU-domstolen ”Nej” – av parlamentarikernas privata/integritetsskäl.

Vi måste kunna lita, inte bara på svenska EU-parlamentariker, utan även politiker från andra länder. Kan vi lita på att de arbetar för medborgarna? Hur får vi insyn? Hur kan vi påverka?

Flera av punkterna ovan bidrar till att mota dessa beteenden, exempelvis kontrollsystem (pkt 5), kompletta beslutsunderlag (pkt 4) och lobbyverksamhet (pkt 8). Idealt möts detta proaktivt innan skattepengar förbrukas – inte hindra felaktigheter som redan utförts. Uppenbarligen har vi en lång väg att gå, men Sverige kan visa vägen med ett nytt demokratiskt system.

Etik och moral

Nya etiska uppförandekoder införs för politiker och högre tjänstemän i sitt agerande.

Politiker är uppdragstagare som fått medborgarens förtroende att med deras pengar ansvara för avtalade leveranser – där den sista raden handlar om medborgarnas välmående.

Därför ska de moraliska kraven vara högt ställda på politiker och högre tjänstemän i sin utövning. Det får rättsliga följder om lagar bryts, något som förstärks med tjänstemannaansvar och ämbetsmannasvar.

Men även ett omoraliskt beteende ska få konsekvenser. På samma sätt som politiker kan rikta misstroendeförklaringar mot varandra inom ramen för KU, ska medborgarna kunna göra det mot politiker och högre tjänstemän, men nu med en oberoende tredjepart.

För medborgaren som huvudman ska det exempelvis inte accepteras att bli vilseledd med felaktig information. Det är omoraliskt att på skattebetalarnas bekostnad bedriva maktspel och egna agendor. Eller att avtala om reträttplatser och generösa avgångsvederlag för den som misskött sig. Det kan handla om tjänstemannaaktivism, domstolstrots, slöseri med pengar eller att dölja verkligheten.

Därför införs en etisk uppförandekod för den moral vi kan förvänta oss av politikers och högre tjänstemäns beteende inför huvudmannen – medborgarna. Koden införs i alla offentliga och politiska enheter och är ett ledningsansvar. Kodens innehåll förvaltas av Medborgarkontoret och ett etik- och ansvarsråd införs som tredjepart med mandat att pricka eller i allvarliga fall avsätta den som har förbrukat medborgarnas förtroende.

Våra pengar

Det är självklart med ansvarsfull hantering och öppen redovisning av skattemedel samt att stoppa slöseri.

Varken stat, kommun eller politiker har egna pengar. Det är medborgaren som finansierar den offentliga verksamheten genom att betala skatt på intjänade pengar. Oavsett om politiker tar in skattemedel, lånar upp pengar eller säljer ut statliga egendomar och mark, är det medborgarnas pengar. Därför är det självklart att pengar ska hanteras varsamt, användas till sådant de är avsedda för och att redovisning av resultat är öppen.

Det finns otaliga exempel på slöseri som kostar skattebetalaren miljardbelopp utan att någon ställs till svars. De handlar om alltifrån ogenomtänkta beslut utan konsekvensanalyser, bistånd utan uppföljning till att pengar använts för sådant som inte tillhör kärnverksamheten. Vi vill införa bättre kontroll- och uppföljningssystem och lagändringar som gör det möjligt att pricka den som hanterar pengar vårdslöst eller väcka åtal vid grov försumlighet.

Det är svårt att få en överblick över hur pengar används. Kostnader är spridda över stat, region, kommun och EU. Redovisning av skatt döljs bakom rubriker som avgifter, moms och arbetsgivaravgifter. Det går inte att veta vad vi får ut för pengarna. Politiker kan uttala att exempelvis statens finanser är goda utan att nämna att det beror på överförda kostnader till kommunerna. Det är samma plånbok. Medborgarens plånbok. Det måste finnas redovisningskrav på det totala skattetrycket, vad vi betalar för stat, region och kommun och vad som kommer tillbaka till medborgaren.

Våra skattemedel ska finansiera riksdagsledamöters arvoden och kanslistöd för att de ska kunna bedriva sin verksamhet. Men det är oacceptabelt att politiker har beslutat att ge sina egna riksdagspartier 1,5 miljarder per år av medborgarnas pengar i partistöd utan att be medborgarna om lov. Eftersom partierna inte är redovisningsskyldiga, är det oklart för en utomstående vad de används till. De har i praktiken gjort sig oberoende av medborgaren med deras egna pengar.

Partistödet ska upphöra och avtal om löner, förmåner och andra ekonomiska ersättningar blir en förhandlingsfråga med medborgarna genom Medborgarkontoret. Vi inför en tydlig skiljelinje mellan vad skattebetalaren betalar för att politiska systemet ska fungera respektive vad som är en partiintern angelägenhet som finansieras med exempelvis egna medlemsavgifter.

Enligt lag är det endast Riksbanken som har rätt att ge ut svenska kronor som betalningsmedel – hittills i form av kontanter. Det som har hänt är att affärsdrivande banker har tagit över skapande av pengar genom digitaliserade betalningssystem som har ersatt kontanter. Bankerna har kontroll över betalningsmedel, betalningssystem och är nu på väg att sluta med kontanthantering.

Medborgarna betalar numera miljardbelopp för att använda bankernas digitala pengar – utan att längre ha något alternativ. Medborgarna behöver en ersättare till kontanterna som ges ut av Riksbanken. Vi stödjer därför Riksbankens förslag om införande av e-krona (digital krona) för att få tillbaka kontrollen över skapandet av pengar och i en förlängning även betalningar. Hanteringen av pengar är en angelägen offentlig infrastruktur med de krav detta för med sig.

Värderingar och grundlagar

Ett samhälles värderingar speglas i dess lagar och behöver därför skyddas.

Sverige är ett demokratiskt land med fri åsiktsbildning byggt på yttrandefrihet och tryckfrihet. Enligt likabehandlingsprincipen är vi lika inför lagen och ska behandlas på samma sätt oberoende av kön, sexualitet, etnicitet och religion. Våra värderingar och grundlagar speglar varandra och är ett fundament vårt demokratiska samhälle.

Men det faktum att politiker kan ta olagliga beslut utan att kunna åtalas och att grundlagar inte skyddas av en författningsdomstol gör att likhetsprincipen är satt ur spel. Våra förtroendevalda kan sätta sig över lagar, göra inskränkningar i vår frihet och till och med skriva bort demokratin utan att medborgaren får tycka till.

En författningsdomstol behöver därför inrättas som skyddar grundlagar och därigenom våra värderingar. Den som bryter mot grundlagen ska kunna ställas till svars. Och det demokratiska systemet skyddas även av att ägarskapet flyttas närmare medborgaren (nationella Medborgarkontoret) som kan ta ställning till eventuella förändringar.

Kontakta oss

  • Jag medger att personuppgifter får användas för att förmedla information från föreningen som är relevant med föreningens ändamål. Personuppgifter tas bort när medlemskap, enligt föreningens stadgar, upphör (se stadgar)